tisdag 23 november 2010

Tankegångar kring den bruna medicinen…


Har den senaste dryga månaden tagit mig igenom sex alster som behandlar högerpopulismens- och extremismens historia, framväxt och etablering i både vårt land och övriga Europa under tiden efter andra världskriget. Fenomenet börjar ärligt talat göra mig obehaglig till mods. Och anledningen till det är inte – som under mellankrigstiden – att demokratin riskerar att avskaffas, utan att den snarare riskerar att transformeras till någonting som i slutänden kan få samma resultat.

Målet för nationalsocialisterna i 1930-talets Tyskland var att direkt avskaffa den parlamentariska demokratin som statskick, för att på så vis få full kontroll över statsapparaten i syfte att genomdriva sina ideologiska visioner. Idag är målet alldeles uppenbart att med hjälp av demokratins mekanismer och företräden omvandla densamma till det redskap som ska möjliggöra genomdrivandet av "arvtagarnas" ideologiska visioner. Det är naivt, korkat självtillräckligt och destruktivt självbelåtet att betrakta dessa rörelser och organisationer (läs: partier) som enbart retoriska tokstollar och/eller obskyra sektföreträdare. De vet verkligen hur demokratins svagheter ska utnyttjas till deras fördelar och de agerar verkligen utifrån och enligt med denna kunskap.

Jag anser att det hela skulle kunna liknas vid följande: pluralismens mångskiktade dryck i demokratins cocktailglas är inte längre menad att helt sonika bara slängas ut ur parlamentsmatsalarna – för att istället ersättas av en bägare med den bruna sörjans ”medicin”. Istället ska så många skikt i cocktailglaset som möjligt förmås att anta en brun ton, genom att ”medicinen” långsamt droppas ner via yttrandefrihetens pipett.

Det jobbigaste i sammanhanget är att jag får en känsla av att göra våld på demokratins principer bara genom att vädra minsta tanke om att slå sönder bägaren, eller slänga denna och dess sörja på soptippen…

12 kommentarer:

  1. Jag var på väg att opponera mig å det grövsta. Men dina sista rader besparar mig den protesten. Demokratins styrka är ju att alla åsikter får plats i dess bägare. Det finns inget alternativ till en fullständigt öppen demokrati. Man kan inte göra avkall på demokratins grundprinciper, bara för att ett parti- genom demokratiska val- fått plats i riksdagen.

    Demokratin har en inbyggd garanti (människorna) mot det framtidsscenario du ser och fruktar. Jag har tidigare sagt att jämförelsen med 1930-talets Tyskland haltar betänkligt, och jag har samma åsikt nu. Dessutom kan man inte stänga in människor hur länge som helst.

    Oavsett vad regimer världen över hittar på eller försöker, så kommer alla diktaturer att falla till slut. Med tankarna kvar i ditt förra inlägg, där jag hade en lite annorlunda åsikt om skyldig eller inte, så kan vi dra en parallell till exempelvis Nordkorea, som återigen riktat en skarp provokation mot sitt grannland i söder.

    Enligt samma resonemang som i ditt förra inlägg borde vi väl i konsekvensens namn sända en brigad JAS-plan till området?

    Sa jag i vänskaplig ton. :-)

    SvaraRadera
  2. Jo, kruxet med populism är ju att det färgar av sig på andra som ser vilken framgång/genomslagkraft populismen har... Hela den politiska agendan förskjuts högerut...

    Det har hänt något med demokratin. Förut betydde det folkstyre, att den politiska agendan utgick från gräsrötterna som utsåg sina folkvalda företrädare. För att ett folkstyre ska fungera krävs engagemang och kunskap om samhälleliga frågor hos gräsrötterna. Tyvärr har det blivit ett glapp i systemet här... De folkvalda har haft dålig förankring för sin politiska agenda hos gräsrötterna. De folkvalda verkar ha glömt att de är just förtroendevalda. Å gräsrötterna är för upptagna med att exempelvis uppdatera Facebook, följa olika dokusåpor, ta del av olika kändisars förehavande... :P Detta leder till en informationströtthet som leder till att få orkar engagera sig i samhälleliga frågor...
    Då är det inte konstigt att populistiska partier på ett så enkelt sätt kan få så stort genomslag. Populistiska partier lägger fram enkla lösningar. Å informationströtta människor saknar förmåga att tänka kritiskt...

    Bara en hypotes detta. Ingen absolut sanning!;-D

    Fridens liljor

    SvaraRadera
  3. Människan har en tendens att tycka att, så fort något inte "faller en i smaken" så är det plötsligt fel på nånting.

    Demokratin är ju till för att inte bara en elit, eller de med samma smak ska få tycka nånting. De här tongångarna ljuder lika högt som onyanserat så fort nånting nytt framträder på arenan.

    Det är riktigt att demokrati betyder folkstyre, men plötsligt betyder det inte folkstyre längre bara för att det inte stämmer överens med mina åsikter!?

    Jag får inte resonemanget att gå ihop. Jag brukar dra ett som jag tycker bra exempel på demokrati: I USA kan man få se de färgade skydda KKK eller nasisterna när de håller tal. När får vi se liknande exempel i Sverige? Mitt svar är: TRoligen aldrig, därför att Sverige är i många stycken en skendemokrati.

    Sveriges uppfattning om demokrati är än i dag lite av: Tyck vad du vill, bara du tycker rätt.

    SvaraRadera
  4. Kloktok: Inget kan hända med demokratin. Det som kan hända är att vi avsäger oss den, genom att inte tolerera avvikande åsikter. Och då är det kört.

