torsdag 10 december 2009

En gnutta tankar kring självupptagenhet...


Ibland undrar jag hur angelägna vi egentligen är om att verkligen "nå fram". Hur ärliga är vi i vår ansats i att det framförda är just vad det är och inte ett medel genom vilket vi i själva verket bara vill framställa oss själva?

Jag tycker mig ha märkt att det är när vi kommunicerar som vi tenderar att visa på hur mycket eller lite egocentriska vi faktiskt är. Det är när vi kommunicerar som vi ofta kan visa på en osund självfokusering, och en likaledes osund oförmåga eller - ännu värre - ovilja att se brister hos oss själva. Det blir mottagaren som i dessa fall kan få klä skott för just en sådan oförmåga eller ovilja.

Självfallet är det ju mottagaren som är konstig, trögfattad och - eller - oförskämd... Det kan ju omöjligt vara något fel på avsändaren - på mig...

Eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar