lördag 12 juni 2010

Kärlek...


Detta skulle sannolikt ha skrivits på söndag, alternativt natten till denna dag. Men det har - trots väderleken - hittills varit en tid av trevligheter... samt några euforiska toppar. Så här inför sista festivaldagen känner jag mig mer än nöjd, även om jag från början betraktade årets startfält som det svagaste sedan jag började bevista SRF.

Igår lämnade jag (och mina vänner) Norje med ett fånigt leende på läpparna, orsakat av främst två ting: "upptäckten" av ett nytt gäng, samt spelningen som presterades av vårt lands (och kanske hela råkkvärldens) idag överlägset roligaste live-gäng Mustasch (okej - i min tillvaro är det så...).

Redan under fredagsfrukosten kände jag att dagen skulle bli speciell. Hade vissa känningar i nackmuskulaturen efter Death Angels spelning; kände en ro i kropp och själ efter sydstatsgänget Blackberry Smokes trevliga toner; samt hade fått min mörka sida mättad av Slayers domedagsmuller efter torsdagen. Detta hade tillfredställt förväntningarna och resten var bara en avslappnad väntan inför vad som komma skulle...

High on Fire är en trio som inkarnerade känslan av stridsvagnsslaget vid Kursk 1943... och blev senaste gänget att samla alster av. Mums! Alltid trevligt med nya upptäckter (sade Columbus så 1492 vid Bahamas kust?)...

Mustasch... ja, hur kan jag rättvist beskriva detta gängs förmåga på scen? Till alla anhängare av dist, tyngd, mörker & ljus, melankoli, smärta, glädje och skönhet... Nästa gång Snorbromsen är i er omedelbara närhet, gå och se... bättre live-upplevels får man verkligen leta efter. Mycket tyngd; mycket självdistans, oerhört mycket humor och kärlek! Eller, för att citera frontmannen Ralf Gyllenhammar: "hårdrock är kärlek, mina vänner... och kärlek är hårdrock!"

Man kan bara bli glad av sådana ord...

Kärlek till er alla! Nu ska jag sticka och råkka under festivalens sista dag...

Tjoho!

6 kommentarer:

  1. Måste erkänna att hårdrocken inte haft någon framträdande plats i mitt musikliv ... är jag månne för gammal? Men nu skall jag prova ... och försöka hitta Mustasch på Spotify.

    Lite Kärlek vill ju även en gammal skatkärring unna sig då och då ...

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tror inte att någon någonsin är för "gammal" eller (för den delen) "ung" för oavsett musikgenre. Är däremot övertygad om att man "känner" i hela organismen vad som är "rätt" för en själv - som då smaklökarna jublar över en ny kulinarisk sensation.

    För att citera en av mina favoritmusikers (gitarristen Kai Hansen) mest talande versstycken: "if you don´t feel it, you won´t understand"!

    Kram på dig! =)

    SvaraRadera
  3. Under alla år i min ungdom vägrade jag hårdrock för att de såg så jönsiga ut. Trikåer, pudelfrillor eller fåniga skräckattribut. Jag har numera lärt mig att aldrig säga aldrig. Det är också så att det spelas en del metal på den här tantens ipod.

    SvaraRadera
  4. Välkommen hit! Och dina ord är väl det bästa beviset på att det aldrig är försent att vidga sin horisont. Tummen upp för det - och naturligtvis för det faktum att du oxå tyx njuta av den goa mix av naturkraft och gullgull som metallen kan erbjuda! =)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  5. Skatan ledde mig hit...... hade gärna varit på SRF, men det blir inte alltid som man vill:)
    Nu skall jag läsa vidare i bloggen din.
    Må så gott!

    SvaraRadera
  6. Välkommen, billan!

    Vi kanske syns på nästa års SRF...

    Allt gott!! =)

    SvaraRadera