I filmen "Ett herrans liv" (originalets titel: Life of Brian) finns en scen jag tycker blir roligare för varje gång jag ser den. Brian försöker få folksamlingen - som följt honom i tron att han är Messias - att inse att de inte kan hänge sig åt massans dyrkan av en enskild; att denne enskilde inte kan vara ett rättesnöre för dem alla. Han säger åt dem att alla är individer och att alla är olika. En person i massan säger då:
- Inte jag!
Det är först på senare tid jag har insett varför detta avsnitt ur filmen är så väldigt kul och varför det tilltalar mig så: jag identifierar mig med denna enskilda person - ja, jag känner att jag rätt och slätt är denna.
Och eftersom delad glädje är dubbel glädje, så vill jag här bjuda på nämnda scen:
Håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar