lördag 23 januari 2010

En stilla undran...


Varför tycks en lejonflocks jakt oftast - för att inte säga alltid - väcka och få mer uppmärksamhet än exempelvis den som en schakalflock genomför?

Varför tycks det vara så mycket mer underhållande att bevittna en jakt av oavsett vilket av de stora rovdjuren, än exempelvis ett par skators förehavanden då dessa bygger ett näste - eller snarare "nästen", eftersom de här fåglarna brukar bygga falska bon för att förvilla potentiella predatorer?

Varför dominerar en bild av rovdjuren som ständigt lyckade i sina jakter, när de i realiteten missar lika ofta som de fångar sitt byte alternativt utsätter sig för fara i sin jakt; jägaren kan i sin totala uppmärksamhet på bytet själv bli jagad - eller så sätter sig bytet till motvärn?

Jag undrar lite då och då om vi från begynnelsen är programmerade att fokusera på det grandiosa, praktfulla, bländande, sensationella och "gräsmattan på andra sidan" - eller programmeras vi till det av vår så kallade kultur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar