torsdag 10 mars 2011

Det är kul att svära i sin egen kyrka!!!


Är av åsikten att en sund inställning till sig själv inbegriper att medvetet blicka ”inåt” och sätta sig själv under lupp. Till detta kommer att ha en relativt frisk självdistans till det man vurmar för och har en särskilt starkt känslomässig anknytning till. Saknas förmågan sticker jag inte under stol med att jag anser att man är farligt långt inne på fundamentalismens stig – eller extremismens hav.

Det torde knappast ha undgåtts att märka att en företeelse som ligger mig särskilt va… fel – hett ska det va`… hett om blodpumpen är: hårrd råkk! Och lika mycket som jag älskar mycket av musiken inom ramen för genren, lika mycket uppskattar jag när det drivs med densamma – oavsett om det gäller själva musiken, eller någonting annat som har direkt koppling till företeelsen som sådan. Och det är ganska lätt – för att inte säga tacksamt – att göra satir eller på annat vis skoja med hårrd råkk. Särskilt med tanke på den image och atmosfär den, och kanske i synnerhet vissa av dess representanter, omgärdas av.

Det blir emellanåt ganska svårt att inte dra på smilbandet inför vissa subgenrers eller gängs övernitiska gravallvar och närmast påtagliga oförmåga till självdistans. Hursomhelst är det infernaliskt kul om och när det görs något upptåg knutet till det beskrivna.

Ett gäng jag är hyperglad i visavi musiken är Judas Priest (för att uttrycka mig torrt). Samtidigt har deras image – med bland annat ”läder och nitar” – ibland snubblat långt över gränsen till det löjeväckande. Machoattityd, muskler, ”tuff & hårt” och musikalisk ekvillibrism i kombination med en emellanåt till synes förekommande brist på självironi öppnar upp för vem det vara må som vill driva lite med dem (för att uttrycka mig knastertorrt). Som i videosnutten som följer…

Tänkte dock först presentera ”originalet” och först därefter den blasfemiska (och något komprimerade) slutprodukt någon gett sig tid att göra – och som fortfarande får mig att garva så jag får kramp!

Ha´t bästast, mina vänner - och med glimten i ögat till alla mina medhårrdråkkare!!!






4 kommentarer:

  1. Hårdrock är verkligen inte min påse.
    Men, det visste du redan.

    Däremot finns det många helt otroliga röster inom denna genre. Dessa kan verkligen "krulla" sig under skinnet.

    Fint att ha dig tillbaka i bloggosfären, Robban!


    /Marie

    SvaraRadera
  2. He, he... Ja, version 2 var inte sååå macho. Mer kaotisk. Men mer kul än version 1. :-D
    Hmm, apropå Judas Priest så kan jag som tycker om 2-takt tipsa om följande kaotiska grupp som gör om kända låtar till att handla om den finska sällskapsdansen humppa...;)
    http://www.youtube.com/watch?v=ilmoBkcU7cE

    HA det gött.
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  3. :-) ... inte heller min "grej" med hårdrock men ... all musik egentligen som har "kvalitet" lyssnar jag på och då har jag då och då "halkat in" på hårdrock, jag också.

    Råcka på!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Marie: det bidde en längre paus än jag sjäklv väntat... men, här e jag! =)

    Jupp det finns röster som är fantastiska inom den här genren. Sångaren i JP är en av dem. Bland annat därför tykkte jag det var kul med den här parodiska snutten. Främst dokk för att deras image är såååå övedrivet "ta-sig-själv-på-allvar"...


    kloktok: ha ha ha! Kul att du gillade detta. Och Eläkeläisets version går inte av för hakkor! Dessutom är JP:s video i fånigaste laget - även om det är en fantastisk "singalonglåt"...

    Kram på dig! =)


    Lovely Bird: att du har en härligt öppen syn & smak har inte undgått undertecknad!

    Råkk ån! =)

    SvaraRadera