lördag 15 maj 2010

Sånt gör mig tokig av ilska!


Tog mig ner till Ön igår kväll, för att se om horngäddan eventuellt var på hugget. Det var den inte. Men en havsöring fick lite tandvärk… Synd att den lossnade – då den hoppade ur vattnet såg den nämligen ut att vara av lovlig längd (och hade då definitivt ändat som kallrökt kulinaritet). Hursomhelst, hatten av och lycka till där ute i sundet, min svartprickiga och silvriga vän!

Det var emellertid en annan upplevelse som förmörkade mina två timmar i vind och vågbrus. Då jag anlände till den plats jag brukar stå på, hittade jag ett halvdussin horngäddor slängda bland stenarna – enbart för att ruttna. Under några minuter satt jag bara ner och kände en, på gränsen till uppgivenheten, tung trötthet. Sedan kom ilskan och jag vet att jag skulle ha gjort mig mer än lovligt olycklig om någon individ i det ögonblicket hade kommit och sagt något i stil med: ”fattar inte varför vissa gnäller, det är ju gott om fisk i haven”.

Detta är en av de två avarter jag tyvärr har fått och får bevittna under högsäsongen för nämnda fiskart. Den andra är den skrämmande girighet och totala brist på insikt och respekt för naturen, som vissa somliga utvecklar i samband med fiske efter horngädda. Bland det värsta jag hittills fått uppleva var då jag för flera år sedan fann två plastpåsar – modell större – fulla av förtorkade eller ruttna och stinkande horngäddor, slängda längs grusvägen som leder ut till Västhamnspiren i Helsingborg.

Menvadihelv… vad driver dessa personer till detta? Inte nog med att det ofta går att få en ansenlig mängd av dessa vackert silvriga, långsmala och näbbförsedda fiskar på kort tid. De fångas också ofta medvetet och överlagt med den mest avskyvärda form av individuellt fiske. Med häcklor eller flera stora trekrokar försöker vissa somliga rycka fast horngäddorna, som under lekperioden i maj går samlade i större stim. Jag är fortfarande för upprörd för att gå in i detalj på hur denna vidrighet ser ut i verkligheten, och kommer därför att spara en framställning för ett kommande inlägg.

Jag kan dock inte upphöra att fundera över vilka destruktiva mekanismer vi tydligen har i oss. Vad är det som triggar vissa somliga att besinningslöst fånga en mängd fisk, bara för att sedan slänga dem? Om de åtminstone skänkte bort sin fångst, kunde jag tänka mig att ha överseende med detta uppträdande. Men, ofta är just de som bara dumpar fiskarna också de som bedriver "sporten" (fy f-n för det uttrycket) på det ovan nämnda viset.

Och frågan kvarstår: vad driver dessa människor? Är det bara ett sätt att försöka kompensera ett skralt eller obefintligt självförtroende? Är det ett resultat av den hybris vissa somliga utvecklar och bär på; en hybris grundad på tanken om att ”vi”, att människan är skapelsens krona – att just vi är satta att styra och ställa i naturen, efter eget tycke och tänkande? Eller är det bara ren och skär girighet och vinningslystnad, i kombination med de absolut destruktivaste sidorna av vår tävlingsinstinkt?

Jag kan inte tro annat än att det rör sig om en förening av det uppräknade. Det är sannolikt samma förkastliga mekanismer som drivit (och fortfarande driver) vissa somliga inom finans- och affärsvärlden, att agera på de sätt som bland annat lett till den senaste ekonomiska krisen. Jag ser, i vilket fall som helst, detta som ett skrämmande bevis på att dessa egenskaper inte är typiska för en viss specifik yrkes- eller samhällskategori. Girighet, frosseri och glupskhet finns med största sannolikhet mer eller mindre latent hos oss alla. Skillnaden tror jag snarare ligger i mängden kunskap och medvetenhet, och framför allt viljan att agera därefter.

För att uttrycka mig aningen floskelmässigt: att agera på ett visst vis på grund av dumhet eller okunskap må vara förlåtet, men de som överlagt agerar på dito vis – trots kunskap – är inget annat än kriminella i mina ögon. Och skulle jag få bestämma, hade jag först gett dessa en chans (alla förtjänar en andra chans) till bot och bättring, därefter skulle jag ha förpassat dem med obotlig attityd till en omloppsbana runt Uranus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar