(Tack för inspirationen, Åsa!)
Har sedan barnsbenen behållit en viss ”mörkerrädsla”, vilket bland annat resulterat i min fäbless för rysare, spökhistorier och så kallade gotiska berättelser. Ja, jag är mycket svag för en god framställning av något otäckt, hemlighetsfullt, övernaturligt eller mystiskt. Och jag skriver gärna själv om det. Detta i sin tur – konstaterade jag för ett drygt årtionde sedan – utgjorde och utgör fortfarande en form av vaccinering mot just ”barnets rädsla” i mig.
Men så reflekterade jag idag omväxlande i symboliska termer och i konkreta betydelser kring detta med rädsla för mörkret: mörkret i sig skrämmer mig inte – det är ju egentligen barmhärtigt eftersom det hindrar oss från att se. Ljuset däremot är skoningslöst, för det är i ljuset som alla (verkliga) fasor faktiskt avslöjas och syns…
Håller med. I ljuset avslöjas både sanning och lögn. I mörkret- frånvaron av fotoner- döljs både sanning och lögn.
SvaraRaderaMörkret- som är nödvändigt för vår uppfattning av ljuset, är en källa till både skräck och välbefinnande.
Jo visst är det ljuset som är avslöjande och skoningslöst ... men att det är mörkret som är mest är ju just att det inte ääär avslöjande ... man kan bara aaana och tro sig se, känna på sig kanske skymta något i dunklet ... men inte veta. Att inte ha kontrollen ... det är skrämmande, tycker jag.
SvaraRaderaKram!
Håller bara med. Och är glad att du fann inspiration igen!
SvaraRaderaconny: mörker = stjärnklar natt (utan "lightpollution"... är nåt av det tjusigaste jag vet! :)
SvaraRaderaLovely Bird: att inte ha kontrollen kan oxå vara så underbart befriande ibland (självfallet beroende på vad det gäller)... =)
Kram!
Osorterade...: tack ännu en gång, Åsa! =)
Jag är dessutom intresserad av astronomi, kosmologi och fysik, så jag vet exakt vad du talar om i detta fall. (din kommentar)
SvaraRaderaOch jag håller med. Man blir mållös inför det stora alltet.
=) Är ditt intresse på lekmannanivå, eller har du eventuellt studerat ämnena?
SvaraRaderaAtt betrakta Månen genom en starkare fältkikare är en upplevelse. Har en gång lånat en väns fågelkikare och tittat på Orionnebulosan och sökt efter Jupiters Gallileiska satelliter (såg dem tyvärr inte)!
Skulle vilja resa till södra halvklotet och bland annat se vår närmaste grannstjärna Alfa i Kentauren, samt Södra korset och Magellanska molnen!
Mitt intresse är på lekmannanivå, men jag har läst mycket i ämnena och förhoppningsvis har något fastnat.
SvaraRaderaJag tycker det är fascinerande, och eftersom jag tror på orsak och verkan, så är jag, i motsats till många forskare, anhängare till att det var NÅGOT, en HÄNDELSE som startade tiden, eller rätare sagt det som vi upplever som tid.
Vi får väl resa till andra sidan klotet och kolla nån gång. :-)
Har också kollat på månens kratrar genom ett mindre teleskop.
Resa är alltid kul! Så, vem vet... det skulle kunna bli av! ;)
SvaraRadera