Det är knappast någon nyhet att ett språk är ett fenomen i
ständig förändring, samt att förändringsprocessen skjuter fart då
kommunikationskanalerna och -sätten ökar i antal. Detta utmärks bland annat av
att nya eller lånade ord och fraser typ kommer in i vardagsjargong likväl som i
fackspråk… liksom – vilket lätt går att googla på nätet, om man nu vill
fördjupa sig i temat.
Vidare utmärks nämnda process i de fall då ords och frasers
innebörd ändrar mening – som ordet ”förvisso” vilket idag nästan uteslutande brukas
i bemärkelsen ”visserligen” (vilket även accepterats på officiell och akademisk
nivå), istället för den ursprungliga innebörden ”otvivelaktigt” eller ”fullt
och fast”. Och detta sker mestadels helt omedvetet… liksom, typ…
Men vart har då de ord och fraser – vars bäst-före-datum
gått ut – tagit vägen? Är det bara de äldre ”som inte vill eller kan hänga med
längre”, eller de på något vis omvärldsisolerade, som fortfarande kan tänkas
yttra ett ”dra dit pepparn växer” eller till och med ”släng dig i väggen” när
det allt enligt tidsandan är på eller inne att säga ”fuck off”?
Hade (uppenbarligen) något tråkigt på arbetet för en tid
sedan, eftersom jag började tankegnugga ett uttryck jag är helt hundra på att
inte ha hört under det nya millenniet – använt det har jag inte (undantaget i
sammanhangen som beskrivs i det följande). Frågade några kolleger, som
representerar olika generationer, när de senast hört eller själva hade använt
uttrycket ”ja, min själ”. Satte dem tydligen på pottan eftersom svaren i bästa
fall blev vaga, förutom ett exempel där personen med fast övertygelse svarade
att en moster uttryckt sig så under senaste släktmiddagen – för något år sedan.
Givet personens ålder, måste denna moster ha varit tonåring under andra
världskriget…
Således… inför kommande helg… vilka åldersstigna eller
töntiga ord eller fraser har ni där ute inte hört eller använt senaste
decenniet? När hörde eller använde ni själva frasen ”ja, min själ” senast?
Just det... önskar eder allesammans ett angenämt och sympatiskt veckoslut!
Oki, "fälststudieuppmaningen" antagen! ;-)
SvaraRaderaFast å andra sidan kanske Kloktok oftare än jag själv anar ger tönt- och åldersorden ett ansikte... :-P
Hmm, jag har för mig att det var 3 år sedan jag hörde uttrycket ”ja, min själ” senast...
Ha nu en go'er helg!
Fridens liljor
"Dåndimpen" tycker jag är värd en nyrenässans!
SvaraRadera"Vafalls?" är ett annat härligt uttryck (ofta förbehållet grevar, baroner samt en och annan folkilsken officer).
Allt gott!
kloktok: tycker knappast att du kan betraktas som töntig eller åldersstigen... =)
SvaraRaderaVänta litta... tre år sedan? Hmm... kanske skulle tänka om i alla fall... ;)
Allt gott!!
Alfa: kul att se dig här igen, broder! Och ett par riktigt goda exempel på "åldriga" uttryck... inte förvånad, eftersom du behärskar språket på flera vis!
"Tomtar på loftet" är en egen personlig favorit... idag är man oftast bara "störd" eller liknande...
"Vafalls" får mig alltid att tänka på den koleriske överste Sponsz från den borduriska säkerhetspolisen. Ha ha ha! Vilka uttbrott människan fick i Tintin-albumet "Det hemliga vapnet"!!
Allt gott! =)