Enfaldens olidliga lätthet...

Jag ”ruttnar” på mycket och denna morgon har jag gått i mål då det gäller det närmast oavbrutna tjatandet från ”höger- respektive vänsterhåll” i diverse sammanhang om huruvida nazismen eller kommunismen var ”värst”, samt huruvida Jimmie & Co egentligen är ”höger eller vänster”. Kontentan är att dessa tankegångar kommer ur perspektiv som är lika enkelriktade och trångsynta som just ”det” de är menade att kritisera och ifrågasätta.

I dessa fall är både ”höger” och ”vänster”, eller ”blå” och ”röd” lika extrema och patetiska utifrån sina respektive perspektiv. I sin nit tycks kontrahenterna förbise att deras tankegångar faktiskt utgör just det där förenklade och svart-vita synsättet och resonerandet som utmärkte (och utmärker) nazismen och kommunismen.

Att tänka och resonera ”mitten” eller – annorlunda formulerat – ”mångperspektivt” tycks i dessa sammanhang innebära alldeles för mycket av komplexitet för vissa somliga, som både medvetet och omedvetet tvärsäkert kräver det ”klara och tydliga”. Man glömmer då – eller väljer att inte se? – att det ”klara och tydliga” faktiskt är en av de mest (gärna just bara ”den mest”) framträdande aspekterna av just en extrem syn på tillvaron.

Till detta vill jag lägga följande: det är också otäckt hur ofta samtal och munhuggningar fylls med ett ”men, de tog ju död på fler än vad de andra gjorde”. Ja, det är ett direkt fasansfullt fenomen detta, att bolla med dödssiffror – det är ju för höge bövelen människor vi talar om. Å andra sidan kanske inte så konstigt om sådan ”statistik” är ett uppskattat retoriskt vapen i den ”heliga” kampen för den egna saken/ideologin. För de enkelspåriga helgar ändamålet verkligen medlen. Och naturligtvis har den egna sidan inte gjort något fel, eftersom den har ”sanningen” på sin sida...

Orka!!!

Näfysat... fram med mer av det mångfaldiga, komplicerade och diffusa – i alla fall i dessa och dy(ng)likt enfaldiga sammanhang!