fredag 22 april 2011

Fortfarande en asymmetrisk värld…


Fann en anteckning jag gjorde senast jag hade nöjet att ta del av en dokumentär om hajar i allmänhet och vithajen i synnerhet. I det bitvis röriga klottret utkristalliseras följande tankar:

För inte så länge sedan: hajarna var enbart farliga, lömska, hotfulla, vildsinta, aggressiva (typexempel är filmen Hajen)… men också troféer, någonting man (främst män) jagade för sitt höga nöjes skull, och för att kunna få sin ringa person att lysa en smula…

Numera: vi har lärt oss oerhört mycket de senaste två decennierna, vår okunskap och ofta förekommande rädsla har – i mångt och mycket – förbytts till ett engagerat intresse och till och med ett värnande… vi hyser idag en stor respekt, i vissa fall även värme, för en djurfamilj vi tidigare främst kände en obehaglig fascination inför (och i vilken vissa arter är på god väg att utrotas till följd av vårt agerande)…

När kommer vi att lägga lika mycket energi på att förstå och lära känna andra människor och/eller kulturer?

tisdag 19 april 2011

Det är skillnad på tanke och förövare...


Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns
i det sätt den används.

(Mahatma Gandhi 1869-1948)


Får mig att tänka på uttrycket: det är inte tankar eller ideologier som dödar och strör förödelse kring sig, det är det människor som gör.

lördag 16 april 2011

Om media, ”de andra” och en svart-vit verkligetsbild – ännu en gång!


Att det hittills har varit en mycket händelserik nyhetsvår är väl en utsaga i paritet med ”en fisk på land kommer att dö”. Det räcker i detta sammanhang att nämna händelserna i Japan eller den politiska utvecklingen i delar av Nordafrika och Mellersta östern. I det sistnämnda fallet har det sannerligen varit synnerligen intressant att följa debatter, kommentarer och dylikt i media och på andra offentliga håll.

Jag fascineras över ett par företeelser med koppling till detta. Den första är just medias reaktioner och agerande. Nyhetsvärde och aktualitet är någonting självklart, så detta hoppar jag över. Däremot inte det faktum att utbrottet och den följande utvecklingen avslöjade vilket intresse det faktiskt finns för den här delen av världen.

Det vanligaste, innan den aktuella händelseutvecklingen, var att nyhetsförmedlandet enbart tog fart då något inträffade som redan bekräftade eller förstärkte en redan rådande och högst förenklad bild. Alternativt att något sensationellt ”smaskigt” – som hajattackerna vid den egyptiska kusten – utspelades. Att det emellanåt praktiskt taget lyste överrumpling och förvirring om media och allmänhet i Västvärlden, då ”revolutionerna” i Arabvärlden utbröt, visar enligt min mening hur dålig vår kunskap är – för att inte tala om hur snäv bild vi har (haft) – egentligen beträffande denna del av klotet.

Ännu mer talande är kanske detta att endast en tidning i vårt land kom med någon form av självrannsakan. I en krönika i Sydsvenska Dagbladet i februari, med koppling till skeendena i Egypten, står det: ”Vi inom medievärlden bör idka lite självkritik när det gäller vår bevakning av Egypten under de gångna decennierna.” Jag anser att det skulle ha stått: ”mycket” eller ”en hel del” istället för ”lite”. I vilket fall som helst är denna krönika verkligen värd att lyfta på hatten åt.

En intressant aspekt i denna kontext är vårt eget tal om demokrati och frihet. Vi väljer vilka vi ska kritisera och peka finger åt eller inte. Vår självbild bidrar till att vi automatiskt drivs till att ifrågasätta eller driva med alla diktaturer eller auktoritära stater – nästan. Tydligen är detta emellertid inte så aktuellt om vi kan (och vill) resa till landet. Vårt turistande bidrar till att en både medveten och undermedveten slöja lägger sig över vår syn. ”Trivs vi som turister”, kan ju invånarna i landet inte ha det särskilt dåligt, eller hur? Egypten har äntligen fått den bilden att krackelera en aning. Känns därmed som att det är hög tid att Thailands ”sol-och-fest-bild” går samma väg.

Den andra företeelsen är ovan nämnda överrumpling och förvirring, som är direkt sammanbundna med just våra föreställda uppfattningar och direkta fördomar. Ja, emellanåt har det också uttryckts direkta tvivel på det som skedde – och sker. Utan tvekan har det tagits för givet att ”de där” (i Arabvärlden) inte är kapabla till att trotsa auktoriteter och tänka själva, eller att den ”muslimska kulturen” inte alls skulle kunna omfattas av synsätt liknande våra egna. Därför anser jag det mest fascinerande i sammanhanget vara de emellanåt krystade ansatserna att till varje pris fortsätta älta ”muslimernas” eller ”islams” omöjliga giftermål med ett liberalt, demokratiskt och/eller till och med sekulärt tankesätt. Detta visar tydligt på att det finns vissa somliga som definitivt är fullblodsintoleranta – oavsett vad dessa själva hävdar inom ramen för sin ”rätt att yttra sig”.

Samtidigt måste en lika viktig som avgörande brasklapp skjutas in. De från vissa håll närmast förbehållslösa hyllningarna av dessa ”revolter” och proteströrelser, och dem som på diverse vis representerar dessa, är förankrade i en lika enfaldig och svart-vit syn på och önskebild av världen som den framställda i föregående stycke. Det är som om man är rädd för att kritisera de avarter som förekommit och förekommer i samband med ”skyddslingarnas” agerande: attacker mot andra religiösa eller etniska minoriteter, samt jämställdhets- och kvinnorättsfrågor – för att ta ett par.

Händelseutvecklingen i delar av Nordafrika och Mellersta östern visar således bara ännu en gång på följande: det stora ansvar media har – och inte alltid lyckas leva upp till – samt att det till synes förenklade och själklara oftast är en chimär.

torsdag 14 april 2011

De där elakingarna…


(Ur ”vårt” perspektiv genom historien tjatiga och något överdrivna mantra)



1600-1900-talen:

Katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katolikerna, katoli…



1900-talets andra hälft:

Kommunisterna, kommunisterna, kommunisterna, kommunisterna, kommunisterna, kommunisterna, kommunisterna, kommuni…



2000-talet - ?:

Muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, muslimerna, musli…

tisdag 12 april 2011

Det är kul att svära i sin egen kyrka - för andra gången!!!


Tänkte inleda min nya bloggtripp som den senaste abrupt avslutades...

Tycker som sagt det är kul att kunna driva med mycket av det jag själv håller för "heligt". Kort och gott står nästa råkkgäng på tur att få en släng av den parodidrypande sleven.

Queen tillhör de största inom den hårdare råkkens släkte. Freddie Mercury (1946-1991) var en fantastiskt sångare och Brian May en intressant gitarrist, vars självdesignade bräda hade ett verkligen eget sound. Den bredd som gänget representerade har knappast många andra lyckats matcha: från ren Speed Metal, via rak råkk, till disco och funk. Färgrikare kompott får man sannerligen leta efter.

Stycket som kommer att presenteras i först seriös version, följt av parodin, har säkerligen de flesta en viss hum om. Deras mest kända låt, bredvid We will rock you och We are the champions, är sannolikt den månggenrerepresenterande Bohemian Rhapsody.

Alltså... mycket nöje!!







Ibland är man inte snäll mot sig själv...


Det har varit en både intressant och lärorik resa jag gjort de senaste två måncyklarna. Det var först i och med det föregående ”kåmmbakkförsöket” jag insåg att jag hade dunsat in i – som bloggkollegan Alfapågen formulerat det – ”bläggen”. Tre inlägg som skrevs mer för att jag kände jag måste än att jag ville.

Samtidigt har jag åter upplevt någonting som tydligen är vanligare än man är medveten om: att åter försöka sätta igång någonting som egentligen ligger en varmt om maskineriet som pumpar runt den väsentligaste kroppsvätskan, men inte kunna. Hade samtal om detta med en mycket god vän. Vi var överens om att man emellanåt är lite väl elak mot sig själv. Att för en tid låta någonting man gillar att göra ta en paus är givet. Men, sedan tenderar detta ”viloläge” att ta kommandot, vilket är en riktig paradox i sammanhanget. Hur är man egentligen funtad om man ”inte orkar” att åter göra det man faktiskt gillar och dessutom mår superbt av att göra? Ärligt talat vågar jag inte glo in i den egna skallen emellanåt...

Hursomhelst… känner att det är dags att skaka nytt liv i bloggen. Men, jag kommer troligen inte att vara lika aktiv som tidigare. Dels vill jag inte riskera att ännu en gång slå nyllet i ”bläggen”, dels är jag väldans involverad i annat skrivande vilket jag redan nämnt i föregående inlägg. Om detta kommer jag att meddela mer då jag känner att aktuellt material är värt att vädras. Dock kan jag säga så mycket att publicerandet inte kommer att ske på den här bloggen, utan på en skrivarsida jag har registrerat mig på.

Sisådärja… nu ska jag ta och besöka en rad kolleger jag försummat alldeles för länge!

Ha en bra dag!

torsdag 7 april 2011

Fokus på annat...


Skulle gissa att en och annan krafsat sig i håret beträffande undertecknads frånvaro. Vill härmed bara meddela att det snart kör igång igen. Min uppmärksamhet har den senaste måncykeln varit fullt och helt inriktad på skapande och skrivande inom ramen för verklighetsflyktigt berättande. Om detta kommer det mer info så småningom.

Syns snart!

Ta hand om er tills dess!!