måndag 3 januari 2011

Jag bara undrar…


Oavsett vilken fråga eller företeelse, eller vilket tema, jag än grubblar kring brukar slutresultaten vara två. Antingen rinner det ut i sanden, eftersom jag inte tycker jag kan ”göra någonting vettigt av det hela”. Eller så blir det något – i två varianter. Dels (vilket sker en av fyra eller fem gånger) sitter ”inlägget” – smack! – direkt i skallen. Dels slutar det som ofullständiga tankar på ett papper av något slag, eller i det Word-dokument jag har för så kallade ”överblivna tankar”, i väntan på så kallade bättre tider.

Emellertid sker det att jag också ramlar över något som blir vare sig det ena, eller det andra. Temat, frågan eller fenomenet bara är där, men jag tycker mig inte kunna få ett fruktbart eller tilltalande avslut på det hela. Den följande tankegången är en sådan…

Undrar hur det hade kunnat tänkas sett ut i världen om minst 51 % av mänskligheten, varje morgon strax efter uppvaknandet men just innan uppstigningen, hade tagit sig tid att fråga sig själv: vem eller vilka ska jag krama idag (och då inte inräknat de absolut mest närstående)? Och strax efter att samma personer hade lagt sig: vem har jag glömt eller missat att krama idag?

Och hade en sådan siffra kunnat tänkas öka, om insikten infunnit sig om att ”gärningen” är av det enkla slaget – och framförallt gratis???

8 kommentarer:

  1. :-D
    Jag tror världen absolut skulle vara lite mer kramgo, varm och vänlig... Å jag tror definitivt att siffran skulle öka succesivt...
    Ja, ibland kör jag "temadagar", alltså bestämmer mig på morgonen att jag ska le mot minst 10 främlingar, hålla upp dörren, säga nå't vänligt "bara så där"... Det brukar faktiskt smitta av sig...

    Men kramar är ändå överlägsna... Ja, det mest finurliga med kramar är ju att när man ger en får man ju samtidigt en tillbax!

    Ha det bäst rara du!
    Fridens & kram

    SvaraRadera
  2. Åh Robban! Såna här tankar gör mig så förbaskat glad. Som en minikramrevolution... Eller kramfrön som sås i människornas sinnen...

    Fortsätt tänka klokt.

    SvaraRadera
  3. Vänlighet och ett najs beteende sprider sig, men när det gäller kramar är jag inte så säker. Många uppfattar helt enkelt inte kramar mellan samma kön som ett dugg trevligt. Och allra helst inte mellan män. Din fråga var hur världen skulle se ut, och om din siffra skulle öka. Mitt svar är ett rungande NEJ! Man ska inte företa sig något som man inte helhjärtat kan stå för, och känner för, då blir det bara falskt och fel. Det måste komma spontant. Man kan inte vakna och tänka att idag ska jag vara trevlig mot folk. Det bli fel fel fel...

    När det gäller mig själv, skulle jag dra slutsatsen att något fruktansvärt tragiskt hade inträffat om någon av manligt kön ur min bekantskapskrets, kom fram och kramade mig. Eller också skulle jag fundera på om han var ute efter min plånbok.

    Om det kom fram en kvinnlig dito, och kramade mig, skulle jag inte bli särskilt förvånad. Så ser min verklighet ut, och jag föredrar att vara rak och ärlig, och föredrar en bister uppsyn framför ett falskt leende, eller en "modern" kram som inte betyder ett skit. Man ska inte försöka vara nån man inte är. Det måste komma spontant, och är man en kramig och trevlig människa, så är man.

    (jag förstår din goda tanke)

    SvaraRadera
  4. kloktok: kramar eller leenden... Ja, vänlighet smittar - liksom ett destruktivt beteende.

    Tycker definitivt vi alla borde "smittas" mer med leenden, kramar och vänlighet!

    Allt gott och en stor kram! =)


    Åsa: "bara tanken på företeelsen" smittar till glädje... Tycker mig få visst fog för min (outsagda) hypotes om att vänlighet av alla de slag är en multiplicerande faktor.

    Tack föruppmuntrande ord, vännen! =)


    conny: kan inte låta bli att dra på smilbanden. Du är helt enkelt en alldeles underbart varmhjärtad cyniker! ;)

    Jag kan hålla med dig om att vissa män definitivt och tyvärr betraktar företeelsen med skepsis. Jag håller också med om att det ska vara spontant för bäst verkan.

    Men, jag upplever dagligen i arbetet att vänlighet sprider sig - oavsett om det rör sig om ett leende, ett uppmuntrande ord eller dito gest. Visst, jag har en servicerelaterad anställning - och kunden kommer i första hand. Men, om ändamålet med en kram, armen om axeln, ett leende eller ett vänligt ord är "beräknade" i den mån att faktiskt sprida glädje, då klarar jag mig utan "spontaniteten". Beräkningar av dessa (och alla andra) slag är i min katalog faktiskt något som människor står för...

    Men, visst föredrar jag också kramar från tjejerna - och mina syskonbarn!! =)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  5. Jag ska bara för tydlighetens skull tillägga att jag är den förste att skriva under på att vänlighet sprider sig, så att ingen missförstår min kommentar. Jag har t o m. skrivit en uppsats om detta för många år sen, men den hittar jag förstås inte, eftersom mina papper har en högt utvecklad förmåga att trolla bort sig själva.
    Företeelsen har också ett fint vetenskapligt namn, som också är borta ur minnesbanken. Men det behövs ju inget namn på ett så fint fenomen.

    SvaraRadera
  6. Hmm... Apropå kramar mellan lika kön... Å då i synnerhet mellan män. Jag tror karlar möjligen har ett undertryckt krambehov och att det är just därför så många pojkar/män ägnar sig åt gruppsporter. I den kontexten är det ju legitimt att pojkar/män lägger sig i ormgrop och överöser varandra med kramar och klappar...;P

    Fridens liljor & kram :-D

    SvaraRadera
  7. "Den som glad är ... glädjer andra" ... sjöng Alice Babs en gång ...

    Så sant som det är sagt. Själv kramas jag gärna och ofta men ser instinktivt också vem som inte vill kramas och låter då bli (utom i undantagsfall då jag i alla fall trooor att en kram kan göra gott)

    Kram!

    SvaraRadera
  8. conny: du fick mig att skratta så kalsongerna skakade... "Papper som har en hög förmåga att trolla bort sig själv". Känner jag igen det där, eller? ;)

    Uppsatsen du nämner hade varit trevligt om du hittade - blev väldans nyfiken på den! =)

    Allt gott!


    kloktok: det ligger en baskat massa i det du skriver... I detta fallet tror jag bara vi kan skylla på den kultur vi i Väst har utvecklat - där kramar inte är "maskulint". Åtminstone inte i vissa specifika sammanhang.

    Ha det bäst - och en kram på köpet!! =)


    Lovely Bird: ja, det känns igen. Man kan oftast "känna eller se" om någon inte skulle klara av intimiteten i en kram. I längden tror jag dock att alla mår bra av just en kram...

    Så: stor kram!! =)

    SvaraRadera