måndag 31 december 2012

Ett löfte & en önskan...


Så var denna årstidscykel inne på sista versraden... och den kommande väntar med oskrivna blad...

Således dags för en upprepning - avgivande av mitt nyårslöfte. Och, ja: det blir ännu en återanvändning. Är nöjd med löftet. Dessutom tycker jag mig kunna säga det vara ett av mina främsta signum...

...alltså: 

Jag lovar att fortsätta göra mitt bästa för att ifrågasätta till synes självklara föreställningar, det för givet tagna och det oreflekterade som florerar bland oss, oavsett om det sker inom ramen för media eller bara är en vanlig konversation mellan människor - vilket självfallet inkluderar mig själv!

Härmed vill jag bara önska er alla ett...





...med allt vad det innebär!!!


lördag 29 december 2012

En ny religion?





Med tanke på textens resonemang och slutkläm, skulle det inte vara en överdrift att likna Jimmie Åkesson & Co i Pinocchiopartiet... ehm, sorry... Sverigedemokraterna vid en religiös sekt...


Lycka är...


...en mängd olika ting (som sagt i ett äldre inlägg) – mer ofta än sällan sådant vi tar för givet och inte medvetet reflekterar över, vad jag tycker mig ha fått erfara…

...som upplevelsen med kråkan på bilden härunder. De finns i vår omgivning, men vi tänker inte på dem. I alla fall knappast på något välvilligt vis...





(Jomen, bilden är min)


Gick under senhösten en av många promenader längs bäcken här i Malmös södra delar... smög för att eventuellt få chans att se några av de öringar som bebor strömmen. Till min förvåning kom jag att ha sällskap en bra stund av denna medlem av kråksläktet. Min förvåning grundade sig på det faktum, att dessa befjädrade tvåbeningar vanligen är betydligt försiktigare i närheten av tvåbeningar som mig. Inte konstigt, med tanke på hur lynnigt människans förhållande till dessa grå- och svartskrudade spjuvrarna oftast är.


Kråkan följde mig under en betydlig del av bäckens sträckning, alltid uppe bland trädgrenarna och alltid på en gren som var endast någon meter ovanför mig. Den fick mig att börja grunna på om vem det var som studerade vem... När jag slutligen tappade intresset för invånarna i bäcken och istället lade fokus på Kraxe, för att utröna hur långt tålamod han/hon kunde tänkas ha, dök ytterligare två upp. Men då jag drog fram kameran ville nykomlingarna inte vara med - de drog sig högre upp i träden. Endast den första tillät mig att ta ett par bilder. Och samtidigt som jag "sköt", fick jag en känsla av att Kraxe hade gjort detsamma - om kråkor hade ägt och kunnat använda en kamera...


fredag 28 december 2012

Ut ur den oinspirerande dvalan...


Att efter så lång tid åter sitta vid tangentbordet, är lite som det var att vintertid komma ut till den gamla bilen - då den stått obrukad under mer än tre dagar i sträck. Man vet vart man vill komma (och man har ett flertal destinationer att välja mellan) men det gäller först att få igång maskineriet...

Nå... året, som snart har gått hela sträckan, har i vanlig ordning varit fyllt med händelser som både lyckats glädja och irritera. För egen del är de ljusaste ögonblicken semesterdagarna i Stockholms skärgård, första besöket i rikets huvudstad på 20 år (jupp!), samt resan över pölen till syster med familj i Tjikagå...

...till detta kan läggas ett antal konserter i Malmö och Köpenhamn, samt festivalen COPENHELL...

...och grabbarnas landslag i fortboll under hösten...

...och alla små samkväm med vännerna...

...och ett antal andra små som stora upplevelser!!

Det dystra? Tja... en hel del av det också... men, jag hoppar över det i skrivande stund. Dels är det en del av min värld och jag anser ska förbli så (visst, undantag kan alltid ske)... dels finns det tillräckligt med misär i vår omvärld, oavsett om detta förmedlas av media eller upplevs personligt!

Tillhör inte den glättigaste av individer, men varför krydda anrättningen med det beska, bittra och sura?? Livet är alltför kort för att enbart framläggas i mörka nyanser... sötma och ljus är oumbärliga företeelser - även om de också kan bedöva och blända (japp, det gick inte att undvika)...

Vad som väntar i framtidstöcknet, på andra sidan av bron mellan det nuvarande och det kommande året, det får vara tills dess att man nått det specifika målet.



(Jupp, bilden är min!)


Just nu vill jag bara säga: Hej och en bättre fortsättning - och allt det där...