För den som icke äger kännedom är rikets tredje stad bokstavligt talat synonym med två olika representanter ur fågelsläktets gåsfamilj. Närmare bestämt rör det sig om grågås och vitkindad gås. Den senare av dessa två arter gav mig häromdagen anledning till en ny skratteruption.
Jag var ute på en sedvanlig promenad häromkvällen och drog mig norrut mot centrum - sett ur Limhamnsperspektivet - och hade som vanligt skallen dränkt i ljudet från min iPod (denna gång utgjordes spellistan av orkestrar vars toner ryms inom ramen för den hårda rockens extrema varianter). Då jag nått den första av dammarna vid "Ribban" stötte jag ihop med en större grupp av ovan angivna gässart, som ännu inte blivit passiva till följd av den annalkande skymningen. Medan jag sakta passerade de betande fåglarna började ett av de norska svartmetallgängen sitt brutala värv i mina öron. Sekunderna senare skrämde jag nästan fjädrarna av de närmaste fyra, fem näbbförsedda varelserna.
Jamenhallå... jag kan ju inte hjälpa att alldeles för många av de där svartmetalliska "hårdingarna" nyttjar en image vars uppenbarelser i de flesta bemärkelser får mina, emellanåt något vildsinta, tankegångar att associera sig till bilder av (bittra) pandor och (ilskna) tvättbjörnar - och numera även (kom tyvärr inte på ett adekvat adjektiv) vitkindade gäss!
Ja, jag garvade högt! Och länge!!
Och: nej, det fanns inga andra medmänniskor i min närhet som denna gång kunde tänkas ha tagit anstöt av min skrattattack.
Önskar slutligen bara tacka mina vitkindade och svartögda fjädervänner för en fantastisk, inspirerande och livsförlängande upplevelse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar