Alltså... ehm... genomtänkt?
Man stöter ganska ofta på situationer vari man kan förundras över vårt sätt att, till synes reflexartat och utan reflektion, reagera på olika företeelser omkring oss. Således frågar jag mig om vissa somliga någonsin tänkt på:
att det föreligger en viss paradox och ironi i det att först otvetydigt svara "ja" på frågan om huruvida vi bejakar och omhuldar demokrati, samt individens åsiktsfrihet och -mångfald, för att något ögonblick senare kunna utbrista "att bara kunna tycka på det viset" eller "din ståndpunkt är ren idioti"...
att det kan vara lika enfaldigt och fånigt - som givande och hippt - att dyrka eller hylla en mansgestalt som påstås ha återuppstått några dagar efter att ha dött uppspikad på ett kors, som att dyrka och hylla en mansgestalt som påstås åka omkring i en vagn dragen av getabockar och slå jättar i skallen med en hammare...
att senaste trenden i själva verket ofta är en företeelse eller pryl som bara två år innan skulle ha betraktats som löjlig och två år senare som ännu löjligare...
Kom osökt, apropå ditt inlägg, att associera till den klurige David Eberhart och hans "Ingen tar skit i de lättkränktas land" asså Sverige. Å med den associationen vill jag ha sagt att "somliga" mer än gärna hävdar sin rätt att uttrycka sig och sina övertygelser i yttrandefrihetens namn, men om de får mothugg eller motargument så blir de kränkta. Att "de" i sin tur först kränkt andra genom sitt sätt att yttra sig är tydligen ovidkommande...
SvaraRaderaNäää...inte vidare genomtänkt.
Ha det gött!
Fridens & kram
Och det du beskriver är ännu ett av ett närmast oändligt antal prov på subjektivitetens och egoismens logik...
SvaraRaderaAllt gott! =)