söndag 25 juli 2010

“Soundtracks of our lives” - III


Tror jag var i de sena tonåren eller hade precis fyllt tjugo då jag första gången hörde ”Knocking on heaven´s door”. Bakgrunden till den sena upplevelsen var min på gränsen till fanatiska inställning till musik under drygt tio års tid – endast hårdrock och viss punk hade kommit på fråga. Den förstnämnda genren är visserligen fortfarande min definitiva grund visavi musiksmak, men lyckligtvis kom horisonten väsentligt att breddas under militärtjänstgöringen (även om jag vågar påstå att just den hårda råkken idag rymmer en mångfald subgenrer som de flesta andra ”specifika” musikstilar saknar).

Okej, till saken…

Ovan nämnda alster skulle jag absolut kunnat ha haft i bakgrunden vid några väldigt speciella och underbara tillfällen de hittills gångna åren. Och jag är hyfsat säker på att de flesta av mina medmänniskor har liknande – eller kanske till och med precis likadana – erfarenheter: den berusande mixen av eufori och förväntan i det ögonblick man knackar på pärleporten…

som då jag i sex-sjuårsåldern tillbringat minst en dag i veckan med att hänga utanför Helsingborgs dåvarande enda brandstation i hopp om att få uppleva de dramatiska ögonblicken vid en stor uttryckning, och en dag slutligen hade vågat mig ända fram till de stora glasinfattade portarna då några brandmän stod och diskuterade innanför (och faktiskt blev tillfrågad ”om jag ville komma in och titta” – och till och med fick sitta i en av brandvagnarna)…

som då jag som fjortonåring hade cyklat ner till Malmö och slutligen stod utanför ytterdörren till Suzanas – min första kärleks – bostad och ringde på (och hennes föräldrar var på sina respektive arbeten)…

som då jag på min första solorunda ut i våra fjällmarker, efter nästan fyra timmars vandring i stiglöst land, stod på sista krönet och blickade ut över den plats som var mitt mål för tre dagars flugfiske, strövtåg och meditativ tillvaro: den icke namngivna lilla tvillingsjön intill Lerälven (jag föredrar dock att kalla den Silverälven) precis på motsatta sidan av Vadvetjåkka nationalparks – vår nordligastes – sydgräns

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar