Att vara mån om andra är en av de ljusa sidorna vi människor äger. Men jag kan emellanåt inte låta bli att fråga mig om det är ett "månande" det rör sig om? Är vi i själva verket medvetna om ändamålet med vår åsikt då vi exempelvis yttrar ett "jag tycker du ska ha si och sådana kläder", eller ett "du ska ha si och sådan frisyr"?
Är det för att måltavlan för vårt tyckande ska må bra? Eller för att vi själva ska göra det; för att vårt tycke och vår smak, och därmed vi själva, ska öka möjligheterna till att bli bekräftade - via den eventuella förändring som kan bli följden av vår påverkan?
Hur ofta reflekterar vi egentligen över om vårt månande om den andre verkligen är innerligt och ärligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar