söndag 21 november 2010

Apropå det fria ordets (bruna) skugga...


Har seriöst börjat ruttna på alla dessa krumbukter och slå-knut-på-sig-själv-utsagor hos vissa somliga i föresatsen att ”yttra sig fritt”, där syftet att få framhäva sin egen perfektion och överlägsenhet inte kan dölja ett närmast ängsligt: ”men (snälla) kan jag/vi inte få tycka att de där andra är konstiga, efterblivna, underlägsna och farliga parasiter?”.

Hade dessa och andra besläktade tankegångar varit som exempelvis mygg (irriterande, men dock möjliga att uthärda) skulle det vara sin sak. Nu finns det i mina ögon tyvärr en överhängande risk för att en ökad utbredning och ”legitimering” av just nämnda tankegångar öppnar upp för mer av ett ”vi-och-dommande” – och i förlängningen mer av friktion ute i samhället.

Ingen – inte ens de med bottenlösa hål i sin själ – tjänar på en sådan utveckling. Trubblet är att detta inte finns med på kartan i dessas föreställningsvärld om vägen till ”frälsning”…

4 kommentarer:

  1. Fördelen med att du ruttnar är att du är tillbaka... :-)

    SvaraRadera
  2. Nu fick du mig att rodna... ;)

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att en slags immunitet eller vaccination mot skumma tankegångar/uttalanden kan uppstå när de som uttalar dom försöker legitimera det genom att hänvisa till yttrandefriheten...
    Många ser yttrandefriheten som en rättighet att få säga och tycka precis vad man vill utan någon som helst hänsyn till någon eller något annat... Det är respektlöst. Yttrandefriheten borde vårdas bättre. Tycker Kloktoken...
    Ingen tjänar på ett mer utpräglat "Vi och dom"!

    Fridens liljor

    SvaraRadera
  4. "Respektlöst"... Kan bara instämma!

    SvaraRadera