söndag 27 september 2009

För andra gången: Genomtänkt?


Man stöter ganska ofta på situationer vari man kan förundras över vårt sätt att, till synes reflexartat och utan reflektion, reagera på olika företeelser omkring oss. Således frågar jag mig emellanåt om vissa somliga någonsin tänkt på:

att det föreligger en viss paradox och ironi i det att först otvetydigt svara "ja" på frågan om huruvida vi bejakar och omhuldar demokrati samt individens åsiktsfrihet- och mångfald, för att något ögonblick senare kunna utbrista "att bara kunna tycka så" eller "din ståndpunkt är ren idioti"...

att det kan vara lika enfaldigt och fånigt - som givande och hippt - att dyrka eller hylla en mansgestalt som påstås ha återuppstått några dagar efter att ha dött uppspikad på ett kors, som att dyrka eller hylla en mansgestalt som påstås åka omkring i en vagn dragen av getabockar och slå jättar i skallen med en hammare...

att senaste trenden i själva verket är en företeelse eller en pryl som bara två år innan skulle ha betraktats som löjlig och bara två år senare som ännu löjligare?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar