fredag 22 april 2011

Fortfarande en asymmetrisk värld…


Fann en anteckning jag gjorde senast jag hade nöjet att ta del av en dokumentär om hajar i allmänhet och vithajen i synnerhet. I det bitvis röriga klottret utkristalliseras följande tankar:

För inte så länge sedan: hajarna var enbart farliga, lömska, hotfulla, vildsinta, aggressiva (typexempel är filmen Hajen)… men också troféer, någonting man (främst män) jagade för sitt höga nöjes skull, och för att kunna få sin ringa person att lysa en smula…

Numera: vi har lärt oss oerhört mycket de senaste två decennierna, vår okunskap och ofta förekommande rädsla har – i mångt och mycket – förbytts till ett engagerat intresse och till och med ett värnande… vi hyser idag en stor respekt, i vissa fall även värme, för en djurfamilj vi tidigare främst kände en obehaglig fascination inför (och i vilken vissa arter är på god väg att utrotas till följd av vårt agerande)…

När kommer vi att lägga lika mycket energi på att förstå och lära känna andra människor och/eller kulturer?

4 kommentarer:

  1. Wow! Klockrent.
    I min hjärna poppade det upp flera tankespår tack vare detta inlägg. :)
    1. Förmänsklingen av djur, som jag inte är så förtjust i. Mår illa av när folk tillskriver sina husdjur mänskliga egenskaper istället för att inse att djur är djur och kommunicerar/beter sig på sitt eget arttypiska sätt... Att beskriva hajen i termer som farlig, lömsk, hotfull, vildsint, aggressiv har ju blivit ett slags moraliserande av dåliga mänskliga egenskaper som man tillskrivit just hajarna.
    2. Visst är det konstigt att samma intresse inte ägnas åt andra människor/kulturer som vi uppfattar som hotfulla, vildsinta, aggressiva...
    Kan det vara så att vi av-förmänskligar dom? (Till skillnad från våra husdjur? :-P) Asså, inte vill/orkar se människor från främmade kulturer som människor, utan enbart som primitiva, hotfulla, vildsinta, aggressiva?
    Vår tids hajar... Ja, det blev nå't att klura vidare på. :) Tack för det.

    Sköt nu om dig & ha det gott.
    Önskar dig en redigt trevlig påsk!
    Fridens & bamsekram

    SvaraRadera
  2. 1) Så länge våra kunskaper inte är tilräckligt breda och djupa visavi djurvärlden, tenderar vi att mytologisera och på annat vis koppla mer vidskepelse till dem än vad som är konstruktivt.

    Vad gäller rovdjur överhuvudtaget har de alltid bara setts som ett ont. "Gulliga" djur har det istället oftast daltats med - tills även deras eventuella skadeverkningar blivit tillräckligt kännbara.

    Tror att det dessutom är enklare att hålla sig till "vad man tror sig veta" än att verkligen ge sig tid att ta reda på fakta. Därav ointresse av att bryta myter eller förutfattade inställningar om oavsett djurvärlden eller andra kulturer.

    Det är åtminstone vad jag tycker mig ha erfarit.

    Ha det göttast!! =)

    SvaraRadera
  3. Var tar du nu vägen???
    Jag undrar en smula, ju.

    Kram Robban!


    /Marie

    SvaraRadera
  4. Är främst engagerad i annat skrivande... och så är det kneget som tar mycket av tiden...

    Men, nu så...

    Och så blir man litta varm i magen av uppmärksamheten!!!

    Kram på dig!! =o)

    SvaraRadera