söndag 18 april 2010

Hur är vi funtade?


Satt i veckan och hade ett samtal med några bekanta. Det var mest snack om en rad trivialiteter. Tills dess att någon nämnde att det var skönt att våren äntligen kommit och hur eländig vintern hade varit. Därefter följde en lavin (ja) av åsikter och utsagor på temat "hata vintern"...

Jag gjorde mig inte populär då jag anmärkte, att jag tyckte mig ha upplevt att flera i min umgängeskrets - både vänner och ett par av de närvarande bekantingarna - haft en energi under vintern som de vanligtvis inte brukade ha, och som de själva uppenbarligen inte märkt att de haft. Vanligtvis brukar vi alla här nere i syd hänga med både skalle och själ till följd av "gråntern" som i praktiken alltid dominerar Öresundsregionen - och som förstärks av vintermörkret. Den här gången bidrog snön och de ljusare omgivningarna till att vi verkade aningen piggare. Och de dämpade ljuden i tillvaron, som snötäcket bidrog med, gav allt en känsla av ro i både kropp, själ och omgivning. För att inte nämna den glädje och eufori jag upplevde att barnen ofta genomlevde.

Istället slösades den nyvunna energin, som villkorades av allt det ovan nämnda, på att klaga och kasta förbannelser på årstiden och dess följeslagare snö och is. Jag kan inte låta bli att fråga mig om vissa somligas ilska och frustration berodde på att förhållanden som snömängd och väglag effektivt bromsade jäktet; att de plötsligt inte kunde stressa lika frenetiskt som de brukar?

Och varför tycks det ofta vara så att det är lättare att avsky snö och kyla, än att uppskatta ljuset, de dämpade ljuden, den fridfulla stämningen och möjligheten att ta på sig ordentligt - det vill säga adekvat - och gå ut i en omgivning som plötsligt är helt sagolik?

Det påminner lite om det fenomen man kan uppleva bland vissa somliga som energiskt följer en lagidrott. Dessa vissa tenderar att slösa mer energi och tid på att "hata" motståndaren och deras anhängare, istället för att stödja och glädjas över "sitt" lag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar