måndag 16 maj 2011

Bilden av "Varandra"…


Om man i ”vår del av världen” ställde arbeten om De andra gjorda av ”de andra” mot sådana som är gjorda av ”oss” torde sannolikheten vara mycket stor att de senare dominerar – eller har totalt monopol på – den bild vi har av ”dem”. Samtidigt skulle ”Vi” förmodligen själva protestera ganska vilt om vi inte fick kontrollera och analysera ett arbete om Oss innan detta publicerades, alternativt diskvalificera detsamma i efterskott. Det finns ju faktiskt bara stora risker att de andra kan missa väsentliga detaljer, eller göra en alldeles på tok för förenklad – för att inte säga felaktig – bild av oss…

…inte sant?

Framställningar eller beskrivningar vi människor gör av varandra tycks sällan (eller till och med aldrig) göras ur den andres perspektiv. Inte heller frågar vi varandra om saken. Tvärtom tycks tolkningsföreträdet förbehållas ”Oss” – med resultatet av att det knappast blir en bild som är så enhetlig som vi vill eller tror oss veta den ska vara. Hur goda intentionerna än är kan bilden av den andre aldrig (eller mycket sällan) bli så objektiv som vi själva menar att den är. För detta skulle sannolikt krävas att vi kan leva oss in i och förstå den andres situation till den milda grad att vi faktiskt, mer eller mindre, blir den andre. Och det vore väl hemskt, för ”Vi” bör och får ju absolut inte riskera att förlora det minsta av vad vi är…

…eller hur?

 

9 kommentarer:

  1. Jag tror du glömmer det viktigaste, nämligen; Verkligheten ser ut som hjärnan tolkar den och vi är ju alla olika, eller hur. Ska man gå på djupet med det här skulle det ta upp alldeles för stort utrymme, men för att förklara mig kort, så är verkligheten inte något som finns där för att upptäckas, verkligheten ÄR inte, den tolkas in av våra hjärnor. En liknelse kan göras om färger. Färger finns inte, det är strålning som hjärnan tolkar och omvandlar till något vi kallar färger. Ljud finns inte heller, det är vibrationer i "luftens" molekyler som det behövs ett instrument för att uppfatta t ex ett öra. Snö är inte vit, tar man lite snö i handen ser man att den har ingen färg alls.
    På samma sätt är det med verkligheten, den finns inte som en absolut parameter, den behöver en tolk för att finnas. Delar man verkligheten i mindre och mindre delar så finns bara energi kvar till slut.
    På samma sätt tolkas åsikter och främmande kulturer in av våra hjärnor och det är inte konstigt att en människa från t ex Nya Zeeland kanske ser oss som lite konstiga och exotiska i vissa sammanhang.
    Hur konstigt är det inte för en arab att se svenskar dansa kring en stång en viss dag på året? Kan det vara nåt från kristendomen som gör att Svenskarna beter sig så här? Vi bör vara medvetna om detta när vi blir kritiserade, och när vi kritiserar andra kulturer. Det du ser är en tolkningsfråga.

    SvaraRadera
  2. Verkligheten tolkas riktigt som Conny påpekar utifrån individers fattningsförmåga & är färgad av allehanda subjetiva föreställningar om "de" andra... Vi är ju alla "andra" i andras ögon...
    Men det finns en gemensam verklighet samtidigt!
    En verklighet som delas mellan "vi" och "dom". Alla vi som ser på varandra och tror, utan att fråga/undersöka om det vi ser/tolkar överensstämmer med intentionen...
    OM jag gör nå't fel beror det på yttre omständigheter. Om nå'n annan, nå'n av "dom" gör nå't fel beror det på att de "är" sådana...
    För att förhålla sig mer neutralt till olika företeelser är det ibland nyttigt att låtsas att man är en utomjording...:) Fråga sig hur en utomjording skulle uppfatta detta beteende/sedvänjor och uppfattningar om andra jordbor av samma art?
    Fast den dagen nån utomjording kom och iaktog mänskligheten, skulle förmodligen mänskligheten förenas i en kamp mot ett yttre hot? ;-P

    Intressant & tänkvärt inlägg...

    Sköt om dig & ha det gött!
    Fridens & kram

    SvaraRadera
  3. Intressant att kloktok tar fram utomjordingperpektivet. Jag brukar nämligen göra samma sak och det jag då kommer fram till är att en utomjording skulle ha svårt att se skillnad mellan t ex en muslimsk kultur och en västerländsk kristen dito.
    Utomjordingen måste ju rimligen tolka verkligheten utifrån sin utgångspunkt och sina erfarenheter, och kan då inte ha några andra referenser än sin egen verklighet. Slutsatsen skulle då bli att utomjordingens syn på mänskligheten skulle kunna liknas vid vår syn på naturen, där djur dödar och äter varandra för att överleva. Han/hon skulle se en enda kultur, den mänskliga, och i den kulturen skulle utomjordingen inte kunna lägga nån aspekt på rätt eller fel. Jag tror alltså inte att det finns nån universell moral som vi bör sträva efter.
    Kanske finns det intelligenta existenser i universum som dödar varandra, precis som vargen dödar en älgkalv och har inga moraliska betänkligheter inför detta. Därför bör vi människor ha vår egen värdegrund som utgångspunkt när vi ser på jordiska problem. Den moralen säger att krig, dödande av och utestängning av andra människor är fel därför att det skapar lidande, och alla människor oberoende av färg, kultur och ursprung lider lika mycket av krig och våld, vare sig våldet är fysiskt eller psykiskt.
    Tilläggas skall att det inom vissa kulturer finns ett incitament av våld för att uppnå en önskan som står i motsatsförhållande till den moral som jag beskrivit ovan, och som vi i egenskap av människor har att rätta oss efter. Vi bör alltså inte tolerera dessa brott mot den mänskliga moralen med hänvisning till att de härstammar från en annan kultur än den man själv lever i.
    Det finns ingen övergripande moral som säger att mänskligheten ska dömas på samma sätt som en hypotetisk utomjordisk existens.
    Moralen utgår från den specifika arten - märk väl att jag inte säger rasen - utan jag menar att mänskligheten har en moral, vargen en annan osv och ingen av dessa arter kan säga att den andre bryter mot någon moral.
    Jag vet också att vi i Sverige har svårt att lösa moraliska problem därför att vi av oförstånd och missriktad hänsyn till olika kulturer väljer att inte se de bakomliggande orsakerna till varför dessa problem uppstår.

    Det finns mycket att säga om det här, men är man helt ärlig och t ex säger att i just en grupp av människor finns det problem, så får man en massa argument mot denna sanning av komplexfyllda personer som inte har den globala mänskliga moralen som värdegrund.

    SvaraRadera
  4. Tänk om människor vore människor i första hand... Då kanske det vore lättare att fokusera på likheter istället för på olikheter?

    Det fundamentala attributionsfelet går att fördjupa sig i hur mycket som helst... :)
    En John Miller fördjupade sig i människors sociala perception, alltså försökte sig på att undersöka kulturens påverkan på denna "sociala varseblivning". Han bad människor från två kulturer, Hinduer som levde i Indien och Amerikaner som levde i USA, att tänka på olika exempel på beteenden som deras vänner hade och förklara varför de beter sig som de gör.

    Amerikanarna hävdade att de betedde sig som de gjorde på grund av sina inre egenskaper, inte så mycket på grund av den situation de befann sig i.

    Hinduerna förklarade sina vänners beteende utifrån situationen de befann sig i.

    Människor i individualistiska kulturer har
    enligt Miller en tendens att automatiskt i första hand dra slutsatser att det någon gör har
    med inre egenskaper att göra. Först om man
    tänker efter lite mer så kan man se
    situationens inflytande... Å tvärtom för den mer kollektivistiska kulturen...

    HA det gött!

    Fridens & kram

    SvaraRadera
  5. conny: Jag är medveten om allt det du framställer. I synnerhet det där om "tolkningsfrågor" - därav meningen i inlägget som innefattar ordet "tolkningsföreträde".

    Jag har än en gång uttryckt mig sarkastiskt (vilket bl a deklareras via etiketterna) och mitt främsta syfte var att ge en pik åt en företeelse som exempelvis innefattar just frånvaron av det du uttrycker i meningen "Vi bör vara medvetna (...) när vi blir kritiserade, och när vi kritiserar andra kulturer."

    Alla våra olikheter till trots (främst grundat på tradition, seder och bruk - vilket oxå kallas kultur, för att hålla på att föreläsa) har vi mycket gemensamt. Sannolikt mer än vad vissa somliga vill eller önskar (för att så kunna hävda sina teser om "olikhet" och/eller "omöjligheten av samexistenser"). Ett av dessa gemensamma drag är just vår/människans (eller en del av mänsklighetens) oförmåga eller ovilja att inse att någon annan än "oss" faktiskt kan betrakta sin omgivning/tillvaro på samma vis: "vi" tror oss många gånger ha en bättre helhetsbild av tillvaron, d v s veta mer om övriga världen och "de andra" än vad dessa själva gör. Och som bärare av "sanningen" betraktar sig ett "vi" gärna vara moraliskt bättre och därmed ha större legitimitet i sina åsikter och bedömningar.

    Kort sagt är jag ute efter att det finns en "gemensam verklighet", hur många betraktelseperspektiven än är - och att detta tycks avgränsas av just en ovilja eller oförmåga att hoppa ur sitt eget skal och betrakta sig själv (och andra) "utifrån"...

    SvaraRadera
  6. kloktok: visst vore det glädjande om en majoritet av oss pälslösa primater emellanåt kunde ta sig ur det egna skinnet och betrakta sig själv utifrån...

    Får många gånger höra från en del av min omgivning att jag "bryr mig för mycket" och att "det går ändå inte att ändra - vi är ju bara sådana"... Det där är enligt min mening att kapitulera inför godtycket.

    Visst, jag äger en hel del cynism själv (föredrar att kalla det överlevnadsstrategi) men är fast övertygad om att det går att göra förändringar till det gynsamma för så många av oss som möjligt - vilket dock kräver en jäkla insats och ansträngningar. Till detta vill jag addera: en som Mandela eller Gandhi lyser mer och inspirerar fler än vilken "cool skitstövel" som helst, vars motto är "jag först - alla är sig själva närmast". Okej, dessa tycks vara i majoritet - men jag har en känsla av att detta skulle gå att ändra.

    Det påminner lite om kampen och vägen till den situation vi har idag, där "deklarationen om de mänskliga rättigheterna" och dess innebörd är tagen för given. Den fighten var både lång, svår och inte fullt självklar. Tyvärr bakades det inte in något om en "deklaration om de mänskliga skyldigheterna". I skolsalar, via media och via diverse andra samhällsinstitutioner får vi det inpräntat och inpräglat från barnsben om de rättigheter vi som individer har. Tyvärr har våra kulturer (oavsett var de befinner sig på planeten) inte lagt samma krut - och lägger inte samma - på att framhävda de skyldigheter vi har. Och i synnerhet inte i denna era av individualism och "satsa på sig själv först och främst".

    Till detta skulle jag vilja lägga att det sannolikt inte kommer att ske, förrän vi/mänskligheten inser att vi utgör en helhet (vilket inte kommer att ske förrän detta oxå ingår i en "läroplan" liknande den om "rättigheterna") , oavsett om "kulturen" är individualistisk eller kollektivistisk.

    Det ligger mycket i det du skriver om en "yttre iakttagare"... Eller det kanske räcker med att vi upptäcker en otäck stenbumling som har kursen direkt mot oss. Fast, med dagens fokus på vem som är bäst i världen, skulle ett avvärjt hot sannolikt bli ett nytt slagträ i tramsandet om "vem som är bäst"...

    Puh och fy s**an för dessa långa kommentarer! ;) Hade varit "lättare" (och trevligare) över en bägare mörkt öl eller ett glas fylligt rödtjut! =)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  7. Just det! Jag har inget att invända mot det du säger, dock har jag funderingar kring det här med att man är sig själv närmast. Sen tidernas begynnelse har - inte bara människan - utan allt biologiskt liv "varit sig själv närmast" och utan denna ordning hade ingen konkurrens uppstått, och därmed inget liv kunnat utvecklas. Egoismens roll när det gäller utveckling och välstånd får inte bagatelliseras, och då menar jag den goda egoismens drivkraft, alltså att man vill vara bäst utan att på något vis skada andra. Kunde vi avskaffa denna vilja att vara bäst så skulle den biologiska evolutionspilen i oss ändra riktning och som biologiska varelser skulle vi inte utvecklas.
    Sen är det en annan sak att människohjärnan genomgått en så snabb utveckling att förståndet inte hunnit med.

    Jag har mycket att säga om det här, men som du säger, det blir så långt. Det är bättre att jag åker ner till Malmö och säger resten på plats s a s. Men då blir det förstås över en ljus öl. :)

    SvaraRadera
  8. Ja, det blev väldans långa kommentarer... :)
    Kan bara hålla med att det hade varit både "lättare" och trevligare att "tjöta" live över en bägare mörkt öl eller ett glas mjölk! :-D

    Fridens

    SvaraRadera
  9. Conny: Ha ha ha! "...att människohjärnan genomgått en så snabb utveckling att förståndet inte hunnit med"... En liknelse/beskrivning som i många bemärkelser träffar spikens skalle!

    Du är välkommen till våra sydligaste nejder! =)

    Allt gott!


    kloktok: =)!!!!!!!

    SvaraRadera