måndag 12 mars 2012

Förändringens och avvikelsens välsignelse...


Ett av de i mina ögon bästa sätten att ”se saker och ting med nya ögon” är att lämna ett rumsligt och/eller tidsmässigt sammanhang. De flesta förändringar märks exempelvis mer om en kontinuerlig och/eller konsekvent utvecklingsprocess utsätts för ett avbrott – att man så att säga inte följt med eller varit del av densamma.

Ett typfall är om man under några dagar i rad ställer sig på samma plats vid samma tid i gryningen och oavsett medvetet eller oöverlagt inväntar dagsljuset (och slumpen vill att samtliga dygn har samma väderlek), för att en av dessa – av någon anledning – plötsligt lämna sammanhanget under en stund. Då man återkommer är det sannolikt ofta att avbrottet bidrar till upplevelsen: ”oj, vad ljust det blev helt plötsligt”.

Ett annat prov i den här kontexten är en grupp personer man dagligen under en längre period umgås med och därefter inte träffar på ett tag. Då man träffas igen kan det lätt hända att personerna ”plötsligt har längre hår”. Men vid ett påpekande blir reaktionen gärna ett nyvaket inbördes studerande och åtföljande kommentarer som: ”det har jag inte tänkt på överhuvudtaget”.

Det finns flera exempel att tillgå och sådana som kan appliceras på betydligt allvarligare och viktigare företeelser, men det får duga för denna gång.






 Jaha… och så en slutsats också…

Tja, befinner man sig både fysiskt och tankemässigt ”på samma trygga plats” längre perioder, eller till och med ”ständigt”, är det svårt att få nya insikter – med förbehåll för vissa somliga som trots allt inte vill befatta sig med sådana. Något som mestadels får mig att tänka på sanningssägare och ytterlighetsivrare, som chauvinister och fundamentalister av diverse sorter, samt deras ”medvetenhet” om tillvaron…


2 kommentarer:

  1. Saknar grunden, du vet, den där verkliga grunden... våra minnen?

    Min omedelbara känsla var ett mystiskt déja vu (varför lägger sig inte apostrofen över det andra a:et som jag vill?).
    Kanske är det en paradox i det hela?
    Jag vet inte. Tänkvärt är det. Och när jag tänker på förändringens tid i det hela sammanhanget, ja då blir det inte en siffra rätt.

    Medvetenheten hamnar i ett nät av insikter, inte handlar det om tillvaron...

    Men, så känner du också mig.
    Fröken tvärtom i en röraom...


    Godens natt, Robban!


    /Marie

    SvaraRadera
  2. Jag gillar när fröken är "tvärtom i en röraom"...

    Att det är rörigt just nu, önskar jag dig bara slippa så fort det går!

    Må gott, min vän!

    Vi hörs!! =)

    SvaraRadera