måndag 3 maj 2010

Den som väntar på något gott...


"Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge" är säkerligen ett talesätt som alla bland oss här i IKEA:s, kräftskivans och snusets hemtrakter hört talas om minst en gång i livet. Jag frågar mig nästan alltid om det inte var en masochist som egentligen myntade uttrycket? I vilket fall som helst måste det bara röra det sig om en individ med extremt tålamod och en uthållighet bortom det normala; någon som förmådde omgivningen att uppfatta och acceptera nämnda egenskaper som dygder. Och allt detta sannolikt för att i omgivningens ögon inte framstå som lätt imbecill...

...som undertecknad, då jag i två års tid väntade ut rätt förhållanden och tillfälle för att kunna fånga min hittills största (bäck)öring - bara för att släppa tillbaka den...

...eller då jag som totalförälskad grabb i tidiga tonåren hade cyklat - på en minicykel - från Helsingborg till Malmö för att träffa henne med enormt H - och precis hade hunnit kysst henne då hon utbrister: du kan inte stanna här mer än ett par timmar, mina föräldrar vet inte om att jag har pojkvän!

Nä, fy för den där svavelluktande... Jag anser att talesättet definitivt borde modifieras och lyda på detta sanningsenligare vis:

den som väntar på någonting gott, väntar ALLTID för länge...

2 kommentarer:

  1. Det är ju vägen till målet, och inte själva målet som lär oss mest. Så..
    Den som väntar längst, blir klokast.... eller?
    Marie

    SvaraRadera
  2. Håller fullständigt med om det första.

    Men jag tror att det finns en gräns för HUR länge man ska "vänta" ("uthärda" är en aspekt)... innan man kan betraktas som lätt korkad. Vad jag menade var dels, att det inte alltid lönar sig att vänta... dels, att de gånger det lönat sig, har man (okej då - har jag) likväl väntat FÖR länge...

    SvaraRadera