måndag 22 november 2010

”De” = ”Ett”, ”Vi” = ”Varierade”…


På mitt nuvarande vikariat har jag många gånger fått uppleva det oreflekterade kategoriserandet beträffande ”de andra”. Inte minst har jag själv studsat till några gånger efter att reflex- eller slentrianmässigt ha fällt ett omdöme, gjort en framställning eller svarat på en fråga. Det är både intressant och aningen otäckt att se hur vanlig denna företeelse faktiskt är.

På arbetsplatsen passerar dagligen ett stort antal fordon, där frekvensen av sådana med utländska registreringsskyltar är mycket hög. Och det är i samband med diverse olika situationer vari ett fordon är inblandat, som det framgår hur komplext människan oftast tycks betrakta sammanhang som omfattar ”det kända”, ”det vi identifierar oss med”, och hur förenklat och kategoriskt det brukligen är i motsatta fall.

Om det i en personbil med exempelvis dansk eller tysk registrering sitter personer vars utseenden avslöjar ett ursprung i Sydostasien, mellanöstern eller Afrika söder om Sahara, är omdömet kusligt ofta och likväl ett: ”danskar/danskarna” eller ”tyskar/tyskarna”. Är fordonet däremot från vårt land, blir bilden/kommentaren nästan alltid ”nyanserad”.

Som mest komiskt blir det då en arbetskollega utrycker något i stil med det första exemplet ovan och vi samtidigt har ännu en kollega i sällskapet, vars ursprung (till synes) är detsamma som personerna i det aktuella fordonet...

5 kommentarer:

  1. Känner igen mig själv litegrann, även om min medvetna bild är en helt annan.
    Apropå olika nationaliteter, och nationaliteters särdrag, så visst finns de där. Och nämner man olikheter mellan olika folkgrupper, så är risken stor att man uppfattas på fel sätt. (åtminstone i Sverige där synen på, och debatten om olika folkgrupper på många håll är infekterad).

    Jag brukar tex. säga att köper man en Tysk bil, så kan man vara säker på att den är perfekt tillverkad, (har själv en Mercedes). Och nog kan man påstå att sydamerikaner är temperamentsfulla, amerikaner artiga och lite misstänksamma. Nu generaliserar jag förstås, men visst finns särdragen där, och det är bara trevligt.

    Vet inte om du kommer ihåg läraren som inte vågade hissa Svenska flaggan på en skolavslutning, för att inte verka främlingsfientlig. Då har det gått alldeles för långt, och det märks ganska tydligt än i dag att den här rädslan finns kvar.

    Om man ska spinna vidare på den här tråden, och titta på Amerikas förenta stater, så är det en smältdegel av jordens alla nationaliteter. Men där gräver man upp skiten, och låter den ligga i solen, så att alla kan se orättvisorna.

    Sverige är mer av ett "sopa under mattan land" och det är ingen betjänt av.

    För min egen del får folk vara från varsom helst, och se ut hur som helst, eller ha vilken färg som helst. Alla har lika värde, och vi delar den här planeten tillsammans.

    Oj va långt det blev. Ibland kan jag inte sluta skriva, när jag väl kommer igång.

    SvaraRadera
  2. Kommer osökt att tänka på Ludmila Engquist, som var "våran Millan" så länge hon krattade hem guldmedaljer åt Sverige. Sen åkte hon dit för doping och blev över en natt "den där jävla ryskan"...

    Känns lite falskt? Lite kappvändande? Lite skitäckligt?

    SvaraRadera
  3. conny: debatten om olika etniska grupper är nog ganska infekterad på flera håll. Jag kan även relatera till Slovenien varifrån mina "rötter" är, och där hölften av släkten (på min mors sida) fortfarande bor.

    Jo, jag minns debatten kring den där läraren. Trist att det på vissa håll kommer till det stadiet.

    Å andra sidan är jag själv alltmer skeptisk till olika former av flaggviftande och andra former av nationella/patriotiska brösttoner - främst p g a att denna företeelse spårade ut i det nu försvunna Jugoslavien. Och jag minns snacket bara halvåret innan katastrofen bröt ut. "Det kan aldrig ske här, vi har lärt oss från andra världskriget", hördes från en rad olika håll "där nere". Och sedan fick en rad republiker det likväl rätt i ansiktet. Det är också därför jag är aningen oroad över den växande intoleransen i vår världsdel, och över Frankrikes och Tysklands på många områden alltmer "innåtvända" politik inom EU.

    Bara lugn: det blev "långt" från mn sida oxå! =)


    Elin: känns egentligen ganska normalt (tyvärr)... Det sker troligen dagligen i olika former på olika håll i den här världen. :(

    SvaraRadera
  4. RoSt: Normalt och skitäckligt.

    SvaraRadera