måndag 5 april 2010

Apropå personliga perspektiv


Träffade en bekant under dagen jag inte sett under en längre tid. Det blev ett kortare utbyte av ömsesidiga vänlighetsfraser och likaså utbyte av information om liv och leverne. Min bekant berättade korfattat om sin vistelse i föräldrarnas sommarhus någonstans på småländska höglandet under påskhelgen - ett diminutivt hus inte många minuter från en liten tjärn mitt i storskogen. Det var både entusiasm och stolthet i rösten då det förklarades att stugan saknade allt vad moderna faciliteter heter. Han förklarade ivrigt att det var mysigt och "urspungligt" med utedass; att få pumpa vatten ur en brunn och att enbart ha stearinljus och fotogenlampor som ljuskällor. Till detta ska läggas alla naturupplevelser samt tystnaden och stillheten.

Jag erkände att jag kände viss avund och fick på stående fot en inbjudan att höra av mig om jag var intresserad av en vistelse helt avskild från det moderna livet. Vi skiljdes åt meddelst löften om att någon gång verkställa dessa tankegångar.

Då jag ett par kvarter senare hade fantiserat klart kring bilderna som poppat upp om en liten röd stuga i småländsk "urskog", slog mig tanken att samma hus eller stuga i ett sammanhang utanför "vårt svenska" - och för vissa somliga - sannolikt hade betraktats nedlåtande och överlägset, samt inhöstat fnysande kommentarer om underutveckling och primitiva och miserabla levnadsvillkor. För att inte nämna anmärkningen: "stackars satar som vare sig har vett, vilja eller kunskap att förbättra sin situation, utan måste få hjälp av oss"...

2 kommentarer:

  1. Tudi tako se prezivi. Samo prilagoditi se je treba.

    SvaraRadera
  2. Seveda se da tudi tako preživeti. Mogoče bi človek celo bil bolj srečen kot sicer.

    A s tekstom sem pa mislim nekaj drugega. Želel sem povedati, da po večini gledamo subjektivno na stvari ali dogajanja. To kar v enem kontekstu za ene je "ohranitev ter varovanje kulture ali tradicije", je v drugem kontekstu "nesposobnost se dvigniti iz primitivnosti ter nerazvitosti. Sem dojel, da "mi" pogosto smatramo, da stara in razcapana bajta lahko pomeni biti zvest svoji kulturni dediščini, medtem ko "oni" končno in za vselej nikakor ne znajo iti iz revnosti ter bede v blaginjo.

    SvaraRadera