torsdag 20 januari 2011

Dessa fantastiska fåglar - del 3


Stöter alltemellanåt på ett ogillande, en avsky eller direkt ilska gentemot kråkfåglarna, oavsett om detta deklareras av en individ eller sker i media. Detta gäller kanske i synnerhet kråkan och korpen, men ofta också skatan.

Jag frågar mig ofta vad detta beror på. Har det att göra med att de gärna uppfattas som fågelvärldens mobbare eftersom de gärna plundrar småfåglars bon eller ”stjäl” deras mat (särskilt vintertid)? Kan det bero på att de inte uppfattas som vackra i sina svarta, gråsvarta eller vitsvarta fjäderdräkter? Är orsaken bakom att de inte tillhör arterna vars kännetecken är fin- eller skönsång? Eller för att de förknippas med döden, då de för den egna överlevnadens skull ger sig på att äta av kadaver?

Jag frågar mig vidare om de uppräknade faktorerna samtidigt är orsak till att man inte ser eller väljer att ignorera det faktum att kråkfåglarna också kan bjuda på intressanta, roande och spektakulära uppvisningar? Jag har både läst om och personligen sett diverse ögonbrynshöjande föreställningar med kråkfåglar inblandade. De hittills mest fascinerande händelserna har dels involverat rent akrobatiska flyguppvisningar med inslag av rollar och halv-loopingar utförda av kajor, råkor, korpar eller kråkor; dels en skata som plundrade en starholk i trädgården hos en bekant.

I det sistnämnda fallet stack ungarna ut sina huvuden varje gång föräldrarna kom med mat. Föräldrarna knackade vid varje tillfälle i holkens virke, som en signal om att det var dags för käk. Detta hade den aktuella skatan uppenbarligen iakttagit och dragit sina slutsater av. En eftermiddag, då jag och min vän satt på verandan och samtalade, uppmanade han mig att vara observant på det som skulle följa. Skatan flög fram och satte sig på holkens tak – och knackade i virket. Då ungarna stack ut skallarna hög skatan tag i en av dem och drog den med sig. Min vän förklarade att han sett detta beteende under några sommarsäsonger. Det lyckades skatan eller skatorna nästan alltid att ta minst två av ungarna innan stararna blev försiktigare.

Det absolut vanligaste är emellertid att jag får ta del av dessa fåglars trakasserier av rovfåglarna. Detta är dock uppenbarligen enbart en sysselsättning för kråkor, korpar och skator. Jag har aldrig sett kajor eller råkor nypa eller dra i hökars, vråkars eller örnars stjärtfjädrar, eller iakttagit dem att tvinga en tornfalk lämna sitt just slagna byte.

Eller är det möjligen just det? Att de faktiskt också mobbar rovfåglarna? Ogillar vi dem för att de faktiskt representerar en form av gråskala? För att de, så att säga, inte är antingen eller: söta/näpna/”roliga”/oskyldiga som småfåglarna; skoningslösa/aggressiva/respektingivande som rovfåglarna? Utan för att de är någonting mer komplext och till följd av detta – och sin uppenbara intelligens – lika oss människor? Det må vara som det vill. Tråkiga eller färglösa är de sannerligen inte.

Och på tal om ”färglösa”. Kråkfamiljen består i vårt land även av nötskrikannötkråkan och lavskrikan. Detta är värt att tänka på, nästa gång tankar som ”tråkiga fjäderdräkter” eller "dystert utseende" poppar upp i skalle och diskussion...

6 kommentarer:

  1. Hade skrivit en lång avhandling om kråkfåglar, men den försvann pga fummel som i sin tur berodde på att batterierna i muspekaren är färdiga för insamlingsholken. Återkommer senare!

    SvaraRadera
  2. Ja, du ser ju själv! Musen ska det naturligtvis vara, inte muspekaren. Nu har jag bytt batterierna, så nu återstår bara att byta min hjärna innan jag fortsätter.

    SvaraRadera
  3. Det är väl som det brukar vara, dvs djur ska "passa in" i de flesta människors värld. De ska endera ha uppnått en viss grad av "söthet" eller vara kraftfulla som en tiger. Eller också ska man kunna dra nytta av dem på något vis. Att alla djur och fåglar är fantastiska och har sin berättigade plats, det spelar liksom ingen roll för många, och kanske för de flesta.

