Den anglofila monotonin...

Fann en anteckning (i högen av papperslappar med diverse grubblerier, infall och liknande som producerats innan bloggen kom till) angående den närmast överväldigande dominansen av humor- och underhållningsprogram från Storbritannien och USA – i synnerhet gäller detta reklamkanalernas utbud. Tyvärr hade jag inte klottrat ner vilken källa anteckningen har sin grund i, men jag vill minnas att det rörde sig om ett svar i en av våra stora dagsblaskor – från en TV-kritiker – med koppling till nämnda företeelse.

Svaret var framställt apropå frågan om varför de svenska TV-kanalerna uppenbarligen inte är villiga att köpa in underhållning från länder utanför den anglosaxiska sfären och innehöll flera argument jag finner sakliga och övertygande – som exempelvis: ”igenkänningsfaktorn” och ”den höga kvalitén”. Och en eloge måste absolut ges åt förbehållet för lättköpt amerikansk ”underlivshumor”. Framställningen om ”den kulturella närheten” kan jag dock bara delvis ställa upp på, eftersom denna bara skulle kunna appliceras på Storbritannien.

Vad näsborrarna tydligen hade utvidgats av (och orsakat anteckningen) var argument som: ”vi förstår engelska bäst” och ”brittisk humor håller genomgående högsta klass – främst jämfört med italiensk visa-tuttarna-humor eller tysk tappa-kalsongerna-dito”.

Okej? Men går det inte att köra på med textremsor? Eller saknar vi översättare kunniga i andra språk än engelska? Jag har i minnet det språkligt betydligt mer diversifierade tv-utbudet under 70-talet – med komiska filmer från Frankrike eller (dåvarande) Tjeckoslovakien, för att ta två exempel – som faktiskt gick hem hos tittarna.

Och så det där med italiensk respektive tysk humors kännetecken. Jäpp, det ligger en hel del i det. Men, är i vanlig ordning långt ifrån en sanning. Att brittisk humor har obestridliga pärlor som Monty Python-gänget, Fawlty Towers- eller Black Adder-serien är ett faktum. Hur många är det emellertid som minns den billiga snubbel- och underklädshumorn, samt andra barnsligheter, som var Benny Hills signum?

Många av den där TV-kritikerns argument känns i detta sammahang mest som en dålig och krystad ursäkt för en uppenbart växande bekvämlighet och okunskap (hos både TV-producenter och tittare) om världen utanför den anglosaxiska…

Ingenting är heligt – allt går att driva med?

Det finns de som menar att man kan (och ska) driva med, göra narr av, samt skoja och skämta om allt. Jag kan bara delvis instämma. Jag är visserligen själv svag för satir (i synnerhet politisk) samt ironisk och sarkastisk humor – i synnerhet då det är riktat mot företeelser (som girighet och orättvisor), enskilda individer eller grupper som på något vis är till skada eller obehag för sin omgivning. Men jag blir allt från betänksam till upprörd då svaga eller på något sätt drabbade – exempelvis barn eller sjuka – är föremål för ”skämtet”, eller om det rör sig om miljökatastrofer eller liknande tragedier. Direkt förbannad blir jag om någon allt-går-att-skoja-om-förespråkare ihärdig hävdar att ”ingenting är heligt” i situationer då ”humorn” bara är en dålig ursäkt för trakasserier, eller ännu sämre kamouflerad hets.

Tyvärr upplever jag att detta inte är ett alltför sällsynt fenomen. Och givet ovan nämnda sammanhang vill jag därför yttra följande till den här företeelsens profeter, försvarsadvokater och (miss)brukare:

– Så man kan skoja och skämta om allt? Utmärkt! Börja då med er själva!

En kul en...

Givet senaste inläggens något svårmodiga eller bitska innehåll känns det som hög tid att balansera upp det hela med något mera lättsinnigt. Ett citat som exempelvis ger en kul bild i skallen kanske? Jupp, så får det bli...