    SvaraRadera
  5. Jag brukar faktiskt "förmana mig själv" och påminna mig själv om demokratins väsen som vi alla måste ha i åtanke (också för att t ex inte göra Sverigedemokraterna till några slags martyrer som inte ens får komma riktigt till tals trots sina röster från nästan 6 % av väljarna ... åtminstone inte i första skedet direkt efter valet..)

    Information och upplysning måste bli ledorden ...

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Skatan: Vi måste också ha i åtanke att i valrörelsen jämställdes sak och person. Vi får heller inte glömma att toppolitikerna i det här landet i valrörelsen betraktade valrörelsen som deras egen lilla lekstuga, och bara de med "rätt" åsikter fick komma till tals.

    Ej heller får vi glömma att det politiska etablissemanget med all önskvärd tydlighet, visade att deras tal om allas lika värde, bara är tomma ord.

    Det här är nåt som inte bör falla i glömska när vi hör deras varma tal om integrationen i samhället. "varmt välkommen men bara om du tycker som vi".

    Vi har lång väg att vandra innan vi når något som kan betraktas som demokratins grundprinciper i det här landet.

    Det är inte mannen på gatan som behöver information och upplysning. Det är politikerna som tjurnackat vägrar att följa demokratins spelregler.

    SvaraRadera
  7. Man kan inte "upplysa" nån om att ha "rätt" åsikter. Demokrati betyder att folket bestämmer, och om några har en annan åsikt än flertalet, så ska den respekteras.

    Ordet skendemokrati har aldrig känts så påtaglig som nu.

    SvaraRadera
  8. conny: utifrån ditt resonemang kring demokratin, är mitt intryck att du tar den för given - i bemärkelsen att den i slutänden kommer att ha "erövrat" planeten och därefter permanentas. Jag är inte så säker på det. Ett politiskt system, en kultur eller ett samhälle är - som allt annat i övrigt - inte statiska företeelser. Romarriket ett talande exempel i det här fallet. Det började som ett kungarike för att, via en parlamentarisk och kvasidemokratisk republik, bli ett närmast diktatoriskt kejsardöme.

    I ett historiskt sammanhang finns inga garantier för demokratins "seger". Det är mycket möjligt att alla former av diktaturer så småningom kommer att falla. Frågan är då om inte demokratin istället kanske har utvecklas till att endast vara det på papperet - som i romarriket under republiken. Människor har med största sannolikhet varit övertygade om "ordningens beständighet" alltsedan vi utvecklade civilisationen. Och lika sannolikt har det vidare funnits de som hävdat att "det finns inga alternativ" till nuvarande styrelseskick. Vi är var och en av oss resultatet av nutid och det förgångna. Således är demokrati det vi betraktar som bäst och fruktbarast i ljuset av det förflutna.

    Vidare: jag är beredd att försvara allas rätt att yttra sig, men jag är inte beredd att stå med armarna i kors om resultatet av denna rätt riskerar att utmynna i någonting destruktivt. Om yttrandefriheten riskerar att orsaka ett debattklimat vars följder blir mer oro - eller till och med våldsamheter - till följd av vissa somligas egoistiska agerande, är det flertalets skyldighet att på konstruktivaste vis söka neutralisera det som i slutänden kan bli ett obehag eller till och med en fara för alldeles för många.

    Jag är inte lika säker på att den inbyggda garanti du nämner. Och här är det cynikern i mig som skriver. Flertalet orkar, vill eller kan inte aktivt engagera sig. Att demokratin ska fungera kräver att flertalet gör just det - och då talar jag inte bara om att halvt slentrianmässigt gå till valurnorna.

    (kopplat till det förra inlägget)Jag räknar mig som pascifist i den meningen att jag anser att alla har rätt att försvara sig, men ingen har rätt att gå till angrepp. Och, ja: jag anser att man har skyldighet att ingripa om någon oprovocerat attackeras - oavsett fysiskt eller verbalt. Om jag exempelvis skulle höra grannen misshandla sin sambo eller ungar, skulle jag definitivt ingripa - om inte annat så ringa 112.
    Och, ja (igen): skulle (mot all rimlig förmodan) Syd be om hjälp mot Nord i en eventuell konflikt (och förutsatt att denna hyfsat säkert enbart är framkallad av Nord), skulle jag ställa mig bakom ett beslut att skicka iväg den där JAS-flocken.

    Frågan i slutänden är ju egentligen: kan alla åsikter gå att försvara?

    SvaraRadera
  9. kloktok: instämmer i din analys - en bra sådan! =)

    Men, jag håller delvis också med conny. Populister ska ha rätt till yttrande - annars kan vi inte tala om demokrati. Problemet här är dock hur man ska gå till väga för att "demokratiskt och respektfullt" stävja det som populisterna i värsta fall kan råka ställa till.

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  10. Lovely Bird: "Information och upplysning"... ja, om det räckte. Som kloktok skrev, krävs det också engagemang. det är här det i mina ögon brister först och främst.

    Största faran för en demokrati är inte populisters eller fanatikers åsikter och ageranden. Utan de övrigas ointresse eller ovilja...

    Kram!

    SvaraRadera
  11. För att sy ihop säcken kan jag konstatera följande:
    (egentligen inte min sak att sy här) Vi har likartad syn på demokrati, och jag erkänner att min retorik var med AVSIKT provocerande. Ibland kan det vara ett bra sätt att få veta deltagarnas ståndpunkt, för när känslorna kommer fram, då är det äkta. Frid! :)

    SvaraRadera
  12. Jo, med tanke på vad jag läst hos dig och diverse replikskiften på andra håll, så tycker jag mig ha en hyfsad bild av "var och hur" du står. =)

    SvaraRadera