Funderar då och då på om motsatsen till rädsla eller feghet egentligen är mod. Tar jag del av exempelvis historisk facklitteratur, eller biografier och liknande, får jag ofta intrycket av att det snarare rör sig om allt från starka övertygelser, via självhävdelse- och bekräftelsebehov, till ren och skär dumhet. Och allt detta är då kopplat till beslutsamhet och i slutänden vilja.
Jag tänker vidare på en serie jag för något år sedan följde på Kunskapskanalen. Den handlade om "modiga" kvinnor i olika länder. Två avsnitt har gett mig bestående minnen. Den ena framställde en journalist från Libanon, som trots att hon nästan hade omkommit i ett attentat, fortsatte sitt arbete för att följa, undersöka och belysa intriger och ljusskygga verksamheter (samt en grannstats direkta inblandning) i det komplicerade spel som kampen om den politiska makten i landet innebär. Den andra behandlade den många gånger direkt livsfarliga kamp en kvinna i ett Västafrikanskt land förde/för mot omskärelse av unga flickor - där traditioner, maktstrukturer och enskilda inflytelserika personer på alla vis sökte hindra att hon lyckades med sin strävan.
I den övervägande majoriteten av dessa exempel har huvudfigurer/huvudfiguren erkänt att de/den känt rädsla - ibland till och med skräck. Och likväl har de fortsatt med oavsett vad de höll/håller på med. Mod? Ja säkert, men då snarare i bemärkelsen viljan att åstadkomma eller uppnå ett mål man har satt upp inom ramen för den eller de övertygelser man har. Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på frasen: "rädslan att förlora (livet) är större än viljan att vinna".