Den värdinna som bjuder på för starka cocktails 

får vara beredd på att hennes krukväxter dör.

(Jacob Paludan 1896-1975)

(Illustrationen ursprungligen från följande länk: http://blog.redfin.com/losangeles/2008/04/many_buyers_playing_the_waiting_game.html )

En av historiens allra löjligaste och mest destruktiva tävlingar...

Herregu.... hoppsan... ähm...

Okej, omstart: ofta intressant, bitvis roande, men främst oroande att betrakta alla dessa "sanningarnas" förespråkare och tillbedjare och deras "min pappa är större än din och kommer att slå din pappa, för min är på riktigt och din bara på låtsas"...

...firande!!

Att man inte ramlat över denna snutt själv...

Jallafall... Min högst respekterade och omtyckta kollega kloktok kom med en "present" bloggens Årsdag till ära, vilken jag absolut menar måste "delas med av"... Att dela glädjen är ju att mångaldiga den!

Tack, kloktokskan - du är ett riktigt ljus!

TJOHO!!

Det är kul att svära i sin egen kyrka - för tredje gången...

Jahapps, nu vankas det några dagars semester och festival med hårrd och metallisk råkk...

Vad kan då passa bättre än att än en gång häda en smula. Råkken som fenomen påstås ju vara rebellisk och då borde ju det självklara vara att driva med det heligaste i sammanhanget - företeelsen själv. Närmare bestämt tänkte jag det kunde vara kul att framställa det gäng som blev min egen ...f´låt... "rolling stone".

Snuttarna som komma skall visar Kiss med en av deras absolut största hits. Ironin i sammanhanget är att det knappast kan kallas orkesterns hårrdaste visa (som fjortonåring blev det plötsligt pinsamt att tillhöra beundrarskaran - de übersminkade grabbarna skulle ju vara tuffa ju)...

I vanlig ordning inleds framställningen med originalet, för att följas av... av... Ja, det får i alla fall mina fundament att skaka av glädjeljud...

Önskar en go´ resterande vecka och en ypperlig helg! Syns på söndag!!

Ha ha ha!!!

Påminner om diverse drömmar jag kunde ha som barn - och fortfarande har alltemellanåt...

Trevlig helg!!!

Det är kul att svära i sin egen kyrka - för andra gången!!!

Tänkte inleda min nya bloggtripp som den senaste abrupt avslutades...

Tycker som sagt det är kul att kunna driva med mycket av det jag själv håller för "heligt". Kort och gott står nästa råkkgäng på tur att få en släng av den parodidrypande sleven.

Queen tillhör de största inom den hårdare råkkens släkte. Freddie Mercury (1946-1991) var en fantastiskt sångare och Brian May en intressant gitarrist, vars självdesignade bräda hade ett verkligen eget sound. Den bredd som gänget representerade har knappast många andra lyckats matcha: från ren Speed Metal, via rak råkk, till disco och funk. Färgrikare kompott får man sannerligen leta efter.

Stycket som kommer att presenteras i först seriös version, följt av parodin, har säkerligen de flesta en viss hum om. Deras mest kända låt, bredvid We will rock you och We are the champions, är sannolikt den månggenrerepresenterande Bohemian Rhapsody.

Alltså... mycket nöje!!

Det är kul att svära i sin egen kyrka!!!

Är av åsikten att en sund inställning till sig själv inbegriper att medvetet blicka ”inåt” och sätta sig själv under lupp. Till detta kommer att ha en relativt frisk självdistans till det man vurmar för och har en särskilt starkt känslomässig anknytning till. Saknas förmågan sticker jag inte under stol med att jag anser att man är farligt långt inne på fundamentalismens stig – eller extremismens hav.

