En ny religion?

Med tanke på textens resonemang och slutkläm, skulle det inte vara en överdrift att likna Jimmie Åkesson & Co i Pinocchiopartiet... ehm, sorry... Sverigedemokraterna vid en religiös sekt...

Överlägsen logik?

Något makaber tankegång… erkänns! Men jag kan för höge bövelen inte låta bli. Hursomhelst triggades tanken då jag i höstas såg ännu en dokumentär om andra världskrigets mest fasansfulla komponenter…

Till saken:

Så kallade övermänniskor och likasinnade framhäver gärna sin överlägsenhet (och vissa andras underlägsenhet). Vidare framhåller de att de av naturen och efter behag har rätt att styra och ställa med dem de betraktar som underlägsna. Dessutom är en av deras främsta plikter att bibehålla den egna gruppens och/eller kulturens ”renhet”. För att korta ner detta svammel: de har enbart rättigheter och kronisk ansvarsfrihet, medan motsatsen gäller för alla som inte är – eller tänker – som de.

För mer än ett halvt århundrade sedan kom de obehagligaste aspekterna av dessa tankegångar tyvärr dessutom att uttryckas praktiskt – i synnerhet i vår egen världsdel. Lagstadgad diskriminering, dito förföljelser, utrensning av icke önskvärda, koncentrations- och dödsläger, för att bara nämna några av dessa ruttenhetens företeelser.

Ännu en – och bland de vidrigaste – är biologiska och/eller medicinska experiment i syfte att främja ”de överlägsnas” fortbestånd. Och – inte bara, men i synnerhet – i det här sammanhanget undrar jag hur det egentligen stod till med logiken hos dessa ”de överlägsna”. Borde de egentligen inte hej vilt ha sökt efter frivilliga – och dessutom funnit dem – bland just ”de överlägsna”? Jag menar: var inte denna typ av forskning när allt kommer omkring fullkomligt värdelös och totalt meningslös om källmaterialet – försökspersonerna –  utgjordes av dem som "övermänniskorna" ansåg vara ”underlägsna” eller till och med ”värdelösa”..?

Det är de små hundarna som skäller högst...

En ideolog kan försvara en sak så starkt 

att alla förstår att den är svag.

(Piet Hein 1905-1996)

Än en gång ploppar det till innanför skrynklade ögonbryn: varför får mig dessa ord att tänka på frasen "Gud vill det" (oavsett om denna yttras av en frikyrkopastor, mulla eller annan religiös dårpippi), Jimmy och de endemiska demokraternas tjat om "de andra", eller en försäljares "yttersta sanning" beträffande sin pryl eller syssla?

Om nationalism…

…något som även kan appliceras på alla andra former av grupptillhörigheter.

För mig framstår nationalister – ja, chauvinister av alla de slag – som ingenting annat än vandrande hjärnsläpp likt ”supportern” som i våras beträdde spelplanen under Skånederbyt mellan MFF och HIF, och gav sig på målvakten i motståndarlaget. Denne ”älskare av sitt (lag)” säger sig ha agerat i affekt; först och främst för att ha upplevt en personlig förolämpning och/eller kränkning. Det vill säga inte särskilt mycket annorlunda än när vissa somliga framställer en utsaga eller utför en gärning ”för lagets, folkets eller landets skull”, utan att alls reflektera över de möjliga eller sannolika konsekvenserna för just laget, folket eller landet.

Det hela har således knappast så mycket att göra med nationalism/fosterlandskärlek (eller lagkänsla). Istället rör det sig om de subjektiva och narcissistiska tolkningar – och önskningar – man själv uppfattar som ”patriotism” eller ”lagkänsla” (eller vad det nu kan vara för gruppkategori man anser sig tillhöra), vilka går att översätta med: så här önskar jag att laget/landet var och hade det och så här anser jag att laget/landet bäst sköts för att nå målet.

Fenomenet sammanfattas bra i ett citat av August Strindberg som redan har använts i ett inlägg. En repris är dock adekvat i det här sammanhanget:

Vad är fosterlandskärlek? En utvecklad form av egendomskänsla. Det är mitt land och därför är det bäst. Så säga alla nationer utan att inse det de endast uttala en subjektiv dumhet, ty endast ett land kan vara bäst. Vilket icke hindrar att de alla kunna vara lika bra.

Den nya religionens fundamentalistiska nylle...

Ja, temperamentet är emotionellt och passionerat... Jupp, har lätt för att fräsa till... Jomenvisstserdu, självtänder ibland - främst till följd av översitteri, självtillräcklighet och annat trotsålderstrams från arroganta individer... Dessa mina egna tramsigheter ingår liksom i paketet. Men, stelkrampsförbannad blir jag egentligen högst vartannat eller vart tredje år. 

I detta nu är tillståndet just sådant...

Orsak: Svenskt Näringslivs hjärnblödning till utspel idag...

Nejfaråthelv... kan inte avsluta idag. Tuggar fortfarande fradga och andas ut svavel...

Återkommer under morgondagen... jag vet, inaktuellt, men vad fan? Det blir ju bara en karavan av invektiv annars...

Go´ natt, nu sticker jag och tjurar ett tag!

Vilken ideologi Jan T. Lagén anser sig tillhöra – enligt min uppfattning?

Om man exempelvis googlar orden missunnsamhet, avundsjuka och/eller gnäll behöver man inte surfa länge på nätet förrän man stöter på en mängd diskussioner eller diverse utlägg om Jante. Dessutom har jag upptäckt att det uppenbarligen råder en ganska exalterad tvist i fråga om huruvida vår kära Jante är vänster eller höger. Det sker inte så sällen att man kan stöta på utsagor i stil med ”slumvänsterns gnällande om – och flummiga jakt på – rättvisa”, eller – dess antagonistiska – ”högersnobbarnas harm över och fnysningar åt ifrågasättandet av deras privilegier”. Och vidare översätts Jante i vissa sammanhang med: ”den oförmögnes eller misslyckades missunnsamhet”. I andra med: ”de etablerades ringaktning av dem som strävar efter att bli etablerade”.

Sätter man sig ner och ger sig tid att betrakta fenomenet ”utifrån” kan man inte annat än slås av att det främst råder ett tillstånd av: vill ha – vill behålla. Å ena sidan avundsjukan, å den andra svartsjukan – i praktiken två aspekter av samma gödsel, om jag får säga min mening (och om jag tillåts bruka ett mindre kultiverat uttryck).

Vänster eller höger? Med det ovan framställda i minnet anser jag det går att hävda att Jan T. Lagén vare sig är röd eller blå, utan först och främst är demokrat till sinnet – eller åtminstone själv hävdar sina demokratiska rättigheter. Men, så är det en annan femma att dessa rättigheter först och främst tenderar att vara öronmärkta för vår käre Jante himself…

Den nya tidens trosbekännelse

Vi tror på en GUD, allsmäktig Materialism,

marknadens och affärsvärldens skapare

Vi tror ock på Finansvärlden, dess enfödda barn, vår Herre

som blev till som fenomen genom Ägandebehovet,

född av Girigheten,

pinad under Kalla kriget,

ifrågasatt, klandrad, men inte begraven,

som undvikit dödsriket,

återkom med stärkt anseende efter Murens fall,

steg till himmelen,

sittandes på GUDs, den allsmäktiga Materialismens, högra sida

därifrån igenkommande att uppmana till

konsumtion och åter konsumtion

Vi tror ock på Ägandebehovet,

en Jords eviga resurser och möjligheter

att utstå miljömissbruk,

produkters allt kortare livslängd,

ansiktslyftningens frälsning,

ytlighetens salighet,

de egna rättigheterna,

andras skyldigheter

och syndernas förlåtelse

Amen…

Det är skillnad på tanke och förövare...

Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns

i det sätt den används.

(Mahatma Gandhi 1869-1948)

Får mig att tänka på uttrycket: det är inte tankar eller ideologier som dödar och strör förödelse kring sig, det är det människor som gör.

Enfaldens olidliga lätthet...

Jag ”ruttnar” på mycket och denna morgon har jag gått i mål då det gäller det närmast oavbrutna tjatandet från ”höger- respektive vänsterhåll” i diverse sammanhang om huruvida nazismen eller kommunismen var ”värst”, samt huruvida Jimmie & Co egentligen är ”höger eller vänster”. Kontentan är att dessa tankegångar kommer ur perspektiv som är lika enkelriktade och trångsynta som just ”det” de är menade att kritisera och ifrågasätta.

I dessa fall är både ”höger” och ”vänster”, eller ”blå” och ”röd” lika extrema och patetiska utifrån sina respektive perspektiv. I sin nit tycks kontrahenterna förbise att deras tankegångar faktiskt utgör just det där förenklade och svart-vita synsättet och resonerandet som utmärkte (och utmärker) nazismen och kommunismen.

Att tänka och resonera ”mitten” eller – annorlunda formulerat – ”mångperspektivt” tycks i dessa sammanhang innebära alldeles för mycket av komplexitet för vissa somliga, som både medvetet och omedvetet tvärsäkert kräver det ”klara och tydliga”. Man glömmer då – eller väljer att inte se? – att det ”klara och tydliga” faktiskt är en av de mest (gärna just bara ”den mest”) framträdande aspekterna av just en extrem syn på tillvaron.

Till detta vill jag lägga följande: det är också otäckt hur ofta samtal och munhuggningar fylls med ett ”men, de tog ju död på fler än vad de andra gjorde”. Ja, det är ett direkt fasansfullt fenomen detta, att bolla med dödssiffror – det är ju för höge bövelen människor vi talar om. Å andra sidan kanske inte så konstigt om sådan ”statistik” är ett uppskattat retoriskt vapen i den ”heliga” kampen för den egna saken/ideologin. För de enkelspåriga helgar ändamålet verkligen medlen. Och naturligtvis har den egna sidan inte gjort något fel, eftersom den har ”sanningen” på sin sida...

Orka!!!

Näfysat... fram med mer av det mångfaldiga, komplicerade och diffusa – i alla fall i dessa och dy(ng)likt enfaldiga sammanhang!

Med koppling till fanatikers tankegångar eller extrema inställningar...

Gud är det enda väsen som inte behöver existera

för att kunna härska.

(Charles Baudelaire 1821-1867)

En god beskrivning av det faktum att stora delar av mänskligheten egentligen inte har tagit sig en riktig funderare på vem som faktiskt skapat vem...