    Kråkfåglarna hamnar i ingenmansland, och därför är den okunniga människan inte intresserad av dem. Kråkfåglarna hör till de absolut intelligentaste flygfäna som har betraktat den här planeten från ovan.

    Jag har skator i trädgården, och därmed har jag fått tillfällen att "studera" dem över lång tid och på nära håll. Ett beteende som jag ser då och då bland skatorna, är att de brukar samlas i grupper om 8-10 individer och hålla nån slags konferens. De bildar liksom en ring på marken, och sen sitter/står de så och kraxar några minuter. Det skulle vara intressant att veta vad ett sånt sammanträde handlar om.

    Kråkfåglar och trafik förtjänar ett eget kapitel. De lär sig snabbt var bilarna håller till, och var på vägen de rullar. Närmar sig en bil en skata, så flyr den inte skräckslaget, som de flesta andra fåglarna gör. De vet var på vägen bilen kommer att passera, och förflyttar sig till vägkanten, precis som en människa skulle göra i samma situation.

    De flesta människor ser på naturen ur ett mänskligt perspektiv, och eftersom djur inte är människor, så blir det helt logiskt fel. Jag har en kompis som tittade på ett youtube-klipp där en björn tar en älg. Han blev så upprörd att han slog sönder datorn. Då har man inte förstått hur naturen fungerar.

    Jaha, det här blev ju kort och bra!

    SvaraRadera
  4. Intressant det du skriver om "konferensen". Instämmer i att det verkligen hade varit kul att få veta vad det rör sig om - säkert lärorikt oxå...

    Kråkfåglar och trafik har jag inget att lägga till - mer än att jag också har iakttagit det närmast blaséartade uppträdandet. :)

    Att se på naturen ur ett mänskligt perspektiv är egentligen ganska logiskt, då vi trots allt är människor... och därmed är det (sorry) "mänskligt". Men, absolut. Det vore nog konstruktivare om fler hade förmågan att inse att vårt "perspektiv" alls inte är djurens.

    Din kompis agerande är väl ett gott exempel på en negativ följd av nämnda brist på insikt.

    Utömmande i vanlig ordning... =)

    Ha det gott, conny!

    SvaraRadera
  5. Hmm, nä skator är inte Kloktoks favoritfåglar just för att de går hårt åt tornsvalor och sädesärlor här... Naturens gång förvisso, men det är mer gott om skator än di andra småfåglarna jag nämnde. (Förresten,apropå tornsvalor så ville di som bestämmer i EU att alla som såg ett tornsvalebo skulle riva ned det med motivation att fåglarnas träck kunde sprida salmonella... Otillbörlig hantering av exempelvis kyckling/djurfoder tror åtminstone jag är en större risk för att sprida salmonella...)
    Dock har jag med egna ögon sett skatornas "överman" när en duvhök lyckades slå en skata...
    Jag har också sett att skator inte heller "uppskattar" korp eller kråkor. Då blir det ett himla väsen på dem. Detsamma händer om någon katt dyker upp! Men skatorna samarbetar fint i flock. Å jag håller med att deras intelligens är imponerande. :)
    Färglösa? Icke. Deras fjäderskrud är melerande och det svarta glittrar ju grant i grönt...
    Nötskrikor är också vackra tycker jag och jag imponeras av deras förmåga att knyta upp de knutar jag gör på de talgbollar som jag hänger ut vintertid... *fniss* Jag gör liksom tredubbel-knutar...
    Det gör mig inte ett smack att både skator, kajor och nötskrikor besöker mitt fågelbord...
    Men jag gillar inte när långväga fågelgäster från Afrika och så, blir skatornas rov sommartid... Jag är barnslig på så vis. Men det står jag för!;)

    Fridens liljor & kram

    SvaraRadera
  6. Om tornsvalorna: får åter ett intryck av att tillbörlig expertis inte konsulterats i den mån som kanske skulle ha krävts innan det nämnda beslutet togs...

    Kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt din vurm för "våra långväga fågelgäster". Även om jag inte helt håller med dig, så speglar det också den starka förmåga till empati du hyser - och det lyfter jag absolutski på hatten åt!

    Ha´t göttast! =)

    SvaraRadera