Fanatism eller fundamentalism - eller vilken annan synonym man nu kan tänkas välja - är ett fenomen som både fascinerar och avskräcker mig. Det är en så stark komponent i ett annat fenomen: konceptet Vi-De. Det hör vidare och oskiljaktigt ihop med egoism och självbelåtenhet, samt med trångsyntheten och det enkelriktade seendet. Det är, kort sagt, en av de destruktivaste beståndsdelarna i vår mänskliga natur.
En av de böcker jag läst under de senaste tre åren är skriven av den israeliska författaren Amos Oz, bär titeln "Hur man botar en fanatiker", och har som grundläggande tema just det ovan omnämnda fenomenet. Jag fann den vara en av de hittills mest insiktfulla små texter jag haft förmånen och glädjen att stöta på (volymen omfattar inte mer än åttionio sidor) och blev självfallet sträckläst.
Som läsaren redan förstått är ändamålet för aktuella inlägg att tipsa om detta alster. Jag önskar därför avsluta det hela med att dels varmt rekommendera ett införskaffande, dels att avrunda med att framställa ett par rader ur texten - vilka är tagna ur det avsnitt i boken, där författaren diskuterar kring fanatikerns syn på "dem som inte är med":
Förrädare är den som förändras i ögonen på den som inte kan förändras och inte vill förändras, som inte kan föreställa sig förändring, utom den att alltid vilja förändra den andre. I fanatikerns ögon är förrädaren med andra ord den som förändras, oavsett vem det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar