Ordspråk, talesätt and grubbels

"Nu går skam på torra land" är en fras vi alla sannolikt har stött på någon gång... vare sig det varit i en text, hörts på radio eller i en diskussion man man råkat bli "vittne" till, eller något som ingått i en diskussion eller ett replikskifte man själv deltagit i.

Men då måste jag fråga följande: innebär frasens betydelseinnehåll att Skammen vanligtvis befinner sig i blötare miljöer? Typ ett sumphål eller liknande??

Fan vet... eller?

Ja, min själ...

Det är knappast någon nyhet att ett språk är ett fenomen i ständig förändring, samt att förändringsprocessen skjuter fart då kommunikationskanalerna och -sätten ökar i antal. Detta utmärks bland annat av att nya eller lånade ord och fraser typ kommer in i vardagsjargong likväl som i fackspråk… liksom – vilket lätt går att googla på nätet, om man nu vill fördjupa sig i temat.

Vidare utmärks nämnda process i de fall då ords och frasers innebörd ändrar mening – som ordet ”förvisso” vilket idag nästan uteslutande brukas i bemärkelsen ”visserligen” (vilket även accepterats på officiell och akademisk nivå), istället för den ursprungliga innebörden ”otvivelaktigt” eller ”fullt och fast”. Och detta sker mestadels helt omedvetet… liksom, typ…

Men vart har då de ord och fraser – vars bäst-före-datum gått ut – tagit vägen? Är det bara de äldre ”som inte vill eller kan hänga med längre”, eller de på något vis omvärldsisolerade, som fortfarande kan tänkas yttra ett ”dra dit pepparn växer” eller till och med ”släng dig i väggen” när det allt enligt tidsandan är på eller inne att säga ”fuck off”?

Hade (uppenbarligen) något tråkigt på arbetet för en tid sedan, eftersom jag började tankegnugga ett uttryck jag är helt hundra på att inte ha hört under det nya millenniet – använt det har jag inte (undantaget i sammanhangen som beskrivs i det följande). Frågade några kolleger, som representerar olika generationer, när de senast hört eller själva hade använt uttrycket ”ja, min själ”. Satte dem tydligen på pottan eftersom svaren i bästa fall blev vaga, förutom ett exempel där personen med fast övertygelse svarade att en moster uttryckt sig så under senaste släktmiddagen – för något år sedan. Givet personens ålder, måste denna moster ha varit tonåring under andra världskriget…

Således… inför kommande helg… vilka åldersstigna eller töntiga ord eller fraser har ni där ute inte hört eller använt senaste decenniet? När hörde eller använde ni själva frasen ”ja, min själ” senast?

Just det... önskar eder allesammans ett angenämt och sympatiskt veckoslut!

De rullande textremsornas värld…

Har hittills kommit säkerligen närmare halvdussinet inlägg som berört temat ”etiketter” och hur vi människor handskas med dessa – i synnerhet företeelsen ”etikettera varandra”. Här är ett till…

Etiketter, ja… dessa ”innehålls- och prisdeklarationer” har definitivt en positiv sida i det att de hjälper oss att kategorisera, sortera, organisera och strukturera vår tillvaro och allt som hör därtill. Således utgör företeelsen en grundläggande och därmed självklar komponent i vår existens och dess fortbestånd.

Som alla fenomen har dock även detta negativa aspekter. Till dessa hör i stigmatiseringar och/eller demoniseringar enskilda eller grupper. Men också det faktum att vi i mycket hämmas och begränsas i vår förmåga att ”tänka utanför ramarna”. En grovt förenklat exempel är: ”alla röda bär är giftiga”. I fallet att en grupp skulle ha enbart järnek (den giftiga) och röda vinbär på sitt ”territorium”, vore etiketten i sammanhanget bara halvt sann (eller falsk om man vill det istället) och orsak till att en ytterst viktig c-vitaminkälla vore ”icke tillgänglig”.

Tillvaron är således sällan så konkret, enkel och svart-vit som vi många gånger föreställer oss eller önskar. Detsamma gäller oss själva. Och här inträffar ofta ett både intressant, roande och skrämmande fenomen. Om vi har fått en negativ stämpel utifrån en rumsligt och tidsmässigt avgränsad händelse och denna blir den dominerande – eller i värsta fall enda – etiketten ett växande antal nya individer i vår omgivning kommer i passiv kontakt med, då känner vi oss förnärmade och kränkta över att de inte haft lusten eller kunskapen att ”gräva lite djupare” eller sökt ”nyansera” sin information om oss. Men, vi kan själva i nästa andetag göra exakt detsamma och då likväl anse oss som objektiva.

Visserligen fungerar, agerar och reagerar vi enligt ett visst grundläggande (fixerat, om man så vill) mönster, som är ett resultat av kulturella och genetiska faktorer. Och vi reflekterar egentligen inte särskilt medvetet kring detta. Men blir vi på något vis ombedda att direkt analysera en reaktion hos oss, sker det sannolikt ganska ofta att vi inser att vi också kan variera vårt agerande och våra reaktioner beroende på situation och/eller ”personlig dagsform”. Med andra ord är det där mönstret betydligt spretigare än vi kanske önskar oss eller vill erkänna för oss själva – och andra.

Därför kan jag inte låta bli att fråga mig om det inte vore som mest fruktbart om vi i allt mindre grad och allmänt såg diverse företeelser och ting – men i synnerhet både oss själva och andra – som ”permanenta etiketter”, och istället började betrakta det hela utifrån konceptet ”rullande textremsor”…

Ja, tanken tilltalar mig – i synnerhet vad oss människor anbelangar. Alla är vi (som) rullande textremsor. Innehålls- och statusdeklarationen varierar med situation och dagsform! Men, också för att var och en av oss – inbegripet alla innan och alla efter oss – ”kommer och går”… och för att vi alla under resans gång har minst ett personligt budskap att komma med…

Det där om att vara vuxen...

Begreppen "vuxen" eller "vuxenvärlden" utgör sammantaget en norm som till synes bara är en positiv självklarhet och som följaktligen aldrig ifrågasätts. "Väx upp!" eller "Var inte barnslig!" är fraser vi gärna slänger ur oss då vi anser någon eller några uppföra sig omoget, irrationellt eller löjligt. Hur ofta har vi inte ansett att dessa yttringar varit berättigade - oavsett om så varit fallet eller ej? Och hur ofta blir vi exempelvis inte vittne till att den så kallade vuxenvärlden ojjar och oroar sig över efterkomlingarnas - ja, båda barnens och ungdomarnas - tankegångar och, kanske främst, uppträdande?

Visst, ett barn eller någon som inte är myndig har inte alla de erfarenheter som en drygt tjugo år äldre individ äger. Och att uppnå myndighetsåldern är i sig ingen given garanti för att en person plötsligt ska börja just tänka och uppträda på ett så kallat vuxet eller moget vis. Men, jag anser att det i sammanhanget ändå är fruktbart att beakta det faktum att en norm, precis som de flesta andra företeelser, har en baksida. Och hur ofta stöter vi i ärlighetens namn på diskussioner - både i det privata likväl som det offentliga rummet - som har en någorlunda konstruktivt kritisk hållning till det faktum att vuxenvärldens begränsningar, hämningar, frustrationer och fobier i hög grad tenderar att överföras på nästa generation?

Bara betänk uttalanden som: ”en insekt – fy vad äckligt”; ”uärrk en spindel”; eller: ”hjälp, en orm”. Eller betydligt allvarligare, det vill säga sådana som i ytterlighetsfall kan få tråkiga konsekvenser: ”fy fan, en svennebanan"; "fy fan, en svartskalle"; "fy fan, en punkare"; "fy fan, en kläddsnobb"; "fy fan, en moderat"; "fy fan, en kommunist"; "fy fan, en golfspelare"; "fy fan, en trädkramare"; "fy fan, en dörrförsäljare"; "fy fan, en lapplisa", och så vidare in i det oändligt pinsamma".

Hur ofta reflekterar vi "vuxna" egentligen över att vi faktiskt är förebilder; att våra tankar och gärningar på flera sätt utgör en form av mallar; att barn i mångt och mycket endast härmar och imiterar vuxna? Hur ofta glömmer vi inte det ansvar det innebär att verkligen leva som vi "vuxna" lär? Och hur ofta inser och erkänner vi att vi "vuxna" därmed också bidrar till att förvirra ungarna eftersom de bara följer sina förebilder - eftersom de oftast bara gör som de vuxna gör och inte som dessa säger?

Nästa gång en kommentar om barnslighet eller omognad angående ungdomar, "De andra" eller en företeelse i vår omgivning är på väg ut ur munnen bör vi kanske tänka på att vi sannolikt har just sådana ungdomar, "De andra" eller företeelser som vi förtjänar.

Gör vi inte det bör vi nog se på termerna "vuxen" och "vuxenvärlden" som enbart teoribegrepp, samt "vuxenstadiet" som enbart en anatomisk och biologisk detalj i människans livscykel.

I begynnelsen...

Lite högtidligt påstås det att "I begynnelsen" var Ordet"...

Var det inte snarare att så att det var Tanken som startade det hela? Och med tanke på hur det hela i vissa bemärkelser har utvecklats, tycker jag det verkar vara mer än rimligt att vi ställer oss frågan om inte ordet följdes av en Rapning..?

Överskottsgrubbel...

Sorterar alltemellanåt i kaoset av papperslappar, kvittobaksidor eller liknade, där jag klottrat ner diverse infall, iakttagelser eller mer eller mindre seriösa reflektioner. Hittar alltsomoftast några stycken som bara består av ett ord eller en fras och lyckas då många gånger inte minnas vad som vid det givna tillfället hade skuttat runt under hjässan. Sparar dock dessa "överskott" eftersom erfarenheten visat att de trots allt kommer till nytta av och till under det att framtiden rinner in under fotsulorna...

Följande fras satt jag och begrundade medan jag under morgonen smaskade i mig ett päron:

Äpplet - kunskapens frukt...

Följande knas ploppade plötsligt upp (Sorry - i förskott!!):

- Varför det? Det är ju citrusfrukterna som är de klyftiga...

"Lost in translation"...

Något jag upplever har börjat få en ökad frekvens är de märkliga eller fullkomligt felaktiga översättningsarbetena på tv och i filmer. Detta gäller främst de kommersiella kanalerna och hyrfilmer, även om det också sker på SVT. Till detta kan fogas skillnaden mellan översättningskvalitén för en och samma rulle i just SVT och i reklamkanalerna, där de sista gärna lämnar en hel del i övrigt att önska.

Även om jag upplever denna företeelse vara kopplad till det engelskan – eftersom det är det dominerande ”andraspråket” i vårt land – skulle jag gissa att den även förekommer i samband med översättningar från andra språk. Jag vill minnas att jag upplevt något skeva svenska ”återgivningar” i samband med några slovenska produktioner som visats på SVT. Men även vad gäller exempelvis några av Emir Kustiricas filmer – till följd av att jag också förstår serbiska/kroatiska/bosniska.

Frågar mig om företeelsen är en följd av ett ”budgettänkande”? Man tar in första bästa som påstår sig kunna ”fixa jobbet”? I fallet med det engelska språket är jag inte så förvånad, eftersom vi har en bokstavlig talad tsunami i form av filmer, serier, dokumentärer och annat på tv – i synnerhet inom ramen för den kommersiella televisionen. Alla dessa kan i rimlighetens namn knappast hinnas med att bearbetas av översättare av högsta kvalité. För de andra språken borde det dock kunna gå att få översättningar som verkligen motsvarar kraven på korrekta och samstämmiga betydelser och ordlydelser.

Ett engelskt ord jag bara en gång har sett vara riktigt översatt är ”catfish”. På svenska är denna fisken ”mal”. Malen är en art bland cirka 2500, vilka ingår i en av 30 olika och malartade ”fiskfamiljer”. Att bara översätta med "mal" hade visserligen räckt, även om det riktiga vore att söka det specifika namnet på den aktuella fisken. Som det är nu översätts ordet oftast till ”kattfisk”, men nästan lika ofta också till ”havskatt”. Malarna är nästan utan undantag sötvattensfiskar, och det ytterst lilla fåtal som lever i saltvatten finns inte i Nordamerika eller Europa – i vars engelskspråkiga filmer, och liknande, ordet då och då dyker upp. Ordet ”kattfisk” är till på köpet en sydsvensk synonym för det vetenskapliga havskatt, som är en art utan den minsta relation till malarna.

Visst, man skulle mycket väl kunna kalla resonemanget för hårklyverier. Och enstaka ord med felaktigheter hit eller dit är väl egentligen inte så mycket att bråka om. Men, jag fann under söndagen två mer än två år gamla anteckningslappar där hela eller delar av fraser är fullkomligt uppåt väggarna. Tyvärr hade jag inte antecknat vilka filmer eller serier det rörde sig om. Hursomhelst är den första översättningen från TV3 och den andra från Kanal 5 – och de ger intrycket av att vara gjorda av ”färskingar” som antingen en praktikant eller en sommarvikarie (jupp, fördomsfullt).

Den första av anteckningarna är en utsaga ur en (tror jag) film om ett av de mest berömda slagen under andra världskriget och lyder: ”They died defending a steel plant in Stalingrad” (alltså: ”De dog medan de försvarade ett stålverk i Stalingrad”). Översättningen får mig att undra om det egentligen inte är något som är ute för att driva med tv-tittarna, eftersom den lyder enligt följande: ”De dog medan de försvarade en stålplanta i Stalingrad”.

Den andra är en fråga och lyder: ”Have you done her?” (i bemärkelsen ”Har du satt på henne?”), och är översatt till ”Har du gjort henne?”. Har ett svagt minne av att det rörde sig om en komedi med yngre män i handlingen (vad annars i sammanhanget?). I vilket fall som helst blir intrycket närmast en individs konversation med en gud...

Företeelsen är oftast dråplig, men den kan sannerligen också vara irriterande. Och man får verkligen hoppas att den inte finns med i alldeles för stor utsträckning i exempelvis FN-skrapan i New York, eller i EU:s byråkratiska korridorer i Bryssel...

Att vilja är att ha mod...

Funderar då och då på om motsatsen till rädsla eller feghet egentligen är mod. Tar jag del av exempelvis historisk facklitteratur, eller biografier och liknande, får jag ofta intrycket av att det snarare rör sig om allt från starka övertygelser, via självhävdelse- och bekräftelsebehov, till ren och skär dumhet. Och allt detta är då kopplat till beslutsamhet och i slutänden vilja.

Jag tänker vidare på en serie jag för något år sedan följde på Kunskapskanalen. Den handlade om "modiga" kvinnor i olika länder. Två avsnitt har gett mig bestående minnen. Den ena framställde en journalist från Libanon, som trots att hon nästan hade omkommit i ett attentat, fortsatte sitt arbete för att följa, undersöka och belysa intriger och ljusskygga verksamheter (samt en grannstats direkta inblandning) i det komplicerade spel som kampen om den politiska makten i landet innebär. Den andra behandlade den många gånger direkt livsfarliga kamp en kvinna i ett Västafrikanskt land förde/för mot omskärelse av unga flickor - där traditioner, maktstrukturer och enskilda inflytelserika personer på alla vis sökte hindra att hon lyckades med sin strävan.

I den övervägande majoriteten av dessa exempel har huvudfigurer/huvudfiguren erkänt att de/den känt rädsla - ibland till och med skräck. Och likväl har de fortsatt med oavsett vad de höll/håller på med. Mod? Ja säkert, men då snarare i bemärkelsen viljan att åstadkomma eller uppnå ett mål man har satt upp inom ramen för den eller de övertygelser man har. Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på frasen: "rädslan att förlora (livet) är större än viljan att vinna".

Ett nytt favoritcitat...

För det mesta är jag ganska tillfreds med livet - främst då mitt eget. Men allt emellanåt händer det någonting i min omgivning eller runt om på klotet, som gör att tankarna går i samma banor som detta citat:

Det finns dagar då man som kugge i hjulet önskar att man istället vore en käpp i hjulet.

(Stig Johanssonn 1936-)

Tankeläsarna...

En kort en för att lugnt stövla in i oktober...

Med tanke på att Jimmie & Kompisarna gärna framhåller någonting i stil med "vi säger vad du tänker", så borde det väl vara rimligt att de egenligen började kalla sig Tankeläsarna..?

Språk är kul...

Språk är inte bara fascinerande och berikande, de är även kul. Så är också ord och uttryck, liksom lek med desamma. Det som kanske oftast fångar min uppmärksamhet är dock diverse fraser eller talesätt. Jag roar mig emellanåt med att reflektera över hur och varför vissa kommit att bli det de är. Men mest av allt har jag kul åt den komik de ofrivilligt kan bjuda på, eller de möjligheter till mer eller mindre dumma repliker de inbjuder till - allt naturligtvis i högsta grad beroende på min egen föreställningsförmåga (vilken självfallet inte alltid jämkar särskilt väl med bland annat grammatiken).

Med åren har några av dessa fraser kommit att bli lite av ens gunstlingar...

- Vi ska laga mat...

(Öh... när gick den sönder?)

- De sitter i telefon...

(Den telefonen skulle jag vilja se!)

- De gick i väggen...

(Är väggar inte solida?)

- De somnade på två röda...

(Hallon?)

Torrt? Visst, men det bjuder jag på...

GLAD PÅSK ÖNSKAS!!!