måndag 10 maj 2010

Subjektivitetens logik – Akt 1


Prolog:

Det brukar inte vara många dagar på en vecka som jag inte roas eller oroas, fängslas eller avskräcks, gläds eller tråkas ut, överraskas eller inte får en ryckning i ögonbrynen av det dagliga skådespelet som vårt släkte utgör och medverkar i. Ett av de mest fascinerande fenomenen är nog hur instinktivt, känslomässigt och ytligt vi till övervägande del fortfarande tenderar att betrakta och döma vår omgivning. Ja, det är lika intressant som lärorikt att ta del av alla olika synsätt som reflekterar mångfalden och enfalden i våra existenstolkningar.

Detta tycks i synnerhet gälla för sådant vi inte kan identifiera oss med; sådant vi av diverse orsaker inte kan relatera till; sådant vi betraktar som oförenligt med våra värderingar och övertygelser, eller sådant vi anser strida mot vad vi uppfattar som den kontextuella normen. Vi ser nästan bara vad man lärt oss att se. Vi ser nästan bara vad vi vill se. Och vi tycks alldeles för sällan förmå oss själva att bryta ramarna som begränsar eller hämmar vårt eget perspektiv…

Tänkte härmed framföra en serie ”skådespel” i en rad akter, som på några olika vis berör och speglar det ovan beskrivna temat.


Scen I:

Fyra individer sitter och inmundigar alkohol offentligt. Det är allmänt känt att detta inte är tillåtet på den aktuella platsen. En rad förbipasserande iakttagare tänker eller mumlar...

– Shit, vad mysigt det där ser ut då…

– Det märks verkligen att det blivit varmare och ljusare…

– Tror jag tar o ringer Tina och Tobbe och ser om de är sugna på en pava i det fria…

– Härlig bild av den svenska sommaren…

…och avlägsnar sig leende från den trendigt klädda och chict solbrända gruppen, som sittandes eller utsträckta på en filt i en park är sysselsatt med att glömma sin vardag.


Scen II:

Fyra individer sitter och inmundigar alkohol offentligt. Det är allmänt känt att detta inte är tillåtet på den aktuella platsen. En rad förbipasserande iakttagare tänker eller mumlar...

– Men har de ingen skam i kroppen?

– Måste de där sitta och supa offentligt?

– Ska man behöva se dem var gång man kommer förbi här?

– Ja, leva på mina pengar är ni bra på…

…och avlägsnar sig surmulet från den slitet klädda gruppen - med mer eller mindre härjade anleten - som sittandes på och kring en parkbänk är sysselsatt med att glömma sin vardag…

2 kommentarer: