”Mot monokulturen alle man – och kvinns, och efterkomlingar”!

Sorterade bland gamla anteckningar och utkast igår kväll, med ändamålet att i lådorna och på skrivbordet endast ha konkreta textben att sätta inläggskött på. Då jag nästan var klar hittade jag några slarvigt hoprafsade – på gränsen till oläsliga – brottstycken om tv-utbudet på baksidan av ett gammalt utskrivet dokument. Först var jag tillfreds eftersom det rörde sig om något jag hade trott var förlorat. Sekunderna senare var jag istället irriterad på det faktum att de inte fanns något alls på papperet som kunde upplysa mig om huruvida de fragmentariska uppgifterna var komna från någon debatt på tv, eller funna i någon krönika alternativt artikel i en av dagstidningarna. Inte heller fanns något om vem personen bakom vissa utsagor var och när anteckningarna var gjorda. Det som fanns var kort och gott: ”medarbetare till SVT:s VD Eva Hamilton”, ”anglofieringstsunamin i tv-rutan”, ”tv-serier och underhållningsprogram”, ”låg kvalité (Frankrike, Tyskland, Italien m fl)” – och: ”skitsnack!”.

Efter att ha rådbråkat minnet en stund gav jag upp – det var ju trots allt inte en forskningstext, som obligatoriskt tarvar källhänvisningar, jag var ute efter att vilja skriva. Det ända som någorlunda fallit på plats var att anteckningarna var närmare två år gamla (således äldre än den här bloggen).

Okej, till saken: jag minns främst min irritation över att den som talat/skrivit hade uttryckt sig på ett vis som gav mig bilden av en policy som knappast gagnar en mångfaldig presentation av omvärlden. Mest irriterade – och irriterar – mig emellertid det där om ”låg kvalité”. Jag minns nämligen också att det bara kändes som ett ihåligt försvar för de överväldigande inköpen av program till SVT från de engelskspråkiga länderna – främst USA och Storbritannien. Till detta kommer det underliggande om konkurrensen från reklam-tv och betalkanalerna, där just det engelska språket och den ”anglosaxiska” kulturen, bredvid vår svenska, i det närmaste är Himalayasolid vad utbudet anbelangar.

Ursäkten om ”dålig kvalité” (har svaga minnen av något om ”barnsligt, låg nivå och trams” finns med i bilden) känns lamare än ett extraslappt bananskal. Då jag har en fjärdedel av min släkt i Tyskland och vidare hälften av densamma i Slovenien, har jag haft många tillfällen att ta del av tv-utbudet där. Referenserna blir något annorlunda i de länderna inte bara på grund av den egna produktionen, utan också till följd av att de köper in från grannarna och från betydligt fler länder utanför den engelskspråkiga världen än vad som sker hos oss. I ärlighetens namn måste jag dock tillägga att de kommersiella kanalerna i detta fall liknar de vi har en hel del. Och jag lyfter mer än gärna på hatten för hur SVT har utvecklats bara det senaste året: ett ökat antal inköpta program från Norge och Danmark och en bra mix av underhållning och upplysning. Därför kändes det också en aning befriande då jag såg senaste avsnittet av ”Panama” på SVT. Ett av inslagen var ett stycke ur ett tyskt humorprogram som drev med nynazister, vilket skedde på ett komiskt och definitivt inte ”lågt” vis. Och jag skulle i sammanhanget kunna räkna upp en tre-fyra tv-shower som jag tagit del av under mina vistelser i redan nämnda länder, vars kvalitetsnivå är i paritet med våra egna samt med det bästa vi får från ”Öarna” och ”Dem där över” (men då dessa program inte är kända hos oss blir de följaktligen meningslösa att framställa – som referenser – enligt min mening).

Hursomhelst… det jag har fått se i Tyskland och Slovenien (och härmed även Italiens och Kroatiens utbud i tv) har oftast med igenkänningsfaktorn att göra, och vi har tveklöst kommit att alltmer anpassa oss till det ”engelska” (som bitvis obestridligen är av skyhög kvalité) Ja, italiensk underhållning a la ”bröstviftarjippon” eller ”tysk” så kallad tappa-kalsippisarna-humor må vara löjlig, men samtidigt känns det hela mer som det har att göra med våra självbilder än just synen på kvalité. Det går inte att komma ifrån att det finns en hel del burleskt och lågt i vår egen buskistradition, och vem minns inte Benny Hills humorshow som var så populär hos många av oss för drygt ett och ett halvt decennium sedan? Och så har vi ”Jackass” och liknande (jag vet, jag trampar på tunn is – i detta fall handlar det sannolikt om generationsfrågor)… Att därmed komma med utsagor om att ”engelskt/amerikanskt” köps in för att de har högre kvalité är för höge bövelen rena rama rappakaljan.

Det finns andra och sannolikt bra tv på de flesta håll i vår del av världen, men det har blivit alltför mycket av ensidighet (och feghet?) hos de beslutsfattande på våra tv-kanaler. SVT klarar sig bra – ja, mycket bra! Men jag menar att det skulle - och borde - kunna gå mot strömmen i ännu större utsträckning. Särskilt i dessa tider borde ett vidare perspektiv komma fram i allt högre grad ur våra dumburkar… öh, sorry, dumplattor…