Det torde knappast ha undgåtts att märka att en företeelse som ligger mig särskilt va… fel – hett ska det va`… hett om blodpumpen är: hårrd råkk! Och lika mycket som jag älskar mycket av musiken inom ramen för genren, lika mycket uppskattar jag när det drivs med densamma – oavsett om det gäller själva musiken, eller någonting annat som har direkt koppling till företeelsen som sådan. Och det är ganska lätt – för att inte säga tacksamt – att göra satir eller på annat vis skoja med hårrd råkk. Särskilt med tanke på den image och atmosfär den, och kanske i synnerhet vissa av dess representanter, omgärdas av.

Det blir emellanåt ganska svårt att inte dra på smilbandet inför vissa subgenrers eller gängs övernitiska gravallvar och närmast påtagliga oförmåga till självdistans. Hursomhelst är det infernaliskt kul om och när det görs något upptåg knutet till det beskrivna.

Ett gäng jag är hyperglad i visavi musiken är Judas Priest (för att uttrycka mig torrt). Samtidigt har deras image – med bland annat ”läder och nitar” – ibland snubblat långt över gränsen till det löjeväckande. Machoattityd, muskler, ”tuff & hårt” och musikalisk ekvillibrism i kombination med en emellanåt till synes förekommande brist på självironi öppnar upp för vem det vara må som vill driva lite med dem (för att uttrycka mig knastertorrt). Som i videosnutten som följer…

Tänkte dock först presentera ”originalet” och först därefter den blasfemiska (och något komprimerade) slutprodukt någon gett sig tid att göra – och som fortfarande får mig att garva så jag får kramp!

Ha´t bästast, mina vänner - och med glimten i ögat till alla mina medhårrdråkkare!!!

Utan ord...

Det blir bara en sketsch idag, gott folk...

"Lost in translation"...

Något jag upplever har börjat få en ökad frekvens är de märkliga eller fullkomligt felaktiga översättningsarbetena på tv och i filmer. Detta gäller främst de kommersiella kanalerna och hyrfilmer, även om det också sker på SVT. Till detta kan fogas skillnaden mellan översättningskvalitén för en och samma rulle i just SVT och i reklamkanalerna, där de sista gärna lämnar en hel del i övrigt att önska.

Även om jag upplever denna företeelse vara kopplad till det engelskan – eftersom det är det dominerande ”andraspråket” i vårt land – skulle jag gissa att den även förekommer i samband med översättningar från andra språk. Jag vill minnas att jag upplevt något skeva svenska ”återgivningar” i samband med några slovenska produktioner som visats på SVT. Men även vad gäller exempelvis några av Emir Kustiricas filmer – till följd av att jag också förstår serbiska/kroatiska/bosniska.

Frågar mig om företeelsen är en följd av ett ”budgettänkande”? Man tar in första bästa som påstår sig kunna ”fixa jobbet”? I fallet med det engelska språket är jag inte så förvånad, eftersom vi har en bokstavlig talad tsunami i form av filmer, serier, dokumentärer och annat på tv – i synnerhet inom ramen för den kommersiella televisionen. Alla dessa kan i rimlighetens namn knappast hinnas med att bearbetas av översättare av högsta kvalité. För de andra språken borde det dock kunna gå att få översättningar som verkligen motsvarar kraven på korrekta och samstämmiga betydelser och ordlydelser.

Ett engelskt ord jag bara en gång har sett vara riktigt översatt är ”catfish”. På svenska är denna fisken ”mal”. Malen är en art bland cirka 2500, vilka ingår i en av 30 olika och malartade ”fiskfamiljer”. Att bara översätta med "mal" hade visserligen räckt, även om det riktiga vore att söka det specifika namnet på den aktuella fisken. Som det är nu översätts ordet oftast till ”kattfisk”, men nästan lika ofta också till ”havskatt”. Malarna är nästan utan undantag sötvattensfiskar, och det ytterst lilla fåtal som lever i saltvatten finns inte i Nordamerika eller Europa – i vars engelskspråkiga filmer, och liknande, ordet då och då dyker upp. Ordet ”kattfisk” är till på köpet en sydsvensk synonym för det vetenskapliga havskatt, som är en art utan den minsta relation till malarna.

Visst, man skulle mycket väl kunna kalla resonemanget för hårklyverier. Och enstaka ord med felaktigheter hit eller dit är väl egentligen inte så mycket att bråka om. Men, jag fann under söndagen två mer än två år gamla anteckningslappar där hela eller delar av fraser är fullkomligt uppåt väggarna. Tyvärr hade jag inte antecknat vilka filmer eller serier det rörde sig om. Hursomhelst är den första översättningen från TV3 och den andra från Kanal 5 – och de ger intrycket av att vara gjorda av ”färskingar” som antingen en praktikant eller en sommarvikarie (jupp, fördomsfullt).

Den första av anteckningarna är en utsaga ur en (tror jag) film om ett av de mest berömda slagen under andra världskriget och lyder: ”They died defending a steel plant in Stalingrad” (alltså: ”De dog medan de försvarade ett stålverk i Stalingrad”). Översättningen får mig att undra om det egentligen inte är något som är ute för att driva med tv-tittarna, eftersom den lyder enligt följande: ”De dog medan de försvarade en stålplanta i Stalingrad”.

Den andra är en fråga och lyder: ”Have you done her?” (i bemärkelsen ”Har du satt på henne?”), och är översatt till ”Har du gjort henne?”. Har ett svagt minne av att det rörde sig om en komedi med yngre män i handlingen (vad annars i sammanhanget?). I vilket fall som helst blir intrycket närmast en individs konversation med en gud...

Företeelsen är oftast dråplig, men den kan sannerligen också vara irriterande. Och man får verkligen hoppas att den inte finns med i alldeles för stor utsträckning i exempelvis FN-skrapan i New York, eller i EU:s byråkratiska korridorer i Bryssel...

En kul, samt en tänkvärd och finurlig!

Surfade i morse slentrianmässigt efter visdomsord eller annat kul som baseras på fraser, ordspråk och liknande. Jag fann ytterligare ett antal som jag införlivade med en numera ganska diger samling. Ett av dem fick igång min svart- och galghumoristiska sida. Ja, jag garvade så kroppsfundamenten fick sig ett rist. Och jag fnittrar ännu!

Den andra var så tilltalande i sin finurlighet och tänkvärdhet att den raskt seglade upp på min icke-officiella tio-i-topp-lista. Upphovsmannen till de båda små utsagorna är en och samma - den svenske skämttecknaren Torvald Gahlin (1910-2006), som bland annat figurerade i DN.

Summa summering: givetvis ska här "delas med sig"...

Smaklig må... ehm, håll till godo!

Att vara ung, min son, är att ha alla

grusade förhoppningar framför sig.

Det gäller att ha mod att vara den man är,

och inte tappa modet för att man är den man är.

Kram på er!

Dax för lite skratt...

Alltemellanåt känns det som att tiden blivit mogen för ett inlägg av det mindre seriösa slaget. Kort sagt: det är dax...

Med följande tre bidrag - bland en mängd av alla mina skrattframkallande favoriter - från "ungdomstiden", önskar jag härmed försöka förlänga livet på er. Kavalkaden inleds med en snutt jag känner passar bra med tanke på helgen som snart går i mål - via trettondagen...

Håll till godo och kram på er allesammans!

Det smittar!

Har vid ett par tillfällen nämnt vad jag är svag för, av vilket fåglar och animerad film kanske tillhör "tio i topp". Alltså vore en lyckad kombination just en tecknad film med en fågel i en av huvudrollerna. Bjuder härmed på en av mina absoluta favoritscener ur filmens värld - en som fortfarande får mig att förlänga livet.

Håll till godo!

Två gånger kul citat...

Fann två citat som får mig inte bara att le - jag på gränsen till bryter ihop av skratt! Det första apropå "att fly verklighet och ansvar". Det andra till följd av den talande liknelsen...

Genom att sticka huvudet i sanden löser man alla problem - man kvävs.

(Stig Johansson 1936-)

Att bära på en hemlighet är som att gå omkring med våta päron i en papperspåse.

(Stig Johansson 1936-)

Barnet i mig...

Humorn och lättsinnet är knappast det mest utmärkande för den här bloggen. Dels anser jag att det inte tillhöra mina starkaste sidor (vilket inte betyder att jag inte föredrar ett gott skratt framför en allvarlig min). Dels finns det en uppsjö av bloggar som grundar sig främst eller enbart på glädje och skämt (och en hel del av dessa kan definitivt sägas handhas med bravur). Och dels menar jag att det bör finnas en rimlig balans mellan allvar och skoj. Jag drivs främst av det första, men är inte främmande för att då och då låta det hela slappna av (framför allt i goda vänners sällskap): ytterligheter är ytterst sällan av godo om jag får tycka...

Ett sätt att med humorns hjälp slappna av är att förkovra sig i animerad film. Är i den här kontexten kanske mest förtjust i WB:s skapelser Bugs Bunny och Duffy Duck. Men det finns så mycket annat som på senare år har skapats runtom vår värld och som jag blivit svag för. Önskar därför kort och gott bjuda på två kortfilmer som får lillemannen i mig att mysa eller skratta gott (kanske främst till följd av det "mänskliga" som speglas i dem). "Barnasinnet" känns ganska ofta vara en både underskattad och nedvärderad egenskap i vår så utvecklade och framstående västliga och "vuxna" del av världen. I min katalog är det just den som lyckas balansera det juvenila med det adulta en "mogen" individ.

Håll till godo!

Kram på er allesammans och en angenäm dag önskas!

Hjärtevärmande och leendeframkallande...

Följande videosnutt kan inte annat än att få en le. Kanske främst den person som huvudfiguren berättar om, men givetvis även huvudfiguren själv - som är ett gott tecken på att vi kan övervinna våra destruktiva sidor om vi är medvetna om dem och verkligen vill.

Go´ lördag önskas!

http://www.youtube.com/watch?v=TBwIRq_hmjg

Skitsnack?

Gödsel och glädje har mycket gemensamt. Dels begynnelsebokstäverna samt bokstäverna D, E och L, dels en vokal med två ovan placerade prickar. Men det viktigaste är att om det sprids ut - i bemärkelsen delas med av - så gror det. Ja, det växer!

Om jag har fått snurren?

Tja, det är ju en tolkningsfråga. Men hursomhelst står jag för det! Och jag har skitskoj!

Ha det bäst i sol & värme!

Och så lite skratt igen...

För att bryta den senaste kavalkaden av allvar och djupsinne tänkte jag det kunde vara givande att bjuda på några små klipp, som förhoppningsvis ska vara till glädje.

Aningen billigt kanske, den första... Men med tanke på vad som har utspelats runtom planeten de sista två åren, så skulle detta mycket möjligt ha kunnat vara en dokumentär...

http://www.youtube.com/watch?v=F-OgXq4Lqyw

Är man mer än väldigt förtjust i något, bör man (i min värld) också ha en sund distans till det. För att inte nämna det faktum att man också bör kunna skämta om detsamma. Här följer ett exempel ur hårdrockens historia - vad som är den så kallade "Dödsmetallens" ursprung...

http://www.youtube.com/watch?v=JWac5UT80no

Och så en klassiker... uppfinningsrikedom och ihärdighet ska ju enligt gängse normer vara dygder...

http://www.youtube.com/watch?v=w6CYsvMkMN0

Håll till godo!

Dags för lite skratt...

Ett skratt betyder så mycket...

Fann följande klipp på en blogg jag besökte och letade upp en version på tuben. Tyckte det åter var dags för ett lättsammare inlägg, då de senaste gått i allvarets och det något djupsinnigas tecken.

Mycket nöje!!!

http://www.youtube.com/watch?v=L-8jjLA21wM