Förändringens och avvikelsens välsignelse...

Ett av de i mina ögon bästa sätten att ”se saker och ting med nya ögon” är att lämna ett rumsligt och/eller tidsmässigt sammanhang. De flesta förändringar märks exempelvis mer om en kontinuerlig och/eller konsekvent utvecklingsprocess utsätts för ett avbrott – att man så att säga inte följt med eller varit del av densamma.

Ett typfall är om man under några dagar i rad ställer sig på samma plats vid samma tid i gryningen och oavsett medvetet eller oöverlagt inväntar dagsljuset (och slumpen vill att samtliga dygn har samma väderlek), för att en av dessa – av någon anledning – plötsligt lämna sammanhanget under en stund. Då man återkommer är det sannolikt ofta att avbrottet bidrar till upplevelsen: ”oj, vad ljust det blev helt plötsligt”.

Ett annat prov i den här kontexten är en grupp personer man dagligen under en längre period umgås med och därefter inte träffar på ett tag. Då man träffas igen kan det lätt hända att personerna ”plötsligt har längre hår”. Men vid ett påpekande blir reaktionen gärna ett nyvaket inbördes studerande och åtföljande kommentarer som: ”det har jag inte tänkt på överhuvudtaget”.

Det finns flera exempel att tillgå och sådana som kan appliceras på betydligt allvarligare och viktigare företeelser, men det får duga för denna gång.

Bilden är funnen på denna sida http://www.upphopp.se/2010/08/gleichers-formel-for-forandring/

 Jaha… och så en slutsats också…

Tja, befinner man sig både fysiskt och tankemässigt ”på samma trygga plats” längre perioder, eller till och med ”ständigt”, är det svårt att få nya insikter – med förbehåll för vissa somliga som trots allt inte vill befatta sig med sådana. Något som mestadels får mig att tänka på sanningssägare och ytterlighetsivrare, som chauvinister och fundamentalister av diverse sorter, samt deras ”medvetenhet” om tillvaron…

Apropå intoleransens strävan efter acceptans (och in i finrummet)...

När hänsynslösheten vill vara fin kallar den sig uppriktig

(Stig Johansson 1936-)

Lustigt, citatet får mig att tänka på Jimmy & Co:s ältande om ”sanning” och ”vi säger bara vad ni tänker”…

De rullande textremsornas värld…

Har hittills kommit säkerligen närmare halvdussinet inlägg som berört temat ”etiketter” och hur vi människor handskas med dessa – i synnerhet företeelsen ”etikettera varandra”. Här är ett till…

Etiketter, ja… dessa ”innehålls- och prisdeklarationer” har definitivt en positiv sida i det att de hjälper oss att kategorisera, sortera, organisera och strukturera vår tillvaro och allt som hör därtill. Således utgör företeelsen en grundläggande och därmed självklar komponent i vår existens och dess fortbestånd.

Som alla fenomen har dock även detta negativa aspekter. Till dessa hör i stigmatiseringar och/eller demoniseringar enskilda eller grupper. Men också det faktum att vi i mycket hämmas och begränsas i vår förmåga att ”tänka utanför ramarna”. En grovt förenklat exempel är: ”alla röda bär är giftiga”. I fallet att en grupp skulle ha enbart järnek (den giftiga) och röda vinbär på sitt ”territorium”, vore etiketten i sammanhanget bara halvt sann (eller falsk om man vill det istället) och orsak till att en ytterst viktig c-vitaminkälla vore ”icke tillgänglig”.

Tillvaron är således sällan så konkret, enkel och svart-vit som vi många gånger föreställer oss eller önskar. Detsamma gäller oss själva. Och här inträffar ofta ett både intressant, roande och skrämmande fenomen. Om vi har fått en negativ stämpel utifrån en rumsligt och tidsmässigt avgränsad händelse och denna blir den dominerande – eller i värsta fall enda – etiketten ett växande antal nya individer i vår omgivning kommer i passiv kontakt med, då känner vi oss förnärmade och kränkta över att de inte haft lusten eller kunskapen att ”gräva lite djupare” eller sökt ”nyansera” sin information om oss. Men, vi kan själva i nästa andetag göra exakt detsamma och då likväl anse oss som objektiva.

Visserligen fungerar, agerar och reagerar vi enligt ett visst grundläggande (fixerat, om man så vill) mönster, som är ett resultat av kulturella och genetiska faktorer. Och vi reflekterar egentligen inte särskilt medvetet kring detta. Men blir vi på något vis ombedda att direkt analysera en reaktion hos oss, sker det sannolikt ganska ofta att vi inser att vi också kan variera vårt agerande och våra reaktioner beroende på situation och/eller ”personlig dagsform”. Med andra ord är det där mönstret betydligt spretigare än vi kanske önskar oss eller vill erkänna för oss själva – och andra.

Därför kan jag inte låta bli att fråga mig om det inte vore som mest fruktbart om vi i allt mindre grad och allmänt såg diverse företeelser och ting – men i synnerhet både oss själva och andra – som ”permanenta etiketter”, och istället började betrakta det hela utifrån konceptet ”rullande textremsor”…

Ja, tanken tilltalar mig – i synnerhet vad oss människor anbelangar. Alla är vi (som) rullande textremsor. Innehålls- och statusdeklarationen varierar med situation och dagsform! Men, också för att var och en av oss – inbegripet alla innan och alla efter oss – ”kommer och går”… och för att vi alla under resans gång har minst ett personligt budskap att komma med…

En ytspännings vara eller icke…

Vissa somliga bland oss människor vill uppenbart och tydligt till varje pris undvika att släppa någon eller någonting annorlunda och främmande inpå sig. De vill inte riskera att bli påverkade, ja färgade, av detta annorlunda och främmande… Som om minsta lilla utifrån kommande företeelse eller ting skulle medföra att de förlorade sitt ”jag”… som om minsta absorbering av något ”utifrån” innebar en förorening…

Vi människor tycks i denna bemärkelse vara som vätskor. Vissa har betydligt högre ytspänning och densitet – eller oemottaglighet och tjockskallighet, om man så vill (och är något mer än lovligt elak)…

Kanske också därför som dessa vissa ofta framstår som så spända och ansträngda..?

Om livet...

En finurlig och tilltalande utsaga om något vi alla har upplevt och kommer att uppleva...

Livet är en sexuellt överförd åkomma och dess dödlighet

är hundra procent.

(R. D. Laing 1927-1989)

Bara en definition...

Egoism...

...självtillräckliga tankegångar och självklara uppföranden enligt filosofin: jag har ensamrätt på rättigheter, samt full och obegränsad ansvarsfrihet...

I högsta grad ett dagsaktuellt fenomen...

Människor som alltid jagar efter större rikedom, utan att någonsin ge sig tid att njuta av den, är som hungriga som alltid lagar mat, men aldrig sätter sig till bords.

(Marie von Ebner-Eschenbach 1830-1916)

Givet konsumtionshetsen av idag är det sista i citatet ovan mer likt ett: "vi lagar ständigt käk, men hinner inte sätta oss till bords - utan slänger käket för att få en ursäkt att handla nytt och dyrare"...

Min åsikt om vissa tycken och tänkanden...

Att störa sig på någon för att denna ser ut på ett visst vis - oavsett om detta gäller kläder, frisyr, dubbelhakor eller fräknar... ...eller att störa sig på någon för att denne talar på ett specifikt vis - bryter, läspar eller har en viss dialekt... ...det är som att störa sig på vissa träd för att dessa har barr istället för löv.

Med detta tar jag rast på obestämd tid...

Ta hand om er och stor kram!!

Ett verkligt universellt språk...

Vänlighet är ett språk som den stumme kan tala

och den döve kan höra.

(G. N. Bové)

Textskapartypiskt...

Det som börjar som skrivklåda kan sluta som skrivkramp.

(Jacob Paludan 1896-1975)

Det är märkligt hur lugnande det alltid är att andra också har samma erfarenheter...

Tänkvärda favoriter i repris...

Följande inlägg var ett av de första tio jag skrev då bloggen fortfarande var en spädis. Gillar de två visdomsfraserna så mycket att jag anser dem vara värda att framställa igen (givetvis med mina åtföljande synpunkter i släptåg)

Det är inte törnet som sticker dig,

det är du som sticker dig på törnet.

(Afrikanskt ordspråk)

Idel solsken gör öken.

(Arabiskt ordspråk)

Det finns en hel hög med sammanhang som dessa ordspråk kan appliceras på...

