Bloggkollegan conny (en varmhjärtad och grubblande "cyniker" jag varmt rekommenderar att göra ett besök hos) har i ett av sina inlägg de senaste dagarna indirekt inspirerat mig till följande frågeställningar - apropå vissa medias (skymningspressen och reklamkanalerna i synnerhet) fäbless för ytlig och sensationslysten "underhållning":
Vem eller vilka borde egentligen betraktas som de största tossarna - journalisterna, redaktörerna och andra bland mediafolket som producerar eländet, eller alla de som väljer att faktiskt konsumera det?
Och, handen på hjärtat, kan "vi övriga" själva hundraprocentigt hävda att vi genomgående är berättigade till att "kasta första stenen"?
