måndag 24 januari 2011

Exorcism för ett musikstycke...


Är på god väg att få ett ordagrant frispel...

Tittade på avslutningen av P3-galan i förrgår kväll, efter att ha kommit hem från eftermiddagspasset på jobb. Retade mig på att ha missat den hårrda råkkens bidrag och inslag, men gladdes med en artist jag beundrar för att hon verkligen tyx vara sig själv: Robyn...

Och nu är jag totalt på väg att spåra ur...

Ok, skärpning! Och fokus på det egentliga...

Bland alla uppträdanden och gästartister fanns en av alla dessa jag aldrig hör talas om, eftersom jag inte lyssnar på radio. I alla fall sker det alltid till följd av tillfälligheter och liksom i förbigående - som på arbetet, eller hos någon bekant som inte strypt tranistormanicken...

Jamenvaf.. till saken!!!

Alltså... denna Lykke Li framträdde med ett nummer som satte sig som tuggummit under skosulan. Ja, som totalt dränkte min hjärna och självbevarelsedrift i klister. Hela bannade dagen igår och fram till skrivande stund har den där refrängen snurrat runt inuti skallen. Och irritationen blir definitivt inte mindre av att musikstycket egentligen ingår i en genre som jag ytterst sällan frivilligt tar mig tid att lyssna på...

Ja, jag har kollat upp artisten ifråga och konstaterat att de övriga alstren inte det minsta talar till min hörsel och mitt tycke. Det är bara den här aktuella kompositionen som i sin envetenhet lyckats tapetsera insidan av min arma skalle. Jamennivetjusjälvavilketjäklaeländejagmenar!! Eller??

Hursomhelst sägs det att en väg att bli av med en fobi, mara, tvångstanke eller dylikt är att helt enkelt konfrontera företeelsen. Således gör jag det genom att publicera den infernaliskt hemsökande låten. En rätt och slätt fantastisk liten skapelse med sin närmast meditativa refräng och aningen suggestivt kryddade musik...


Vassegoa, mina vänner!





7 kommentarer:

  1. Hm..nja..Jag tyckte musiken påminde lite om den psykedeliska genren från 90-talet, som användare av förbjudna stimulantia brukade lyssna på, med en touch av Pink Floyd. Vad texten anbelangar så skulle nog mina katter kunna lära sig den på ganska kort tid. Det kanske beror på upprepningarna att den fastnade i din "arma" skalle.

    Somliga musikstycken har en väl utvecklad vidhäftningsförmåga, och kan vara svåra att bli av med. Men egentligen kanske du inte vill bli av med just detta stycke...hehe..problematiskt det där.

    SvaraRadera
  2. Vissa låtar fastnar som du säger som tuggummi på fotsulan ... fast den här var inte i min smak alls faktiskt ... och än så länge har den inte kletat sig fast ... (den "går" i bakgrunden).
    Det är ju förargligt att den musik man inte gillar kletar sig fast ...

    Kram!

    SvaraRadera
  3. jag tycker om att lyssna på radion. Och just p3 har mycket bra musik. I reklamkanalerna går samma låtar om och om igen. såg nästan hela p3 galan men den här missade jag :-)

    SvaraRadera
  4. Jag tror det kallas att ha bredd...

    Hoppas trycket har lagt sig idag, käre Roberto.

    /Marie

    SvaraRadera
  5. conny: Ha ha" Tycker du träffar prick med "psykadeliska"...

    Visst är det upprepningarna som ställer till det. Och visst är det så att jag inte vill bli av med stycket... Gillar det, även om det samtidigt är kul att få skylla på en "ofrivillig hypnotisering"... ;)


    Lovely Bird: Just denna låten gillar jag som sagt (skrivet)... Men, det sker att sådant jag inte tilltalas av oxå fastnar. Då blir jag irriterad på riktigt...

    Möjligen att du själv är i farozonen? "Den "går" i bakgrunden" känns otäckt nära ett skuggande, som kan bli ett "vidhäftande"! ;-)

    Kram, damen!


    Bittan: Varmt välkommen hit! Kul att du tittade in! =)

    Ja, P3 är den kanal jag uppfattar ha bäst substans och mångfald i radion. Reklamkanalerna gör mig bara grinig om jag råkar ha dem i bakgrunden. Att kunna välja själv är dock största orsak till att jag inte lyssnar särskilt mycket - eller alls - på radio...

    Gissar jag fel om jag gissar att aktuella musikstycke föll i smaken?

    Allt gott!


    Marie: det gör det absolutski, tösabit!

    Trycket var faktiskt aldrig särskilt högt... Du vet ju hur passionerat jag kan dra iväg i både tal och skrift ju... ;)

    SvaraRadera
  6. Hi, hi... Det kan vara oerhört irriterande att få en viss låt i skallen som bara mal och mal... Speciellt om den inte tillhör favoritgenren som man vanligtvis brukar föredra... Ok, KLoktok erkänner... Råkade faktiskt få den där Babsanlåten i skallen: "Ge mig en spanjor!"... Huvva!
    Lykke Li funkar finfint. Hon har ju också en duktig musicerade far. Silversurfarn...;)

    Fridens & kram

    SvaraRadera