torsdag 30 september 2010

Barnet i mig...


Humorn och lättsinnet är knappast det mest utmärkande för den här bloggen. Dels anser jag att det inte tillhöra mina starkaste sidor (vilket inte betyder att jag inte föredrar ett gott skratt framför en allvarlig min). Dels finns det en uppsjö av bloggar som grundar sig främst eller enbart på glädje och skämt (och en hel del av dessa kan definitivt sägas handhas med bravur). Och dels menar jag att det bör finnas en rimlig balans mellan allvar och skoj. Jag drivs främst av det första, men är inte främmande för att då och då låta det hela slappna av (framför allt i goda vänners sällskap): ytterligheter är ytterst sällan av godo om jag får tycka...

Ett sätt att med humorns hjälp slappna av är att förkovra sig i animerad film. Är i den här kontexten kanske mest förtjust i WB:s skapelser Bugs Bunny och Duffy Duck. Men det finns så mycket annat som på senare år har skapats runtom vår värld och som jag blivit svag för. Önskar därför kort och gott bjuda på två kortfilmer som får lillemannen i mig att mysa eller skratta gott (kanske främst till följd av det "mänskliga" som speglas i dem). "Barnasinnet" känns ganska ofta vara en både underskattad och nedvärderad egenskap i vår så utvecklade och framstående västliga och "vuxna" del av världen. I min katalog är det just den som lyckas balansera det juvenila med det adulta en "mogen" individ.

Håll till godo!

Kram på er allesammans och en angenäm dag önskas!






20 kommentarer:

  1. Men du. Båda behövs ju. Utan svärta och tyngd finns det ingen fond för det lätta och ljusa: utan allvar i livet blir allt meningslöst och utan glädje blir livet outhärdligt.

    Det här tangerar det jag skrev om: att jag skriver lättsamt med avsikt. Nu tycker jag att jag hör nåt slags brandtal hos dig. Jag hör och fattar och uppskattar din ståndpunkt i detta.

    Det är ju uppenbart för alla och en var att du har humor trots att du skriver eftertänksamt, analytiskt och seriöst. Och kanske märks det att jag åtminstone ibland tänker en begåvad tanke trots min skämtsamma ton.

    Det bästa är att man gör precis som man vill. Som en annan bloggkompis skrev: "Det är MIN blogg, för fan."

    :-D

    SvaraRadera
  2. Erkänner att det framstår som ett brandtal och "pekfinger", och jag känner mig inte fullt nöjd med inlägget - delvis på grund av just det (och främst p g a "fingret").

    Målet var egentligen inte bloggvärlden som sådan, utan att framföra att jag allmänt tycker mig se tendenser till att allvaret ofta undviks och att glädjens verklighetsflykt dominerar (men det är kanske min idealistiska sida som överdriver?) och att en balans är önskvärd. Hursomhelst en nyttig påminnelse om att det är (alltför?) lätt att missa målet genom att dras med i det emotionella och bort från det klartänkta...

    Jag är vidare säker på att jag i en kommentar hos dig nämnt att "mer-än-ögat-ser" definitivt märks i din blogg - det är en av anledningarna till att jag har fastnat för den!

    ..."utan allvar i livet blir allt meningslöst och utan glädje blir livet outhärdligt"... Så j-kla rätt! =)

    SvaraRadera
  3. Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar. (Thorvald Gahlin)

    Nu menar jag verkligen inte att du har skrivit "dumheter" och jag menar heller inte att man ALLTID skall skämta ... som nu på valvakan t ex. Det var enbart ansträngande med Luuk på en valvaka och Jihde på den andra ... Det ena utesluter inte det andra ... vid rätt tillfälle.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Snablarna! Det citatet har jag missat - det var mycket tilltalande! =)

    Och, ja: Luuk och Jihde var något pinsamma. Vet inte riktigt hur SVT/4:an tänkte där...

    Som sagt, en balans är att föredra - varken mer eller mindre.

    Ha det bäst, Lovely Bird!

