måndag 9 november 2009

Från Järnridå till Dimridå...


Muren föll för tjugo år sedan denna dag…

Mycket vändes till det bättre. Ett vidrigt samhällssystem, som krackelerat under en längre period, fick en dödsstöt. Det blev symbolen för slutet på den epok som bevittnat en delad kontinent. EU-forin hade visserligen ännu inte infunnit sig, men Europa fick en återförenad storstad och ett ånyo enat land.

Men, fick vi ett alltmer enat Europa? Vet ”vi” i ”Väst” egentligen någonting mer om ”dem” i länderna där borta i ”Öst”? Har stereotyperna och fördomarna egentligen försvunnit? Är det inte så att de i vissa bemärkelser kanske till och med förstärkts?

Fram t o m 2004 kunde det i media tyckas att Europa sträckte sig till Oder och Sudeterna i öst, och Karawankerna och Steineralperna i syd. Men då länderna, som en gång ingick i det så kallade Östblocket, kom med i "EUropa" framställdes dessa – och kanske i synnerhet dess invånare – som ett hot liknande det som den tidigare Warszawapakten utgjorde mellan 1945 och 1989. Då var det en flodvåg i form av det kommunistiska Europas militärapparat som fruktades. Så småningom kom en annan flodvåg att fruktas… den ”sociala turismens”.

Glädjen i samband med - och i den närmaste tiden efter - murens fall är svår att beskriva för någon som inte upplevt den. Murens fall innebar också Järnridåns kollaps och med det hade man förväntat sig att ”sikten skulle vara klar” – att kunskaperna om ”dem” där borta skulle upphöra att befinna sig i ett töcken. Men, vem hade egentligen förväntat sig att en ridå skulle komma att bytas ut mot en annan?

2 kommentarer:

  1. Vi har i tusentals år byggt murar o kommer att fortsätta med det.
    Lär oss liksom aldrig...

    Vi hittar alltid syndabockar, någon mindre värd, någon som måste exkluderas.

    En!
    Revs.
    Sedan dess har vi byggt många nya, några synliga, de flesta osynliga.

    Lär oss liksom aldrig...

    R.

    SvaraRadera
  2. Ursäkta mitt sena svar...

    ...ville bara säga:

    Du har tyvärr sorgligt rätt...

    SvaraRadera