Det första får mig ofta att tänka på hur många gånger man ställt till det för sig själv på grund av slarv, oaktsamhet eller okunskap. Man har helt enkelt bara klampat på som om man var osårbar och om något har gått snett, har man alltid skyllt på andra omständigheter än bristen på ansvarstagande gentemot sig själv.

Det andra är en i mina ögon perfekt metafor för det negativa i att sträva efter status quo.

Ännu en gång: tänkvärt!

Om gud hade funnits så hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningar.

(Tage Danielsson 1928-1985)

Får mig att tänka på att det verkligen inte behövs en "yttre" faktor eller dito omständigheter för att "de andra" ska börja avskys, fruktas och förföljas...

Två gånger kul citat...

Fann två citat som får mig inte bara att le - jag på gränsen till bryter ihop av skratt! Det första apropå "att fly verklighet och ansvar". Det andra till följd av den talande liknelsen...

Genom att sticka huvudet i sanden löser man alla problem - man kvävs.

(Stig Johansson 1936-)

Att bära på en hemlighet är som att gå omkring med våta päron i en papperspåse.

(Stig Johansson 1936-)

En individualismens avart... eller?

När det blir tal om vårt gemensamma ansvar stiger antalet eremiter mycket drastiskt.

(Stig Johansson 1936-)

Kommer man in på ämnet "miljöproblem och överexploatering", känns citatet ovan otäckt relevant...
 

Att vilja är att ha mod...

Funderar då och då på om motsatsen till rädsla eller feghet egentligen är mod. Tar jag del av exempelvis historisk facklitteratur, eller biografier och liknande, får jag ofta intrycket av att det snarare rör sig om allt från starka övertygelser, via självhävdelse- och bekräftelsebehov, till ren och skär dumhet. Och allt detta är då kopplat till beslutsamhet och i slutänden vilja.

Jag tänker vidare på en serie jag för något år sedan följde på Kunskapskanalen. Den handlade om "modiga" kvinnor i olika länder. Två avsnitt har gett mig bestående minnen. Den ena framställde en journalist från Libanon, som trots att hon nästan hade omkommit i ett attentat, fortsatte sitt arbete för att följa, undersöka och belysa intriger och ljusskygga verksamheter (samt en grannstats direkta inblandning) i det komplicerade spel som kampen om den politiska makten i landet innebär. Den andra behandlade den många gånger direkt livsfarliga kamp en kvinna i ett Västafrikanskt land förde/för mot omskärelse av unga flickor - där traditioner, maktstrukturer och enskilda inflytelserika personer på alla vis sökte hindra att hon lyckades med sin strävan.

I den övervägande majoriteten av dessa exempel har huvudfigurer/huvudfiguren erkänt att de/den känt rädsla - ibland till och med skräck. Och likväl har de fortsatt med oavsett vad de höll/håller på med. Mod? Ja säkert, men då snarare i bemärkelsen viljan att åstadkomma eller uppnå ett mål man har satt upp inom ramen för den eller de övertygelser man har. Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på frasen: "rädslan att förlora (livet) är större än viljan att vinna".

Ett nytt favoritcitat...

För det mesta är jag ganska tillfreds med livet - främst då mitt eget. Men allt emellanåt händer det någonting i min omgivning eller runt om på klotet, som gör att tankarna går i samma banor som detta citat:

Det finns dagar då man som kugge i hjulet önskar att man istället vore en käpp i hjulet.

(Stig Johanssonn 1936-)

Hälsning till det romantiserade bakåtsträveriet...

Framsteg är inget annat än skrattets seger över dogmen.

(Benjamin De Casseres 1873-1945)

Apropå avund och småsinthet...

Den avundsjuke tror att om hans granne bryter ett ben, så kommer han att kunna gå bättre själv.

(Helmut Schoeck 1922-1993)

Är det bara jag som får intrycket av att detta i mycket framstår som ett kännetecken för Jimmie & Co?

Tänkvärt...

Det finns ingenting beständigt utom förändringen.

(Grekiskt ordspråk)

En liten passning till intoleransen!

Den människa, som inte med framgång tagit itu med sig själv, ska aldrig med framgång ta itu med någon annan.

(Harry Emerson Fosdick 1878-1969)