fredag 28 december 2012

Ut ur den oinspirerande dvalan...


Att efter så lång tid åter sitta vid tangentbordet, är lite som det var att vintertid komma ut till den gamla bilen - då den stått obrukad under mer än tre dagar i sträck. Man vet vart man vill komma (och man har ett flertal destinationer att välja mellan) men det gäller först att få igång maskineriet...

Nå... året, som snart har gått hela sträckan, har i vanlig ordning varit fyllt med händelser som både lyckats glädja och irritera. För egen del är de ljusaste ögonblicken semesterdagarna i Stockholms skärgård, första besöket i rikets huvudstad på 20 år (jupp!), samt resan över pölen till syster med familj i Tjikagå...

...till detta kan läggas ett antal konserter i Malmö och Köpenhamn, samt festivalen COPENHELL...

...och grabbarnas landslag i fortboll under hösten...

...och alla små samkväm med vännerna...

...och ett antal andra små som stora upplevelser!!

Det dystra? Tja... en hel del av det också... men, jag hoppar över det i skrivande stund. Dels är det en del av min värld och jag anser ska förbli så (visst, undantag kan alltid ske)... dels finns det tillräckligt med misär i vår omvärld, oavsett om detta förmedlas av media eller upplevs personligt!

Tillhör inte den glättigaste av individer, men varför krydda anrättningen med det beska, bittra och sura?? Livet är alltför kort för att enbart framläggas i mörka nyanser... sötma och ljus är oumbärliga företeelser - även om de också kan bedöva och blända (japp, det gick inte att undvika)...

Vad som väntar i framtidstöcknet, på andra sidan av bron mellan det nuvarande och det kommande året, det får vara tills dess att man nått det specifika målet.



(Jupp, bilden är min!)


Just nu vill jag bara säga: Hej och en bättre fortsättning - och allt det där...



2 kommentarer:

  1. Asså, det är väl så att man aldrig ska stressa ett geni! :-D
    Så dvalor kan vara behövliga. Själv plitar jag inlägg för att hålla skrivförmågan igång, Jag märkte nämligen när jag började blogga anno 2006 att jag hade lagt av mig...

    Fin bild hörru! Suggestiv...
    Å framtidstöcknet. Ja... Ibland är/blir målet inte det man tror att det var från början! Målet behöver ju liksom inte vara att nå fram till slutpunkten från startpunkten. Målet kan bli det som händer längst med vägen framåt... Å framåt går det hela tiden även om man kör i diket eller kör flera varv i en rondell!

    Fridens & kram

    SvaraRadera
  2. Har lärt mig vid detta laget, att målet sällan är eller ser ut som det man hade föreställt sig vid starten. Att själva resan eller språngmarschen kan bli själva målet är likaledes upplevt ett antal gånger... tycker själv att detta brukar vara det mest givande... resandet!

    Framåt? Jäpp... måste inte gå i "den" riktningen... förändringsprocesser är rörelse, oavsett om man gräver ner sig eller svävar upp i det blå...

    Allt gott & nyårskram! =)

    SvaraRadera