söndag 30 januari 2011

Klyftigt eller ej?


Den gångna helgen köpte jag, för första gången på cirka tre år, en påse med halvdussinet apelsiner. Har det senaste decenniet föredragit päron och äpplen, och under vinterhalvåret blir det mycket clementiner och liknande småttingar bland citrusfrukterna. Den överlägset största anledningen till att inte är särskilt förtjust i de där stora, klyftiga historierna är att jag ofta upplever skalandet som jobbigt och kladdigt. Visst, det går att dela apelsinen direkt med en kniv och gnaga fruktköttet av skalet. Men i detta ligger en annan faktor jag finner om möjligt ännu mera störande; det tunna, vita inre skalet och övriga ”vita” delar är segt och fastnar mer än gärna mellan tänderna.

Lättja och bekvämlighet, petighet och gnäll? Absolut… sticker definitivt inte under stol med dessa karaktärsdrag – i det här fallet!

Men, som det nu är hade jag plötsligt fått ett rejält sug efter apelsin. Och jag menade att de nämnda nackdelarna skulle komma att överträffas av smaklökarnas jubel över att åter få stifta bekantskap med det saftiga och sötsyrliga fruktköttet.

Då jag skalat den första och försökte separera klyftorna började minnesarkivet i protesen jag har på halsens övre ände att arbeta. Ännu en orsak till att jag upphörde med att inskaffa apelsiner är en utveckling jag vill minnas började för mer än ett decennium sedan. Senast jag köpte de här godsakerna var bara tredjedelen av cirka tjugo apelsiner inte en jobbig och kladdig affär. Den här gången var varenda en inte bara omgiven av ett närmast fastvuxet yttre skal. Det inre vita var tjockt och segare än jag kan erinra mig. Slutligen tycks det inte finnas klart avgränsade klyftor, utan då jag försökt dela apelsinerna i mindre bitar har det alltid ändat med att trasorna dränerats – som jag upplevde det – på halva saftinnehållet.

Jag blev något irriterad av detta och beslöt mig för att kolla upp om det eventuellt kunde röra sig om en viss specifik sort. Drog således iväg och köpte två omgångar till, med fyra i varje – dock i två andra butiker, på två olika håll i stan. Jag lyckades få tag på sådana som kom från två olika ursprungsländer; Marocko respektive Spanien. Resultatet visade sig bli detsamma: svårskalat, sega inre skal som knappt tillät mig att separera klyftorna, samt kladdiga och halvt hopvuxna dito när jag väl lyckats dela frukten.

Naturligtvis startade detta ögonbrynsskrynklandet och tankeexercisen. Jag vet att den allt större tätheten på liknande apelsiner fick mig att slutligen – för cirka tre år sedan – att helt upphöra med att köpa dem. Och så började jag undra om det kunde röra sig om resultatet av någon form av den så vanliga genmanipuleringen. Eller om det rent av kunde vara tvärtom? Att det rör sig om apelsinens ursprungsform och att de ”klyftiga” jag har minne av varit just de som en gång hade utsatts för allehanda ”modifiering”?

Mitt googlande gav inga tillfredställande svar. Ringde till och med ett par bekanta men kammade noll även där.

Är det bara jag som inbillar mig att apelsiner en gång faktiskt hade riktiga klyftor? Har det alltid varit så infernaliskt kladdigt att faktiskt separera klyftorna? Och är det en faktisk fråga om manipulering av de här frukterna?

Någon i bloggosfären som kan tänkas ha funderat kring de här trivialiteterna?

7 kommentarer:

  1. Hahaha! Av exakt samma skäl som du ger uttryck för här ovan, äter jag inte heller apelsiner så ofta. Vad det gäller manipulerung av apelsinerna, så har jag ingen aning. Däremot så kan man få den mest bångstyriga apelsin medgörlig om man rullar den ganska länge mellan handflatorna. Det tricket känner du förmodligen igen. Jag använder det jämt innan jag börjar skala, och då släpper skalet lätt.

    SvaraRadera
  2. Lite socker av strö... Gott!
    Mmmmmmmmm. Tycker om. Inte syrak. Inte klyftor av torr...

    Gnugga, gnugga...
    Lite lätt i handen som Conny säger, gnugga. Robban - skit i manipulationen - vi kan inte göra ett jutta åt det - men vi kan välja att köpa...

    Puss!
    Sa jag att jag tycker om dig?


    /Marie

    SvaraRadera
  3. En mixer från Claes O, i med alltihop, inte skalet då, vroooom, kan blanda med limeskal, lime, banan försötman, nåra frusna jordgubbar, vatten eller yoghurt i som smörjmedel ... GOTT!

    SvaraRadera
  4. conny: Ha ha! Gott men alldeles för trixit, som sagt...

    Skalningstricket hade faktiskt droppat ur minnet... Men stort tack för påminnelsen!! =)


    Marie: så sant, tösabit... man kan välja att inte bry sig och detsamma vad gäller inköp eller ej!

    Ha ha! Du får mig att rodna! Men du vet oxå att det är ömsesidigt - och även gäller för min namne som är din! =)

    Puss på snoken!!


    Mrs S: inte överrumpla med sådant... började ju dregla över tangentbordet! ;)

    SvaraRadera
  5. här är en som är mästare på att välja ut de rätta apelsinerna, de som är lätta att skala och har de perfekta klyftorna. Tro mig jag vet. Jag skulle kunna leva på enbart apelsiner(nästan i alla fall)Skalen ska vara blanka, apelsinerna lagom mjuka. DÅ är klyftorna helt perfekta ;-)

    SvaraRadera
  6. Ja, något verkar onekligen ha hänt med de gula frukterna... Själv har jag sedan liten tulta blivit uppmanad av mina päron att inte käka de små konstiga utskotten som ser ut som miniklyftor i apelsinerna, med motivationen att något säkert är insprutat där...;P

    Fridens & kram

    SvaraRadera
  7. Bittan: ...fröken fick undertecknad att känna sig som en amatör... Kan vara att jag inte är klyftig noggg (jag vet,torrare än Sahara - men, ce´st moi)... ;-)


    kloktok: ja, alltså, jag undrar vad som skett med vissa av de där frukterna (för det kan väl inte vara alla apelsinsorter det gäller)..?

    SvaraRadera