lördag 26 december 2009

Om att stå i centrum...


Alla hyllningar och all beundran, all avund och all missunsamhet - kort sagt: all uppmärksamhet - till trots...

...hur ofta reflekterar vi över det faktum att exempelvis en segrare, genom att befinna sig i centrum och därmed inte vara en i mängden, faktiskt står ensam?

4 kommentarer:

  1. Hm, den var lite klurig... Det beror väl på...
    Omständighterna, alltså. "Segraren" behöver inte nödvändigtvis stå i centrum eller hur definierar du egentligen segrare?
    Att inte vara en i mängden kan ju också innebära att man går sin egen väg, ensam eller inte.
    Äsch, nu snurrar jag in mig - du fattar va?

    /Marie

    SvaraRadera
  2. Segraren behöver inte heller stå ensam. Om det inte är så att det är målet.. Hur förklarar du då största segern är det över sig själv... Separeras man då från sig själv? /En annan Marie

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Ja, den blev klurigare än vad jag tänkt inledningsvis. Vad jag är ute efter är den uppmärksamhet - den som är just uppfylld av beundran och/eller avund - vi gärna riktar på en enda vinnare. Och att en vinnare är EN. Och hur tillfredställande det än är med uppmärksamhet, kan jag inte komma ifrån att det likväl inte betyder så mycket om man inte har någon att dela tillfredsställelsens glädje med.

    SvaraRadera