måndag 31 maj 2010

Subjektivitetens logik – Akt 6


Prolog:

När är det egentligen meningen att vår ”upplysta” kontinent inte bara i teorin, utan också i praktiken ska bli ”enad”? Fortfarande kan jag få höra (eller läsa) utsagor som direkt tyder på att det än idag existerar en Hjärnridå – drygt tjugo år efter murens fall…


Scen I:

En bil med en turistande familj och med registreringsskyltar från ett skandinaviskt land rullar med maklig fart genom den solstekta landsorten. På båda sidor om genomfartsleden står gamla stenhus eller hus byggda av tegel, men med en gång putsade fasader. Stenhusen är i diverse grå nyanser medan de övriga har smutsgula eller smutsvita väggar, med sprickor här och där i fasadernas yttre skikt. Generellt ser byggnaderna något eftersatta ut.

Lösa hundar står eller ligger i gathörnen. Frigående höns syns i vissa trädgårdar. Tvätt hänger och torkar på linor spända mellan fönster i samma hus. Få invånare syns ute i hettan – oftast är det gamla kvinnor eller män med fårade och rynkiga ansikten, klädda i svart eller mörka kläder, som antingen står krumryggade i någon dörröppning eller med viss möda skyndar in i skyddande skuggor. I bilen yttras bland annat följande…

– Herregud, så läckert med dessa gamla hus, säger mamman och suckar på gränsen till lyckligt.
– Ja, instämmer pappan, de lyckas verkligen värna sin historia.
– Charmigt, pittoreskt och kultiverat! fyller barnen i baksätet i med entusiasm (vilka, under den hittillsvarande vistelsen, via föräldrarna redan lärt sig vissa begrepp som tycks synonyma med det besökta landet).
– Ja, nickar pappan leende. Och människorna ser så nyfikna och godmodiga ut.
– För att inte säga gulliga och trevliga, skrattar mamman lätt…

… då bilen slutligen rullar ut ur den italienska byn.


Scen II:

En bil med en turistande familj och med registreringsskyltar från ett skandinaviskt land rullar med maklig fart genom den solstekta landsorten. På båda sidor om genomfartsleden står gamla stenhus eller hus byggda av tegel, men med en gång putsade fasader. Stenhusen är i diverse grå nyanser medan de övriga har smutsgula eller smutsvita väggar, med sprickor här och där i fasadernas yttre skikt. Generellt ser byggnaderna något eftersatta ut.

Lösa hundar står eller ligger i gathörnen. Frigående höns syns i vissa trädgårdar. Tvätt hänger och torkar på linor spända mellan fönster i samma hus. Få invånare syns ute i hettan – oftast är det gamla kvinnor eller män med fårade och rynkiga ansikten, klädda i svart eller mörka kläder, som antingen står krumryggade i någon dörröppning eller med viss möda skyndar in i skyddande skuggor. I bilen yttras bland annat följande…

– Så nedslitna och förfallna hus de har, suckar mamman buttert.
– Ja, instämmer pappan med en svag fnysning. Varför kan de inte riva och bygga någonting nytt?
– Okultiverat, eftersatt och rustikt! fyller barnen i baksätet i med entusiasm (vilka, under den hittillsvarande vistelsen, via föräldrarna redan lärt sig vissa begrepp som tycks synonyma med det besökta landet).
– Ja, nickar pappan och snörper på munnen. Och människorna ser så misstänksamma och sura ut.
– För att inte säga sluga och otrevliga, muttrar mamman med lätt obehag i rösten. Varför ville du resa till de här länderna, Lars? Jag hoppas verkligen vi inte får problem med bilen…

…och pappan trycker ner gaspedalen för att kvickt lämna den slovakiska (eller var det slovenska?) byn bakom sig…

2 kommentarer: