lördag 17 april 2010

Inte bara de religiösa tror sig veta (och ha rätt)


Jag har en bekännelse att göra: förutom Leonardo da Vinci, Albert Einstein, Astrid Lindgren, Nelson Mandela, och en rad andra människovänner, är den påstått historiska timmermanssonen från Nasaret en av mina ledstjärnor.

Ja, den här snickarjunioren - och alla hans likar genom människans historia - stod för något jag betraktar som värt all respekt; något konstruktivt, fruktbart och vackert; något som därefter fullständigt korrumperades av sådana som påstod sig representera hans tankar och lärosatser - när det givetvis bara rörde sig om subjektiva uttolkningar och/eller egennyttiga teoretiseringar och praktiker av dessa. Jag är dessutom mer eller mindre övertygad om att han naglades fast vid de korslagda vedbitarna inte för att han hävdade sig vara son till en allsmäktig jultomte, eller påstods vara anföraren av en motståndsrörelse som agerade mot dåtidens mäktigaste rike. Snarare utsattes han för den där behandlingen för att han predikade ödmjukhet, värnandet om och skyldigheter gentemot de små och svaga, det fördärvliga med bland annat orättvisor, självbelåtenhet, egoism och trångsynthet, och för att han sa som det var med den mänskliga naturen och förhållandena i hennes kultur(er)...

- Va!? Är han en så´n där religiös knäppgök!?

...eh... nej. Definitivt icke! Mina kulturella rötter är partiellt förankrade i den katolska myllan - vilket i mångt och mycket varit och är ett väldigt effektivt vaccin mot blind tro och övertygelse. Vad jag är ute efter är delvis just det som ryms under ytan på det där utfallet; delvis önskar jag åter försöka ge en förgivettagande inställning en annan infallsvinkel.

"Vi" moderna, upplysta och vidsynta ser "oss" gärna som rättmätigt och rättfärdigt kritiska och avståndstagande till "de där" föråldrade, fördummande, konservativa och bakåtsträvande flummerierna, som vi menar religionerna utgör. Men vi inser uppenbarligen alltför sällan att vi i lika låg grad avstår från den inskränkthet, idioti, självtillräcklighet och osedlighet som vi menar att "de" i de där otidsenliga, okunniga och trångsynta massrörelserna står för. "Vi" förvandlas i mångt och mycket också till en pöbel och lynchmobb i vårt drev på "dem" - ett fenomen vi mer än villigt tillskriver "sådana där" som är religiösa. Inte blir det bättre av den bild en alldeles för stor del av media förmedlar. Dessa elements benägenhet till sensationslystet agerande har mer eller mindre bidragit till att dra en slöja - fylld av frikyrkliga abortmotståndare, muslimska trospådyvlare och katolska pedofiler - över våra korpgluggar. Nyansering och fördjupning är till synes lika oönskat som de teman media granskar och följer...

Som jag ser det är problemet i sammanhanget att uppmärksamheten, av en mängd olika skäl, praktiskt taget bara är riktad på de destruktiva och ruttna aspekterna av religionerna, vilka blivit resultatet av vissa somliga efterföljares tänkande och handlande i tiden efter uppkomsten av respektive tro. Det är ur ett ateistiskt eller upplyst perspektiv alldeles för lätt att hemfalla åt en enkelspårig kritik - ja, emellanåt direkta hånfullheter - av religionerna och dem som säger sig vara deras anhängare. Det är ur ett så kallat ateistiskt eller upplyst perspektiv också alltför ofta man kan få höra ett: "Jamen jag såg det på tv"; "Det stod ju så i tidningen"; "De sa så i radion". Tala om att tro sig veta...

Det tycks mig som om det i media, och bland oss "upplysta" i allmänheten, näst intill bara finns en föreställning om olika trossamfund: som sprängfyllda av en mängd avarter, tillkortakommanden, och vidrigheter - något den här planetens historia naturligtvis är ett obestridligt vittne om. Någonstans på vägen drunknar emellertid det positiva som alla dessa olika andliga institutioner faktiskt också symboliserar och representerar - som i fallet med kristendomens källa: tankarna och åsikterna vilka den judiska timmermansavkomman på korset härbärgerade.

Ateist eller troende... Spelar det någon roll om vi är lika benägna att "kasta första stenen", utan att egentligen "ha torrt på fötterna"?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar