Vanligt folk och det verkliga livet

Larsson och Nilsson kom in i fikarummet och såg de två praktikanterna inbegripna i en intensiv diskussion. Medan de hällde upp kaffe i sina respektive muggar kunde de inte låta bli att lyssna på den livliga debatten, vars tema var de olika regentlängderna och fursteätterna i rikena som ingick i den fiktiva värld som skapats av den brittiske författaren J. R. R. Tolkien.

Larsson gav sin kollega en tvivlande blick över kanten på sin mugg och hon svarade nickande med ett snett leende, som tycktes säga: ”ytterligare några sådana där nördar som fastnat i fantasiernas värld”. Larsson harklade sig och riktade, med en något högdragen röst, en fråga till de två unga männen:

– Är inte ni två lite väl gamla för de där sagorna?

Praktikanternas samtal tystnade och de tittade på Larsson – den ene något förlägen, den andre med ett trotsigt uttryck. Men de hann inte svara eftersom Larsson fortsatte:

– Vad är det som egentligen är så kul och fascinerande med det där medeltidsdravlet? Det känns ju lite väl löjligt allt det där. Kungar och drottningar, prinsar och prinsessor, riddare och drakar, trollkarlar och annat trams.
– Ja, fyllde Nilsson i med ett dumdrygt fniss, vi lever ju faktiskt på 2000-talet.
– Precis, nickade Larsson självbelåtet.
– Inte så lite glitter och ytlighet i de där sagovärldarna inte, fortsatte Nilsson och gav dem en nedlåtande blick medan hon lämnade fikarummet.

Larsson klev fram till fikarummets tidningshylla, drog fram två färggranna tidskrifter, slängde dem på bordet mellan de två praktikanterna och lämnade sedan själv rummet efter att ha avrundat med ett uppmanande:

– Nej, ni får ju ta och börja ge er på sådant som handlar om vanligt folk och det verkliga livet.

De två praktikanterna såg först stumt efter Larssons ryggtavla, som försvann bakom hörnet i korridoren utanför, och tittade därefter ner på ett par revyer. Med stora ögon och växande tvivel stirrade de ner på Runar Sögaard, som glodde tillbaka med ett colgategrin från Se & Hör, samt Daniels och Victorias ansikten vilka leende besvarade deras häpna blickar från Svensk Damtidnings blanka framsida...