Så var det över...
Ett dagsbesök av en god vän (jag lärde känna under min tid i det militära) och dennes familj. Deras första besök till våra nordliga breddgrader - först Danmark en vecka och så en kvick visit till Malmö. Visade upp stadens kontraster och mångfald, samt trakterna österut. Landskapet tilltalade och barnen blev gladast av att få doppa fötterna i Östersjön.
Samtidigt kommer den saknad och det vemod fram som orsakas av att ha så många vänner spridda på så många håll runt om vår kontinent - och den västerut. För att inte nämna huvuddelen av släkten...
Trots alla de tillfällen det ger till besök och dessas nya upplevelser av personer, platser, kultur och natur - och åtfäljande glädje och hänförelse - så kan man inte låta bli att hemfalla åt de egoistiska tankar som så gärna önskar att de alla var samlade i ens närhet. Och det är i dessa reflektioner man inser hur knäppt man egentligen tänker. Hade man trots allt haft alla dessa samlade, så hade man med högsta sannolikhet likväl sett till att finna andra som man inte haft i den direkta närheten... bara för att ha någonstans att resa, eller för att ha någon som kom på långväga besök.
Virrigt?
JA!
Men, imorgon är en ny dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar