fredag 9 mars 2012

Ja, min själ...


Det är knappast någon nyhet att ett språk är ett fenomen i ständig förändring, samt att förändringsprocessen skjuter fart då kommunikationskanalerna och -sätten ökar i antal. Detta utmärks bland annat av att nya eller lånade ord och fraser typ kommer in i vardagsjargong likväl som i fackspråk… liksom – vilket lätt går att googla på nätet, om man nu vill fördjupa sig i temat.

Vidare utmärks nämnda process i de fall då ords och frasers innebörd ändrar mening – som ordet ”förvisso” vilket idag nästan uteslutande brukas i bemärkelsen ”visserligen” (vilket även accepterats på officiell och akademisk nivå), istället för den ursprungliga innebörden ”otvivelaktigt” eller ”fullt och fast”. Och detta sker mestadels helt omedvetet… liksom, typ…

Men vart har då de ord och fraser – vars bäst-före-datum gått ut – tagit vägen? Är det bara de äldre ”som inte vill eller kan hänga med längre”, eller de på något vis omvärldsisolerade, som fortfarande kan tänkas yttra ett ”dra dit pepparn växer” eller till och med ”släng dig i väggen” när det allt enligt tidsandan är på eller inne att säga ”fuck off”?

Hade (uppenbarligen) något tråkigt på arbetet för en tid sedan, eftersom jag började tankegnugga ett uttryck jag är helt hundra på att inte ha hört under det nya millenniet – använt det har jag inte (undantaget i sammanhangen som beskrivs i det följande). Frågade några kolleger, som representerar olika generationer, när de senast hört eller själva hade använt uttrycket ”ja, min själ”. Satte dem tydligen på pottan eftersom svaren i bästa fall blev vaga, förutom ett exempel där personen med fast övertygelse svarade att en moster uttryckt sig så under senaste släktmiddagen – för något år sedan. Givet personens ålder, måste denna moster ha varit tonåring under andra världskriget…

Således… inför kommande helg… vilka åldersstigna eller töntiga ord eller fraser har ni där ute inte hört eller använt senaste decenniet? När hörde eller använde ni själva frasen ”ja, min själ” senast?

Just det... önskar eder allesammans ett angenämt och sympatiskt veckoslut!

3 kommentarer:

  1. Oki, "fälststudieuppmaningen" antagen! ;-)
    Fast å andra sidan kanske Kloktok oftare än jag själv anar ger tönt- och åldersorden ett ansikte... :-P
    Hmm, jag har för mig att det var 3 år sedan jag hörde uttrycket ”ja, min själ” senast...

    Ha nu en go'er helg!
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  2. "Dåndimpen" tycker jag är värd en nyrenässans!
    "Vafalls?" är ett annat härligt uttryck (ofta förbehållet grevar, baroner samt en och annan folkilsken officer).

    Allt gott!

    SvaraRadera
  3. kloktok: tycker knappast att du kan betraktas som töntig eller åldersstigen... =)

    Vänta litta... tre år sedan? Hmm... kanske skulle tänka om i alla fall... ;)

    Allt gott!!


    Alfa: kul att se dig här igen, broder! Och ett par riktigt goda exempel på "åldriga" uttryck... inte förvånad, eftersom du behärskar språket på flera vis!

    "Tomtar på loftet" är en egen personlig favorit... idag är man oftast bara "störd" eller liknande...

    "Vafalls" får mig alltid att tänka på den koleriske överste Sponsz från den borduriska säkerhetspolisen. Ha ha ha! Vilka uttbrott människan fick i Tintin-albumet "Det hemliga vapnet"!!

    Allt gott! =)

    SvaraRadera