Satt och tittade på Babel för någon vecka sedan och kunde först inte komma på vad det var som en bit in i programmet irriterade mig. Inte var det själva innehållet – diskussioner, reportage och diverse information om litteratur och författarskap var som vanligt en trevlig förkovring. Men så slog det mig: ständigt ändrande kameravinklar och fokus på respektive deltagare, som för tillfället hade ordet i dialogerna. Det påminde mig om den närmast hysteriska form och framställning som kännetecknar – kanske främst – dokusåpsartade produktioner i reklamkanalerna. Men, stilen har definitivt spillt över på de ”seriösare” programmen i de ”seriösare” public service-kanalerna.
Alltså, detta ”zappande”, dessa snabba klipp och kameravinklar.… Är det bara en spegling av dagens behov av ”aktion”? Att vi styrts dithän att vi betraktar en enda kameravinkel, utan klipp som ett sömnpiller och/eller orsak till att vi byter kanal för att finna mer ”håll-i-gång”? Okej, att det är ett koncept som går ihop med ett fartfyllt innehåll. Men, i ett studioprogram där deltagarna sitter ner i lugn och ro, känns detta koncept definitivt överarbetat.
Men, det är klart… Idag känns alldeles för mycket pågå i stressens, kortsiktighetens och de ”snabba (börs)klippens” tecken. Det får tydligen inte finnas någon risk för ett stillasittande; för någonting långrandigt, tråkigt och enformigt; för det som – gud förbjude – skulle råka kunna bli reflexivt och meditativt…
Vad fanken är vi rädda för? Att vi ska hinna andas och härigenom syresätta hjärnan så att tankeförmågan förbättras – och på så vis underlätta för slöjans undansvepande för att möjliggöra en klarsyn om vår tillvaro och omvärld?
Tja, världen är som den är. Den är vad vi själva gör den till. Den är verkligen sådan som vi förtjänar att den är (muttrade klichén). Den kommer aldrig att vara perfekt (vill inte heller ha den sådan). Men det skulle inte göra ont om vi kunde lägga lite av energin – vi så ihärdigt satsar på verklighetsflykt – på att bli aningen mer upplysta och ifrågasättande. Och på så vis styra det hela mot ett tillstånd som i alla fall kunde bli några nyanser ljusare än vad fallet faktiskt är i dag…
Men så blickar jag ut genom fönstret på det vykortsliknande sceneriet… och förlorar mig in i vinterdagdrömmeriernas värld…
Det är förändringens vindar som blåser, och som vi, likt nordanvinden inte kan stoppa. Om det inte vore på ett vis, vore det på ett annat. Förändringar är inte alltid av godo, men lugn, snart kommer nya kameravinklar, för att lite senare ersättas av nya osv...
SvaraRaderaProcessen kan inte stoppas. Den har liksom tiden bara en riktning, och är allts motor. Om vi kunde se ett par hundra år framåt i tiden, skulle vi antagligen inte förstå hur folk tänkte, och varför.
Robert, vi kan inte kliva av skeppet. Vi kan bara försöka förstå och påverka, medan tiden obönhörligen drar oss med på en resa mot okänt mål.
Suck...Nu blev jag så där djup igen av dina inlägg och funderingar. Känns dock bra att filosofera lite så här på lördagskvällen.
Här är en till som stör sig på snabba bildklipp... Ibland undrar jag vad som uppkom först, ADHD eller snabba filmklipp? Eller om det ena är beroende av det andra... "Välkommen till ADHD-kanalen. Våra program är aldrig längre än 4 sekunder, just för att du ska orka hålla uppe din koncentration".
SvaraRaderaMissförstå mig rätt!:-) Jag är inte anti mot ADHD:are. Jag bara har en hypotes om att vårt stressiga samhälle triggar igång denna "diagnos" hos människor som skulle behöva ha lite mer lugnare inputs...
Sköt om dig & ha det bäst!
Fridens & kram
Jag älskar Babel ... och har inte tänkt på det ... men när du säger det så ... så har du alldeles rätt. Det uppstår onekligen en viss irritation när man lyssnar intensivt på vad någon av gästerna eller programledaren har att säga och så svischar kameran runt som en furie ... Ingen rast ingen ro.
SvaraRaderaVi får starta en FB-grupp för "lugn och sans" i rutan ... åtminstone i non-action-programmen ...
Kram och ha en rofylld julvecka nu framöver!
Kramar ... ännu fler ...
conny: håller nog inte med om att det inte går att påverka. Jag ser detta fenomen som ännu en del av det som omfattas av "några få idékläckare styr och ställer".
SvaraRaderaDet är lite som den där rapportören som Rapport hade för något år sedan. Mannen (har glömt hans namn tyvärr)som hade en infernaliskt enerverande och monoton stämma i tv-rutan, och som tittarna av allt att dömma påverkade redaktionen att (vad det nu var) antingen besöka en talpedagog, eller avlägsnade helt från muntlig rapportering...
Jag vill kort och gott inte ha "stroboskopliknande" kameraproduktion till något som faktiskt främst ska presenteras medelst meditativ andning...
Tycker du ska fortsätta "djupa" dig, conny - det är ett av dina signum! =)
Allt gott!
kloktokskan: en, i mina ögon, god analys!! Och man kan mycket riktigt fråga sig vilket som är ägget respektive fjäderfäet...
Må bäst!! =)
Lovely Bird: tycker mig tycka att din idé kring en aktionsgrupp på FB är värd att tänka på! =)
Stora julkramar, damen med guld i blodpumpen!!