Märkligt vad svårt det ska behöva vara att kåmmbakka...
Det känns emellanåt som om tankeverksamhet och åtföljande skrivande närmast fungerar likt de maskinerier som ger mest och bäst effekt ju mer man sliter på dem. Har puttrandet, stånkandet och pustandet legat nere en längre period tycks maskineriet själv ha glömt hur det egentligen går till för att först lyckas starta och sedan också driva det. Visst, tanken är återfylld, men det som egentligen ska till verkar vara samarbetsvilliga tändstift samt ett fungerande direktinsprut av bränsle. I de här ögonblicken är man nog mest lik en åldrad bil som hela vinterhalvåret stått still i ett dragigt garage norr om polcirkeln...
Och likväl så märkligt att det ska vara så trögstartat. Har ju definitivt inte varit inaktiv vad texter beträffar den senaste dryga månaden. Dels har några nya berättelser påbörjats, vars idéer poppat upp strax efter nyåret. Men främst har det svurits och svettats över att få till en i möjligaste mån säljande projektplan och ansökan till de nyutlysta forskningsutbildningarna på universitetet i Lund.
Och så sjunker blicken ner mot senaste inlägget för inspiration... bara för att konstatera att det där helguppehållet blev längre än vad jag själv trodde...
Good to have you back!
SvaraRaderaOla
Du, du har ju haft ett och annat att göra nu...
SvaraRaderaFint att du är tillbaka härinne.
Kram i natten där snön i skyn är tillbaka från en stad som inte längre är din...
/Marie
Ola: tack - värmer!!! =)
SvaraRaderaAllt gott!
Marie: sant! Men ändå så skavande och kliande i skinkorna att man inte kan komma loss på begäran...
Vi syns snart! =)
Kram tebax!!
Ibland får man ju prioritera när tiden inte räcker till för allt. Sedan så kan ju viss bloggtorka uppstå med ojämna mellanrum, har jag iaf märkt med mitt eget bloggande... Gött att du är på g med diverse projekt iaf! Å kul att åter se lite inlägg från dig häringa! :-)
SvaraRaderaFridens liljor
Tack, kloktokskan! Värmande!! =)
SvaraRaderaAllt gott!!