måndag 11 oktober 2010

Stafettångest och något av en pudel...


Förra veckan fick undertecknad någonting sannerligen smickrande och synnerligen värmande av bloggkollegan Lovely Bird (inte helt korrekt, men jag föredrar att kalla henne så...): en utmärkelse! Närmare bestämt den här:






Naturligtvis bugades och tackades det med bästa förmåga. Dock avstod jag att föra utmärkelsen vidare i den "award-stafett" som den ingår i, eftersom jag kände (och absolut fortfarande känner) att kollegerna på blogglistan samtliga har det där lite speciella. Det skulle med andra ord kännas svårt och orättvist oavsett utfallet av en selektering.

Jaha... och vad sker? Naturligtvis någonting som får en att bli det levande beviset på frasen "aldrig säga aldrig". Till detta bidrog dels att utmärkelsen under gårdagen ånyo förärades undertecknad - denna gång av den varmhjärtade textspelevinken Alfapåg... öh, sorry... Alfahannen. Och dels bidrog inställningen att det  vore betydligt bättre att angripa "stafettångesten" med att föra glädjen vidare, än att hänge sig åt ett bekvämt undanmanövrerande. Pinnen är härmed fattad...

Utmärkelsen "gengäldas" medelst listandet av tre "saker" som hjärtat klappar alldeles särskilt för, samt att - som tidigare nämnt - vidarebefodra själva utmärkelsen till fem bloggar som jag anser förtjäna den. Det första var egentligen inte så svårt, även om "dagsform och sammanhang" har betydande roller att spela. Hursomhelst ser den första listan ut enligt följande:

1) Nära & kära!

2) Skriva & läsa!

3) Lyssna på hårrd råkk & fågelsång!

Nästa moment var en betydligt knivigare uppgift, till följd av det ovan angivna. Våndades något, men efter ett kort grubblande - och ett löfte om att på något vis i framtiden kompensera de övriga - beslöt jag mig dock för följande kollegers briljanta bloggar:






 
 
Avslutningsvis vill jag ännu en gång framföra ett jättestort tack till både Lovely Bird och Alfa! "Hedrad" är egentligen ett svagt begrepp i detta sammanhang - men det är det närmaste jag kommer känslan jag har...
 
För övrigt stor kram allesammans!!
 

9 kommentarer:

  1. Jag tackar allra ödmjukast för utmärkelsen! Känner mig enormt hedrad. Ja, inte minst för att du & jag är tämligen nya bekantskaper här ute i bloggland. Är lite nyfiken på hur du hittade till min blogg? Är glad att du hittade dit, för då hittade jag ju hit!:-D

    HA det gött!
    Nu ska jag klura lite på vilka jag vill ge stafettpinnen till...
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  2. Men snälla nån du skickar tillbaka passningen, innebär detta att jag måste göra om hela proceduren igen?? :)

    Vi kan ju skicka utmärkelsen fram och tillbaka mellan varandra under en tid, då borde även den mest förhärdade tennisåskådare drabbas av nackspärr.

    Men glad blir jag, tackar och niger:)

    SvaraRadera
  3. Men käre, vad är det jag ser? Utan att ens meddela..? :-) Jag tackar dig ödmjukast. Stor kram.

    SvaraRadera
  4. Kan vi passa den här mellan oss varje dag resten av året, precis som du och Alfa? Klubben för inbördes måste ju hålla sig i trim! :-D

    SvaraRadera
  5. Fina Robban - stort tack!
    Jo, jag har varit här och sett...
    Åh, tänkte jag...
    Så, nu är jag här igen.

    Jag tycker det är kul att läsa personliga egenskaper inne hos andra.
    Men... inte hos mig. Jag är usel på detta.
    Och så får jag huvudvärk...
    Du känner ju mig.

    Men, jag är väldigt glad, det är jag. Tack igen.

    Puss!


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Bra idé det där om att passa tillbaka!:-D
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  7. kloktok: tillfredställelsen är ömsesidig! =)

    Jag surfade rundor bland en mängd bloggar på bloggportalen i somras och snubblade in på din. Följde den ett tag och så bidde jag fast... tyckte den rätt & slätt tilltalade mig. Hjärta och empati, analys och skepticism i en välsmakande blandning - så vill jag sammanfatta dina alster! =)

    Och självfallet är "returen" smickrande - det bugas och rodnas!! ;)


    Alfa: broder, du får ofta mina mungipor att vilja vandra bak i nacken och klyva pumpan jag bär på halsen... så även nu! Det var en kvalfull selektering, men icke desto mindre känner jag att jag har gjort rätt val!

    I våra medmänniskors nackars namn inte bör vi dock icke påbörja nämnda tennismatch... sålunda förbehåller jag mig rätten att befria dig från vidare returer. I annat fall är jag rädd att vi påbörjar en "devalvering"... ;)


    Elin: tjära "kusin", det är sannerligen mitt nöje! Och så ville jag att det skulle bli en sörprajs... =)

    Beträffande "bollandet"... se ovan (svaret till Alfa)! ;)


    Marie: vännen, du gör precis som du vill - och det är rätt så! Hursomhelst är din blogg värd uppmärksamheten! =)

    Stor kram!

    SvaraRadera
  8. Hahaha.

    Jag förstår dessutom precis vad du menar med stafettångest och selekteringsångest och devalveringsångest (inte riktigt dina ord) och ångesten för att verka otacksam (inte alls dina ord). :-D Men jag har en snygg liten lösning på det hela. Ber att få återkomma. Tiden är som vanligt knapp (vilket bara låter som ett skämt som jag driver runt) men jag vet precis hur man kommer runt det där.

    För övrigt har jag flera dagar i rad noterat och deltagit i en annan trafiksituation som för tankarna till herr S och hans lovtal till Subjektivitetens logik. Återkommer angående det med!

    Fridens!
    som Klokan brukar säga

    SvaraRadera