torsdag 22 april 2010

Tre små trivialiteter...


Allt som oftast sker det att man, i det vardagliga bruket av tanke och ord, snubblar över uttryck som kan förefalla lustiga, märkliga eller absurda. Jag minns en fest hos några vänner föregående höst, då jag hamnade i en extra debattlysten liten grupp i värdparets kök, där bland annat rymden, rymdforskning och rymdfärd utgjorde ett av de mest engagerande samtalsämnena under köksvistelsens förlopp. Under diskussionernas gång kom yttranden, förklaringar, repliker eller anmärkningar att då och då påbörjas eller avslutas - eller fick sig inflikat - tre uttryck som jag fann både kul, konstiga och tankeväckande.

Det första - "där uppe (i rymden)" - kommenterades slutligen med ett skratt av en av de deltagande damerna:

- Det låter ju precis som om vi skulle befinna oss "här nere" (krökandes fingrarna för att markera citattecknen), på en oändlig eller evig platta eller slätt, och att rymden skulle vara det där "allting ovanpå" (jupp, detsamma som i föregående parentes)...

Leenden, nickningar och bifall följde från oss andra i debattgruppen. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att haka på, så jag tog upp det andra frekvent förekommande uttrycket:

- Men hur absurt är inte "där ute i rymden" på en skala då? Vi svävar ju för höge fanken mitt ute i allt det där vacuumet!

En av de maskulina deltagarna fick oss dock att skratta på riktigt (sannolikt förstärkt genom jästa druvors försorg) med det tredje:

- När vi nu ändå utgår från vårt eget perspektiv är väl ändå "världens alla hörn" pristagaren? Ja men "hörn" på ett klot - tala om att trotsa geometrins regler...

4 kommentarer:

  1. Haha, ja och glöm inte våra små geografiskt inkorrekta "Nere i Skåne" och "Uppe i Norrland" (nota bene att även jag kröker fingrarna citatmässigt här). Ger en lite känslan av Himmel och Helvete...och så kan det väl inte ligga till?

    SvaraRadera
  2. =D Är nog rädd att det ofta ligger till just så... Alla har vi oss själva som utgångsperspektiv (ganska naturligt givet våran subjektivitet): "vi" är i himmelen - underförstått "himmelska" - och "de där" är (i) helvetet...

    Möjligen att ett undantag är en smed från min mors hemtrakter jag minns från mina pojksomrar. Han kunde ibland höras muttra: "där jag går fram ÄR helvetet"... ;)

    SvaraRadera
  3. Ah, dessa smeder...idag tycks de mig nästan vara mytologiska varelser:)

    Härlig minianekdot där!

    Vilket får mig att minnas historien om bysmeden som var känd för sitt grova språk.
    En dag kom byprästen på besök i smedjan för att hålla ett öga på den ilskne smeden, och försöka stävja språkbruket.

    Smeden hade en lärling hos sig, som just stod i begrepp att slå med hammaren på en glödgad järnbit som smeden höll i. Prästen såg tyst på.

    Givetvis missade lärlingen, och lyckades istället klappa till smeden rätt över tummen.

    Smeden utförde då en vild dans under några sekunder, och klev sedan med mörk uppsyn fram mot lärlingen. I sista stund såg han prästens blick, och så fräste han till pojken;

    -Gud välsigne dig pojk!.....men du vet vad jag menar.

    SvaraRadera
  4. Den var ju... höll själv på att bruka ett biktpåbjudande språkbruk till följd av att jag höll på att kvävas av skratt..! =)

    SvaraRadera