    SvaraRadera
  5. Äsch, man får väl vara som man är när man inte är som man ska?;-) Å hur man är varierar ju, beroende på humör och sammanhang:-)
    Fast i bloggvärlden har jag själv helgarderat mig apropå mitt nick, Klok-tok... Fast jag har ibland noterat med viss melankoli att när jag är som mest allvarlig i ett inlägg så tolkar en del av mina läsare det som skoj & skämt. Men samtidigt blir det ju komiskt också!:-) Å i ärlighetens namn kan ju ett skämt vara en synnerligen allvarlig sak...

    Kul animationer! Hade inte sett dem förut, eftersom jag vanligtvis brukar vara skeptisk till dataanimerade filmer. Skrattade gott åt nyckelpigorna när de retade spindeln och HD-flugorna!;-D Sedan var det ett klart pluspoäng att de små blå fåglarna lät som hundpipleksaker... Å filmen hade ju en tydlig sensmoral på slutet, skrattar bäst som skrattar sist...

    Ha det gött!
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  6. Så sant som det var skrivet!

    Ha ha ha... det där med vars och ens tolkningar. Har samma erfarenheter av några bekanta som någon gång tittat in hit och jag mött i efterhand, varpå diskussioner kring något inlägg satts igång. Dessa har då blivit tämligen lustiga och ljusår ifrån det egentliga temat. Synnerligen ett både fascinerande och lätt skrämmande fenomen.

    Kul att videosnuttarna tilltalade. Har fått en rikigt "crush" beträffande de där franska insektsfilmerna (de är uppenbarligen väldigt många idag). Någon till ska jag väl flika in i ett inlägg framöver... =)

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  7. Jag kan inte släppa det här. Att balansera mellan allvar och lek måste vi alla. Och så kan det vara så här också: ju djupare ner i allvaret man dyker, desto högre kan man svinga sig upp i lätta, lyckliga luftglittret? Jag är inte heller en vän av fanatiska, trångsynta ytterligheter - men jag är kär i modigt uttagna svängar. I både allvar och lek.

    Måste komplimentera Kloktok för hans (det är väl en han?) mycket fiffiga namn. Snygg gardering!

    Ha det bäst, Rostis.

    /E

    SvaraRadera
  8. Väldigt vackert formulerat och jag instämmer i ditt synsätt. Var sak har sin tid... =)

    "Kloktok" är på gränsen till den ultimata titeln! Sannerligen ett fyndigt epitet! =9 Och bloggen rekommenderar jag varmt!!

    Detsamma önskas, "kusin" (nu kan du släppa armborsten)! ;-)

    SvaraRadera
  9. Om "armborst" är det vapen som du trodde jag skulle skjuta mig i huvudet med, om vissa åldersorienterade omständigheter förelåg - kan jag meddela min högt vördade kusin att det vapnet har jag redan släppt.

    Om "armborst" är det vapen som du tycker att jag viftar med i denna diskussion, kan jag meddela min fortfarande lika högt vördade kusin dels att det inte är ett armborst utan bara en glad trumpinne, dels att viftande näppeligen är över. Du gjorde tidigare en koppling ang. seriös-oseriös kontra logisk-emotionell som jag måste snacka lite med dig om (ska leta upp det). Kuz!

    SvaraRadera
  10. Det var "det första" jag hade i tankarna! =)

    Angående andra: tycker mig inte ha märkt att du viftat med någonting - snarare är det jag som gjort det.

    Slutligen: kopplingen "det ena kontra det andra"... den gällde mig. Det var en nyttig läxa om att jag bör skriva (och tala) efter att ha tänkt färdigt och helst oxå skriva entydigt - särskilt med tanke på bloggens titel. :)

    SvaraRadera
  11. Hahaha, aha - det var åldersprylen. Dåså, trettioåttaåring.

    Jaså, du märker inte att jag viftar? Det är för att jag levererar mina påhopp så vanvettigt älskvärt. Läs: är en smula konflikträdd. ;-) Jag ska genast skruva upp det hela lite.

    "Nyttiga läxor" är roligt för andra att höra om. Vill du berätta mer? Jag kan lätt föreställa mig ett antal scenarier där man ångrar att man talar först och tänker sen. (Vilket jag kör med för jämnan, så jag är snart immun mot hur pinsamt det blir - men hur gör du?)

    Jag har ändå en gås oplockad med dig ang. seriös-oseriös-logisk-emotionell. Tar det sen.

    Hahaha. Vad jobbigt att ha en sån tung bloggtitel att leva upp till. Jag tänkte inte på det. Där har i sanning vännen Kloktok ett guldläge. Jag med, för den delen. ;-)

    SvaraRadera
  12. Man tackar... men... senast jag avmätt glodde på mitt körkort var årgången en annan... ;)

    Konfliktskrajsen? Hmmm... har liksom svårt att märka´t... Diplomatisk kan jag dock gå med på.

    Hur jag gör? Beror på dagsformen - d v s hur villig hjärnan är att arbeta. En av få gånger jag kommit undan med en rejäl groda är/var på ett tidigare jobb: det var min tredje dag där, och det enda jag hade matats med av kollegerna var "chefens son (sommarjobbade där) är en skitstövel". På eftermiddagen var vi tre i en bil på väg till ett projekt. Vi kallpratade och kom in på vissa karaktärer på arbetet - varvid jag efter någon minut utbrister: "men, vem är den här skitstöveln Jocke då?". Killen i baksätet svarar lakoniskt: "han som sitter bredvid dig och kör". Det var bara att ta tjuren vid hornen (vilket räddat mitt skinn vid några andra tillfällen), så jag utbrast reflexmässigt, med lite korkad stämma: "är du verkligen en så´n skitstövel som alla säger?".

    Ha ha! Har faktiskt inte reflekterat över titelns negativa aspekter... kanske dax att döpa om? Fast, vad fan... Då får ju Jan T. Lagén sin vilja fram... ;)

    SvaraRadera
  13. Hahahahaha. Om det där var en groda (och det var ju, en praktgroda), så var det den snyggaste jag har hört i hela mitt liv. Hahaha. Jag håller med dig: det enda sättet att rädda ett grodhopp är att gå rakt fram. Alla försök att backa och slingra sig undan förvärrar bara läget - tvivelsutan, varje gång, utan undantag. Men det där skötte du vanvettigt snyggt.

    SvaraRadera
  14. Kloktok har roat tagit del av ovanstående ordväxling...:D
    *funderar vidare på varför jag borde vara man*
    Nädå, inget könsbyte är inplanerat, men det är inte förstå gången jag antas vara man uti bloggland...

    Fridens liljor

    SvaraRadera
  15. Ha ha ha... så var det mysteriet löst! =)

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  16. Ähum... Kan jag på nåt sätt skylla det här på dig, kuz? Har liksom för mig att du kallade Kloktok för "broder"??? Inte det? Nämen då vill jag inför fru Kloktok niga så det släpar och meddela att jag numer har fattat galoppen. :-D

    SvaraRadera
  17. =)Har letat och kan inte finna något om "broder" kopplat till vår kära "kloktokska"... Däremot (som du känner till) kallar jag gärna Alfapojken för just "broder"...

    SvaraRadera
  18. Nu ska vi se.

    Du nämnde "glädjens verklighetsflykt" och sa att "det är (alltför?) lätt att missa målet genom att dras med i det emotionella och bort från det klartänkta". Detta är givetvis taget ur sitt sammanhang; jag greppar det. Jag måste ändå fråga dig något. Tror du inte att det allvarsamma kan vara lika ogenomtänkt och emotionellt som nånsin det "glada"?

    SvaraRadera
  19. Att jag försökte tvinga på Fru Kloktok ett könsbyte är enabart mitt fel. Ingen skugga på dig. Än en gång: ödmjukaste ursäkter. :-)

    SvaraRadera
  20. Om det "allvarsamma och glada": absolut - det var därför jag tyckte att citatet som Lovely Bird (alias: Skatan) hade i sin kommentar ovan var så (till)talande!

    No need to apologize... fick ju själv min nyfikenhet stillad! ;)

    SvaraRadera